Pop kläder är white trash!

Av samma anledning som "man" köper andra märken, en förutfattad mening att ett visst märke står för en viss kvalité (även om detta inte behöver stämma i det enskilda fallet eller över tid). Det kan också vara så att märket är bäst för de egna behoven om än inte på moment i ett allmänt hållet test. (För mig som bor i en landsända där normalt vinterväder innebär snöslask har fodrade galonkläder varit klart mer funktionella än vinteroveraller till exempel.)

Jag håller med om att PoP inte har genomgående bra kvalitet /längre/. Däremot inte om att HM har "skit"kläder. Deras kläder har om något _ojämn_ kvalitet, inte genomgående dålig, tvärtom. De hör till de få märken där barnkläder ofta tål 60° och torktumling många gånger vilket för mig är en klar kvalitetsmarkör. Inte hör de till de billigaste heller; de ligger på nivå med övriga större klädkedjor och här i stan finns billigare alternativ. Utseendemässigt finns det märken jag gillar bättre men kvalitén i deras basplagg har jag inget att klaga på (där jag haft något som krympt så har jag reklamerat och fått pengarna tillbaka). I så fall är jag mer tveksam till deras (bristande) kontroll av arbetsförhållandena hos sina underleverantörer som nu blivit svår att blunda för.

Om man nu ska sätta stämplar på klädmärken (vilket blir tämligen svårt med märken som säljs så pass mycket=köps av så pass många så är PoP ett märke med målgrupp föräldrar som räknar sig som medvetna, på etiskt, praktiskt och kanske genusplan. Dit hör mer sällan grupper med sociala problem. Det handlar snarare om ett medelklass- till väletablerad Svenssonfenomen som köper kläderna.  

Missat detta. Senaste jag läst om i veckan ställde HM inte ens krav på "existensminimumlöner" enligt utgifterna i landet hos underleverantörerna utan nöjer sig med lagstadgade mimimilöner som kan ligga under detta. Har uppenbart bristfällig koll.

OT: Något som _är_ väldigt eget för gruppen personer som är okunniga om och ointresserade av sin omvärld samt med bristande social förankring, är att anse och säga rent ut att man skiter i företagens etik, att man bara bryr sig om sitt eget.
Att inte vilja/orka ta till sig fakta inom detta område, eller att visserligen tycka det är dåligt med bristande etik men inte anse sig ha råd att betala för skillnaden, är tämligen vanligt även i andra grupper men mycket få andra skulle helt strunta i saken, erkänna det för sig själva eller säga det.

Som sagt ovan: Att inte orka tänka på saken är vanligt (det må man kalla hyckleri eller verklighetsanpassning eller vad man vill) men att uttryckligen och uttalat skita i saker som miljö och barnarbete är något åtminstone jag förknippar med vad TS m fl kallar WT (själv har jag svårt med det uttrycket). (Inställningen florerar också i vissa invandrargrupper iofs, där utan koppling till social situation.)