Anonym (Förstörd)

Äldre 29 Oct 13:31

76 svar

Hon kom hit med en överdos i kroppen för att säga hejdå ;(

Har upplevt den värsta natten i mitt liv.

Har en flickvän sedan ett år tillbaka. Hon och jag ha haft ett stormigt förhållande, och hon har gjort slut, inte velat se mig för att sedan vända och komma och säga att hon behöver mig.

Häromkvällen ville hon plötsligt träffa mig. Åkte och hämtade henne vid bussen, och det var en ledsen tjej jag mötte. Hon var inte sig själv. Jag frågade vad hon ville göra, och hon ville bara åka hem till mig och ta det lugnt.

Väl hemma hos mig sitter vi i soffan, hon börjar gråta och säger att hon älskar mig. Sen kommer det som får mitt hjärta att stanna...

Hon ser upp på mig och säger " Förlåt.." Jag undrar ju vad hon menar, pussar henne på pannan och säger att det är ok...Hennes lilla kropp blir helt plötsligt slö, jag ser ner på hennes ansikte och ögonen rullar...Känner på pulsen , den pendlar mellan att vara skyhög till nästan obefintlig. Jag blir iskall i kroppen och förstår att hon tagit en överdos.

Hon blir medvetslös i min famn, jag gråter, skriker har panik. Ringer ambulansen fort som fan, i väntan på den ligger hon livlös i min famn . Jag är helt säker på att hon ska dö.

Jag åker med i ambulansen, i ambulansen får hon kraftiga krampanfall och hjärtat orkar knappt med blodtrycket som pendlar upp och ner. och sitter på sjukhuset.. Dem säger att det var en allvarlig överdos av en blanding av tabletter och att läget är kritiskt. Jag får en panikångestattack och får tillslut en lugnande tablett av sköterskan.

Den värsta natten i mitt liv har jag upplevt. En del av mig hatar henne för att hon gjorde såhär, men en annan säger att det var tur att hon ramlade ihop hemma hos mig.. Hon var precis påväg att gå, för att lägga sig någonstans och dö!?

Jag behövde bara få ur mig det här. Skriva av mig...

Anonym (Förstörd) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 14:55

#21

Anonym skrev 2012-10-29 14:51:17 följande:

Urk att göra så mot dig.
Hur ska du känna nu..så fort du blir arg eller hon ledsen så ska man riskera att hon tar sitt liv?
Nä,bryt och låt henne söka hjälp på egen hand.

Nej jag har inte hjärta att bryta med henne nu. Ville det knappt innan heller, och absolut inte för en sån här sak. Men får väl hitta någon balans..

Anonym (.....) skrev 2012-10-29 14:51:58 följande:

Nej. Känns absolut inte nån skuld. För du har ingen skuld i detta. Oftast så ser man inte de små hintarna förrän det är försent. Den som gör det har all "skuld". Har lite svårt för att kalla det skuld då när man mår så dåligt inte ser rationellt på nåt och bara ser till sig själv och ingen annan. Dom bryr sig inte så mkt om vilka dom sårar genom sitt beteende.
Och håller med föregående, jag tror att du skulle behöva komma o prata med nån du oxå. Det är inte lätt att behöva hamna i en sådan situation som du hamnade i.
Att du inte vill vända henne ryggen pga att du känner skuld är fel. Du ska vara hos henne för att du vill vara det. Inget annat. Och känner du att du inte orkar vara hos henne så ska du inte vara det. Hon står väl inte helt ensam, hon har ju sin mamma (pappa o kanske syskon). Men vill du vaa hos henne för att du vill vara det så ska du naturligtvis vara det. Men känn ingen skuld och prata med någon.

Menade inte riktigt att jag inte skulle stanna för att jag känner skuld för detta. Vill vara med henne på något vis, precis som innan detta. Men hennes beteende är svårt. Det svänger fortare än en karusell snurrar :/

Jag menade mer att jag kände skuld för att jag inte sett hintarna. Jag borde ju känna henne bra vid det här laget :(

Anonym (...)

