Fru som just insett sin bisexualitet..

Hej, jag är en fru som är bisexuell. Kom på det tidigt i livet egentligen, och min man visste detta när han gifte sig med mig. Sedan växte känslan successivt, och jag började bli förälskad i andra kvinnor allt oftare. Precis som i din relation så har min man och jag pratat om allt under alla år. Men det är klart att det var slitsamt ibland, och det är jobbigt att veta att man har det bra (bästa mannen i världen) och samtidigt gå och längta efter att utforska en annan sida av sig själv.
Jag höll mig dock i skinnet, och var aldrig otrogen mot honom. För 3,5 år sedan började HON i min kurs. Vi fann varandra direkt och blev vänner, och jag visste att det var någonting med henne, något speciellt jag drogs till. Hon kom hem på besök hos oss, och efter besöket sa min man till mig, att "om HON någonsin visar intresse för dig, så tycker jag att du ska bejaka det och gå in i ett förhållande med henne, för jag har aldrig träffat en människa som passar dig så väl" Han är ju en på alla sätt otrolig människa, min man... 
Och så hände, hon som var kristen och tyckte att homosexualitet var äckligt, blev handlöstförälskad i MIG. Vi inledde en relation,en fantastisk relation. Jag är typiskt bisexuell, dvs jag njuter av sex med min man, och jag njuter av sex med denna kvinna. Det är olika, men ingenting är bättre eller sämre. Jag har alltså två relationer, och min man är inte svartsjuk, inte heller hon. Vi har det bra, och de kan umgås och tycker jättebra om varandra, men har ingenting sexuellt ihop.

Jag vet ju inte hur din fru tänker om det här, men jag tror faktiskt inte att jag hade kunnat vara utan erfarenheten av att ha älskat med en kvinna under hela livet. Att vara med en kvinna är helt otroligt, och det innebär INTE att det är mindre otroligt att vara med sin man som man älskar. Men kvinnan jag älskar tar i mig på ett speciellt sätt...

Jag förespråkar att man är öppen om sina tankar och känslor i ett äktenskap, för oss har det fungerat väldigt bra, men vår lösning är nog relativt ovanlig. Vi pratar ofta om våra känslor runt det här, och ännu så länge, efter 3,5 år finns ingen svartsjuka inblandad. Många känner till vår livsstil och bejakar den, och dem räknar vi som våra vänner. Andra kan vi inte vara öppna mot av många skäl, eller kan inte acceptera vårt val, och dem umgås vi följaktligen inte med.

Vi lever en kort tid här på jorden, och det är viktigt att man lär sig att leva som man själv vill och mår bra av, inte hur samhället förvänar sig att man skall leva. Var och en kan bara vara expert på sig själv, och finna receptet på sin egen lycka.

Vad din fru än väljer i sitt liv, vilka erfarenheter hon än vill göra, så tror jag inte att du kan hindra henne. Du kan bara sätta gränser för vad du mår bra av att vara i, eftersom du samtidigt skall rå om ditt liv och din lycka.

Lycka till med era funderingar och livsval! 

Måste säga att du verkar vara en riktigt bra och vidsynt människa, precis som min man! Jag kan ju inte säga att det här vi har kommer att fungera i all evighet, det kan man ju aldrig förutsätta ens med ett "normalt" förhållande. Jag kan dock känna att jag omger mig av två väldigt fina och generösa människor, några som jag aldrig kommer att vilja skada. Sedan kanske det trots allt innebär att vi inte kan leva i tresamhet resten av livet, vem vet, men framförallt kan man ju inte äga en annan människa hur gift man än är på pappret.  Så var och en får finna sina egna stigar fram till Samarkand, men just nu vandrar vi på samma stig...

Var rädd om dig också TS, tänk på att din frus lekar inte ska passera DINA gränser för vad som är OK... Jag menar, du är mycket generös och kärleksfull som låter henne utforska sig själv, och jag tror inte att man kan äga en annan människa hur gift man än är etc etc. Men INSE att det här KAN resultera i att hon ramlar över på andra sidan, även om jag vet att hennes intention inte är att lämna dig. Hon är säkert uppriktig i det, men man kan aldrig vara säker på hur man kommer att känna om man låter sig gå in genom en tidigare oöppnad dörr.

Sedan är det ju så att man själv har nyckeln till sitt innersta rum, och jag tror att man innerst inne ofast vet hur dragen man är till det egna könet. När jag själv gick in i en relation till en annan kvinna så visste jag att det skulle bli fantastiskt att röras av en kvinna, och älska med en kvinna. Och precis som jag hade fantiserat om var det...

Å andra sidan kan jag inte riktigt se hur ni borde göra på annat sätt. Hon känner dragning till kvinnor, och det enda man kan göra är att bejaka det eller förneka det. Ni bejakar det, liksom jag har valt att bejaka min dragning.