Lesbisk men gift i ett heteroförhållande

Anonym (homo i heteropar) skrev 2012-10-29 07:38:33 följande:

Visst, jag förstår dig absolut! Och anledningen till att jag startade den här tråden var nog lite för att fråga - är det verkligen så fel av mig att vilja utforska något mer, att vilja ha något mer? För även om jag älskar min make vet jag (och han) att det inte är något livslångt, och jag själv vet att nästa partner kommer att vara en tjej....

På ett sätt har vi nog hamnat i "att trivas med varandra" - läget, tror jag...

Och tack ändå för att du förklarat, ställt frågor och så. Det har gjort att jag ändå fått tänka efter, känna efter. Och ja, jag är verkligen lesbisk, då jag älskar honom (men det är mer som... kärlek till vem som helst kanske), och gillar att ha sex med honom (dock inte sagt att jag älskar det, det gör jag inte). Låter knäppt, det vet jag. Men jag är säker på vem och vad jag är, vilket har blivit en stor trygghet. =o)

Jag förstår precis din situation. Jag lever också tillsammans med en man sedan 15 år tillbaka, vi har barn och hus tillsammans. Under hela mitt liv har jag intalat mig själv att jag är heterosexuell. Jag har haft känslor för kvinnor sedan tidig tonår men inte förstått vad de känslorna var för något. När jag började träffa killar var jag alltid äcklad av dem, men tänkte att det nog är så det känns när man är riktigt kär

I vuxen ålder har jag bara fantiserat om tjejer och sexlivet med min man har bara blivit mer och mer torftigt. Jag tänder inte på honom men jag gillar honom som vän.

För ett år sedan blev jag störtförälskad i en tjej och nu kan jag inte längre förneka att jag är lesbisk. Nu väntar jag på rätt läge för skilsmässa. Det känns inte rätt mot någon att fortsätta det här äktenskapet. Min längtan efter ett liv med en kvinna är för stor.

Anonym (Jag oxå)

Äldre 1 Nov 13:56

#22

Anonym (homo i heteropar) skrev 2012-10-31 10:58:03 följande:

Förstår lite hur du menar, i och med att jag tänkt att jag ska vara "normal" och sådant, har jag också valt att vara tillsammans (och också gifta mig) med killar.

Något som gjort att jag "bara" gillar sexet med min man är nog att vi också har så pass olika i smakväg, vad vi gillar och inte. Han vill avancera, det vill inte jag. Så därför är det inte att jag älskar sexet, mer bara... Det är okej, så att säga.

Vill du, anonym så kan vi fortsätta prata.?

Jag har alltid tyckt att sexet bara är något fysiskt, jag har aldrig fått ut något annat än en orgasm av det. Jag har känt mig som världens sämsta partner som inte vill ge min man njutning, men jag äcklas av hans kropp, hans penis, hans kroppshår, hans maskulina lukt. Jag vill ju ha en kvinna i sängen och jag längtar jätte mycket efter att få ge en kvinna njutning, känna hennes rörelser, höra hennes små ljud.
Jag har blivit kallad för egoist eftersom jag bara tar emot i sängen, men jag vill ju så gärna få ge, det är bara det att jag har fel person i min säng. I många år ställde jag upp på mer än jag ville, med resultatet att jag äcklades över mig själv och mådde psykiskt dåligt.

Ett tag övervägde jag också att fortsätta äktenskapet, för barnens skull och lite för min skull också. Jag trivs ju i huset och ekonomin är jättebra. Men när jag tänkte att jag då skulle leva ett helt liv utan att få uppleva äkta kärlek. Utan att få leva tillsammans med kvinnan i mitt liv. Att jag skulle fortsätta vara olycklig och falsk mot mig själv och min man. Då började jag vänja mig vid tanken på en skilsmässa. Jag håller fortfarande på att vänja mig vid ett tanken på ett helt annat liv. Jag är livrädd, men samtidigt blir jag glad när jag tänker på målet, sann kärlek där jag får ge av hela mitt hjärta och min själ.

Anonym (Jag oxå)

Äldre 1 Nov 13:58

#23

Anonym (Amorös) skrev 2012-11-01 10:23:05 följande:

Jag kom också ut sent i livet, var väl runt 30år. Hade man och barn och hela baletten. I början har jag tänkt att jag måste vara bisexuell, eftersom jag har varit dödligt förälskad i de män jag har varit tillsammans med. Och i början har sexet varit fantastiskt, men alltefter att förälskelsen svalnat har sexet blivit svårare och svårare att genomföra. För jag tycker inte om den manliga kroppen. jag blir förälskad i dem som personer, men kukar är och förblir äckliga. Men precis som en dildo eller strapon ger de ju njutning när de används på rätt sätt.

Men efter att jag blev medveten om att jag tände på tjejer, och när jag tog steget ut ur garderoben, lämnade mannen och skaffade en kvinna, finns liksom ingen återvändo. Ser inte männen längre. Kvinnan är så fulländat vacker, och äntligen förstår jag vad männen har pratat om i sängkammaren med mig, jag förstår vad det verkligen innebär att åtrå.

Jag ser inte det som så jävla viktigt att sätta in sig i ett fack längre. Jag känner mig 100% lesbisk nu. Har en fantastisk kvinna som jag älskar över allt annat, och det är vackert. Jag kan inte lova och svära på att jag aldrig kommer att se åt en man igen, men det spelar egentligen ingen roll.

Tror att du TS kommer att komma på det så småningom vad du vill. Ge det sin tid.

Åh vad härligt att läsa det du skrivit. Det hade kunnat vara mina ord. Känns underbart att veta att det går att komma ut lycklig ur en sån här sak. TACK.

Lesbisk men gift i ett heteroförhållande

INNEHÅLL