• Anonym (Trött!!)

    Att skrika sig till sömns?

    Hej Margit! vi har en liten flicka på sex månader som sover vansinnigt dåligt på nätterna. Ofta vaknar hon var fyrtionde minut och kan inte somna om utan vår hjälp. Detta tär något oerhört på familjen, i synnerhet eftersom vi också har en treårig dotter som kräver mycket energi och uppmärksamhet. Min man tycker att vi ska låta lillflickan skrika sig till sömns så att hon lär sig att somna för egen räkning. Svärmor är av samma åsikt. Själv klarar jag inte av att höra henne skrika och känner mig ytterst tveksam till en sådan metod. Nu till min fråga. Vad tycker du om så kallade skrikmetoder? Jag förstår att det inte finns något rätt och fel i denna fråga och jag förstår om du inte vill komma med några pekpinnar, men det vore mycket intressant att höra vad du som barnpsykolog tycker om att barnet får skrika sig till sömns. Tror du, liksom jag, att barnet tar skada? Jag är jättetacksam för svar!

  • Svar på tråden Att skrika sig till sömns?
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Riktigt små barn skriker för att uttrycka att de behöver något. Det kan vara mat, rena blöjor, sällskap eller kroppskontakt. Det kan förstås också vara att de har ont någonstans.
    När barn blir lite större, men innan de kan prata, använder de också skriket för att uttrycka protest och egen vilja.
    Du undrar om själva skrikandet är farligt och det kan man inte säga att det är. Men om skriket är uttryck för att barnet saknar något väsentligt så är det naturligtvis inte bra om det inte finns någon som lyssnar på barnet och försöker undanröja sådana farhågor.
    När barnet , som er lilla flicka, är 6 månader vet man kanske oftast att hon har fått mat, hon har torra blöjor och hon verkar inte ha ont någonstans. Då kan det handla om att barnet börjat vänja sig vid att alltid ha kroppskontakt med mamma eller pappa och vaknar så fort denna upphör. Självklart är det skönt för barnet med ständig kroppskontakt och det har då blivit en vana och man kan säga att vaknandet också blivit en vana.
    För att åtgärda detta, vilket man förr eller senare måste göra. När bestämmer föräldrarna och jag tycker att när föräldrarnas nattsömn blir alltför störd så finns det anledning att bryta barnets vana.
    Detta bör alltid ske i samförstånd mellan föräldrarna och med en metod som båda är överens om inte skadar barnet.
    I ert fall tror jag att ni ska börja nu och låta henne sova i egen säng. Gå in till henne när hon vaknar och skriker och lägg ner henne igen. De första nätterna kommer detta beteende att få upprepas massor med gånger så den förälder som tar ansvaret bör kanske ordna så att han/hon kan sova nästa dag.
    Men var envisa och hjälp varandra så kommer hon snart att sova längre sammanhängande tid. Det ska inte vara någon vits med att vakna på natten helt enkelt. Gulla inte för mycket, spara det till dagtid, så kommer hon snart att fatta galoppen utan att ta någon skada. Se till att hon ätit ordentligt på kvällen.
    Obs att detta inte innebär att hon ska lämnas skrikande långa stunder utan att ni går in lägger ner och går ut igen. Och upprepar detta de första nätterna.
    Lycka till!
    Margit Ekenbark

     

Svar på tråden Att skrika sig till sömns?