Tog steget att gå ur Facebook :-)

Eller hur!?

Sinnessjukt egentligen. Men det är nog det som är meningen. Att det ska bli ett missbruk.

Om det hade varit så lätt, jag har mina bästa vänner 60 mil från mig.
Om jag skulle gå ur FB så skulle jag förlora väldigt mycket vardagskontakt med mina vänner, vi har lite småsamtal på kvällen om dagens ditt och datt, nej, vi ringer inte, för det är svårt att hålla ett samtal med 4-5 stycken på en gång i telefon och träffas, nja, det tar en stund att åka 60 mil, så en kopp fika i all enkelhet är inte lätt.

Tack och lov så är de allra flesta vettiga, vi brukar hålla oss på nivån "fikasamtalrum", är det något speciellt så tar vi det på chatten vid sidan av.

Jag skulle nog säga att via bla FB har nu en väninna lämnat ett destruktivt förhållande, det har varit många, många samtal via chatten (hon bor 80 mil från mig) och med hennes syskon.    

Jag hörde att en kille hade blivit helt knäckt av att jag plockat bort honom. Då började jag tänka det att det är nog andra som undrar också. Men vad visste jag, jag kunde ju inte något om fb. Fruktansvärt pinsamt...

Inaktiverade mig igår, mest pga en pågående depression som gör att jag helt enkelt bara vill att de med mitt nummer kan kontakta mig..

Min lillasyster som är 17 sa till mig "Snacka om att du kommer missa mycket, allt händer ju på fb" men hon kunde inte svara på exakt vad jag kommer missa som jag inte kan få reda på genom att prata med de vännerna jag vill prata med.

Jag är fortfarande med i FB.

Fördelen är att man kan komma i kontakt med släktningar och skolkamrater som man inte har träffat på evigheter. Jag kom bland annat i kontakt med en kusin som bor i USA. Bor man inte i samma stad kan man ju skriva till varandra på FB istället, ungefär som ett mail.

Nackdelen är att rätt många mer eller mindre tycks kontrollera vad alla andra har för sig, sådana personer borde skaffa sig ett liv. Jag menar givetvis inte att alla är sådana men det finns ju som sagt de som är det.  

hahaha OMG jag satte morgonkaffet i halsen här...!!

Bara rubriken i sig; "Tog steget att gå ur facebook" fick mig att fnittra förtjust och såg genast en detaljerad bild!

Ser framför mig ett AFB-möte, alltså "Anonyma Faceboooooookare" (vet inte varför det lät sådär i mitt huvud) där folk i alla åldrar, samhällsskick och kön sitter i en sal på pinnstolar i en trygg ring. En och en reser sig upp, torkar bort svetten i pannan, ser sig förvirrat omkring, pillandes på ett skrynkligt papper där sin värsta bekännelse står nerskriven. Rummet är drypande av ångest, skam och en känsla av rastlöshet. Den som leder mötet ser milt på deltagaren som precis ställt sig upp, och nickar uppmuntrande som en gest att "det kommer bli bra, jag lovar. läs nu".
Den stående personen ler nervöst och skakigt tillbaka, och suckar högt av det skamliga han ska dela med sig av. "Ser han inte lite blek och grå ut i ansiktet?" -tänker vissa.

resterande medlemmar gör sig redo för denna förtärande hemlighet, som snart kommer att fylla rummet. vissa av dem tar ett hårt tag om de iskalla stålbenen på stolen, krampaktigt så knogarna färgas vita. andra stirrar ner i golvet, och gnuggar sig om ögonen... Detta mod som utspelar sig är ovanligt, och den stående mannen utbrister plötsligt.... "Hej.... (lång paus med flackande blick.....) han fortsätter; "jag heter PappanDreo, och jag är en... nej... fan också... " (-han muttrar fram svordomen, och håller sedan för munnen för att på något vis försöka förhindra att fler opassande ord slinker ur hans sammanbitna läppar.)

Han ser ner på sin lapp, och trevar efter ord återigen... "ja alltså... man ska ju vara ärlig här... Men Jo, jag är en... jag är en Facebooookare!" -HEJ PAPPANDREO ropar övriga deltagare tillbaka med hög stämma, och mannen fortsätter; "Jag tog steget idag..." -rösten är fortfarande ostadig men nu på snäppet för hög för den lilla salen. han ser upp med tårfyllda ögon, snorar lite och tar upp tråden igen... -"jag... jag TOG verkligen steget... det är över nu. jag... jag... jag har äntligen gått ur facebook!!"

de övriga deltagarna klappar frenetiskt händerna åt denna modiga man, som ler, säger tack, och sätter sig ner igen. Ångestfylld men lättad sitter PappanDreo kvar och lyssnar på övriga facebooooookare, han tänker för sig själv hur stark han är, att han VILL sluta. han känner en snabb oro i bröstkorgen; "kommer jag att lyckas...? kommer jag en dag att gå tillbaka?" men han beslutar sig för att skjuta undan tankarna. -"Bara för idag", tänker han. "Bara för Idag."

och tillbaka från den tårdrypande och känslosamma scenen....

Tack, du gjorde min morgon :D

haha nää tyvärr... är ett av de alla oplockade blåbären därute...:P

är nog min adhd-hjärna som spinner på i rasande takt, får jag en impuls så måååste jag slänga ur mig vad som fanns på hjärnan! fick bara sådanna roliga assosiationer till na/aa, och kunde tänka mig det va så facebookmissbruket kunde vara...
Glöm inte vart du hörde AFB först ifall det dyker upp sådana möten!! :P

Jag gick ur FB 2008 och har inte saknat det en sekund.

Men är det verkligen så att vänners vänner ser ens inlägg så fort nån gillat det? När min inställning är "bara vänner" ska ju inte inläggen synas för andra, är det väl tänkt i alla fall.

Jag har också tänkt på det där, alla foton som läggs ut, till och med offentligt på vänner och anhöriga. Inget jag skulle göra.



Fast är inte det meningen med loggen och fotoalbumen på facebook, att man vill att andra ska läsa och titta på det man lägger ut? Och helst kommentera också. Annars kan man ju göra som jag, sluta använda loggen. De saker jag förut lagt på facebook är jag ju medveten om att andra ser, och om någon vill se på det fem ggr/ dag är det ju upp till dom eftersom jag själv valt att outa mig :)
 

Har aldrig haft något konto på FB och kommer aldrig starta något. Har problem nog ändå i mitt liv.

 

Förlåt men alltså du har gått ur fb?!
Hihihi.........
Och det första du gör att att göra en tråd på familjeliv om detta?!
Hahahaha tycker du är härlig:)

Jag inaktiverade mitt konto i påskas och det är så otroligt jäkla skönt!  Det är en lättnad..

Jag blev trött på mig själv när jag insåg att jag satt och läste massa onödig smörja folk jag skiter fullständigt i har lagt upp. Varför ska jag bry mig om vad de har för sig? Och va fan ska de veta vad jag gör? Insåg vad mycket drabbel jag själv lagt upp under mina år...

Så tog bort min facebook och tänkte att tja, de vännerna som vill kontakta mig har mitt mobilnr, mail, skype och bloggadress. Om inte annat kan de se nr på hitta.se. Slutar de höra av sig för att jag inte längre är kontaktbar på FB är det bara en bortförklaring och ingenting att vara vän med ändå.

Kan berätta att det var intressant att se hur "många" grattis jag fick i år (utan facebook) än åren innan.