Äldre 29 Oct 14:56

#22

Anonym (Förstörd) skrev 2012-10-29 14:31:23 följande:

Usch. Det låter fruktansvärt tungt för dig. Men tycker det var starkt av dig att tillslut säga ifrån. Nej, jag kan inte ansvara för hennes välmående. Men hade inte förväntat mig att detta skulle hända. Ingen hade nog det. Hon dolde det väl, sina självmordsplaner så jag antar att hon ändå verkligen ville dö :(

Hur klarar man att släppa på kontrollen sen då.... ? Kommer ju vara livrädd att hon gör om det!

Det är jättesvårt att släppa kontrollen men du måste hela tiden hålla i åtanke att det inte står i din makt att hjälpa henne. Saken är ju också att om hon verkligen vill ta livet av sig så kommer du inte kunna stoppa henne och det kommer bara göra dig tokig om du försöker.

Vill hon där emot inte ta livet av sig så kommer hon ta emot hjälpen hon får nu, dvs professionell hjälp. Givetvis kan du alltid stötta genom att lyssna på henne när hon vill prata så länge du håller på att inte ta på dig för mycket. Alla ansvarar för sitt eget välmående och du måste se till att ansvara för ditt.

Anonym (.....)

Äldre 29 Oct 14:56

#23

Anonym (Förstörd) skrev 2012-10-29 14:46:59 följande:

Jo kanske var det så...

Nej, ska försöka hitta något bra sätt. Jag kan ju hjälpa henne så hon har någon samtalskontakt , jag kan ringa åt henne, följa med henne som stöd om hon vill...finnas där. Stötta och pusha på när saker känns jobbiga.

Hennes mamma pratade något om att det skulle upprättas en "krisplan" åt henne som vi alla skulle få ta del av. Någon som vet vad det är?

Utan att veta säkert så tror jag att "krisplanen" är nån sorts lista med bla telenr man kan ringa om det skulle hända något o andra tips/råd på hur man ska agera om det blir likadant igen. Men som sagt, har bara för mig att det är så. Ring till sjukhuset eller hennes mamma igen o fråga så att du får svar på vad dte är.

Anonym (Förstörd) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 15:00

#24

Anonym (.....) skrev 2012-10-29 14:56:35 följande:

Utan att veta säkert så tror jag att "krisplanen" är nån sorts lista med bla telenr man kan ringa om det skulle hända något o andra tips/råd på hur man ska agera om det blir likadant igen. Men som sagt, har bara för mig att det är så. Ring till sjukhuset eller hennes mamma igen o fråga så att du får svar på vad dte är.

OKej., tack. Det låter ju väldigt bra iallafall.

Anonym (...) skrev 2012-10-29 14:56:35 följande:

Det är jättesvårt att släppa kontrollen men du måste hela tiden hålla i åtanke att det inte står i din makt att hjälpa henne. Saken är ju också att om hon verkligen vill ta livet av sig så kommer du inte kunna stoppa henne och det kommer bara göra dig tokig om du försöker.

Vill hon där emot inte ta livet av sig så kommer hon ta emot hjälpen hon får nu, dvs professionell hjälp. Givetvis kan du alltid stötta genom att lyssna på henne när hon vill prata så länge du håller på att inte ta på dig för mycket. Alla ansvarar för sitt eget välmående och du måste se till att ansvara för ditt.

Jo det är nog svårt. Men får försöka hålla mig så lugn det går. Jag kan ju inte hjälpa henne om hon inte vill . Det kan ju ingen. Men jag tänker inte låta henne ta livet av sig.

Anonym (.....)

Äldre 29 Oct 15:00

#25

Anonym (Förstörd) skrev 2012-10-29 14:55:17 följande:

Nej jag har inte hjärta att bryta med henne nu. Ville det knappt innan heller, och absolut inte för en sån här sak. Men får väl hitta någon balans..

