1-åring och problem att somna.

Hej!
Små barn kan vara väldigt viljestarka och ha förmågan att få det som de vill ha det. Problemet är att de inte alltid vet vad som är bäst för dem. De vill ofta ha mer av det som de vant sig vid.
Så du har alldeles rätt i att det handlar om vana. Det handlar också om att ni har förstärkt det beteendet, dvs att hoppas till söms, genom att ge henne det när hon klagar på att ni försöker förändra något.
Det finns förstås flera vägar att gå.
En är att fortsätta som ni gjort med risk för att ni blir helt utslitna och får hela nätterna förstörda samt att hon inte lär sig ett mognare sätt att utstå och hantera sitt eget insomnande.
En annan att ni verkligen bestämmer er för hur ni vill att nattning och nätter ska se ut. Detta är en hjälp för henne och förstås bättre för er, men kräver att ni uthärdar en övergång med protester från hennes sida.
Vilken typ av protester ni är beredda att uthärda kan ni ju själva bestämma, men betänk att det är till hjälp både för henne och er att ni står fast i ert beslut. Bestäm när ni ska ändra ert beteende. Gör också upp en plan för hur ni ska hantera hennes protester. Ibland är det lättast om man gör ett rejält break. Tex att ni låter henne sova hos mormor eller farmor utan studsboll. Eller att ni turas om att under några nätter ta vakan medan den andra får sova någon annanstans. Hennes protester är inte skadliga för henne, de är bara ett tecken på viljestyrka. Men ni måste vara starkare och bestämdare.
Lägg henne gärna i egen säng så väcks hon inte lika lätt av er. Några vaknätter kan räcka för att  bryta ett inrutat beteende. Barnet bryter inte alltid självmant utan behöver stöd och hjälp av föräldrarna för att komma vidare i sin självständighetsutveckling.
Lycka till!
Margit Ekenbark