Menade inte riktigt att jag inte skulle stanna för att jag känner skuld för detta. Vill vara med henne på något vis, precis som innan detta. Men hennes beteende är svårt. Det svänger fortare än en karusell snurrar :/

Jag menade mer att jag kände skuld för att jag inte sett hintarna. Jag borde ju känna henne bra vid det här laget :(

Ok, jag som läste in för mkt :-/
Du kan inte prata med hennes psykolog (inte om henne direkt pga sekretessen) om hur man ska förhålla sig så att man själv inte börjar må dåligt. Hur du ska hitta balansen. Ni kan ju prata teoretiskt: tex om en person beter sig så här hur möter man det då? Eller om en person säger så här hur svarar jag den då? Ja du förstår nog hur jag menar.

För det viktigatse är att inte du börjar må dåligt oxå. Utan att du kan vara ett stöd för henne under tiden hon jobbar med sig själv.

Anonym (...)

Äldre 29 Oct 15:01

#26

Anonym (fy) skrev 2012-10-29 14:42:02 följande:

Jag har varit den där tjejen några gånger och jag undrar hur alla tänker, ska man bli lämnad själv när man mår som sämst? Det om något är väl fult, när man behöver de man tycker om som mest så ska de vända en i ryggen och säga att de finns kvar den dagen man mår bättre igen.
Så man duger när man mår bra men inte om man har oturen att må riktigt dåligt? Det är väl då om något man behöver stöd och någon som finns där.

Det enda jag kan hålla med om är att det inte är ts fel att hon försökt ta livet av sig, men att vända och gå och säga att man finns där sen när man mår bättre är bara grymt och det är definitivt inga vänner/partner jag skulle vilja ha omkring mig sen när jag mår bra igen.

Fy!

Det är en stor skillnad på att stötta och ta på sig ansvaret för personens välmående. Att finnas där när personen ringer och vill prata är ett bra sätt att stötta, att ta på sig hela tillfrisknandet är ett dåligt sätt att stötta då det trots allt inte står i ens makt att fixa det.

Anonym (Förstörd) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 15:03

#27

Anonym (.....) skrev 2012-10-29 15:00:43 följande:

Ok, jag som läste in för mkt :-/
Du kan inte prata med hennes psykolog (inte om henne direkt pga sekretessen) om hur man ska förhålla sig så att man själv inte börjar må dåligt. Hur du ska hitta balansen. Ni kan ju prata teoretiskt: tex om en person beter sig så här hur möter man det då? Eller om en person säger så här hur svarar jag den då? Ja du förstår nog hur jag menar.

För det viktigatse är att inte du börjar må dåligt oxå. Utan att du kan vara ett stöd för henne under tiden hon jobbar med sig själv.

Eller jag som är förvirrad när ja skriver, jag är fortfarrande så skärrad.

Men det du säger låter ju bra, att ta hjälp av någon i vården för att kunna möta henne på bästa sätt, för om jag mår dåligt också blir ju allt bara pannkaka.

Anonym (Förstörd) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 15:12

#28

Usch det är inte bra med henne. Hon ligger kvar på intensiven och är fortfarrande medvetslös. Hon har slangar överallt och ser så liten ut där hon ligger.

Det skär så hemskt i hjärtat att se. Alldeles nyss hade jag henne i min famn och kysste hennes panna..Hur kunde det bli såhär?

Häpnad

Äldre 29 Oct 15:22

#29

Stackars dig. Du har haft en traumatisk upplevelse och behöver absolut gå och prata med någon proffessionell, för din egna skull i första hand men också för att kunna finnas som stöd för henne om det är det du vill/klarar av.
Det fixar du inte på egen hand. Ingen gör det.

Hoppas att det finns ett nätverk runt tjejen så du ensam slipper ta hela bördan och även så att ni kan ventilera med varann. Allas upplevelser i en sån här tragedi varierar och det du upplever kanske får någon annan att tänka annorlunda runt allt detta och vice versa.

Det här forumet är också ett sätt att ventilera så släpp inte det om du känner att det gör ngn nytta.
Håller tummarna för att det berömda ljuset i tunneln är närmre än det kanske känns idag.

Anonym (Förstörd) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 18:44

#30

Häpnad skrev 2012-10-29 15:22:39 följande:

Stackars dig. Du har haft en traumatisk upplevelse och behöver absolut gå och prata med någon proffessionell, för din egna skull i första hand men också för att kunna finnas som stöd för henne om det är det du vill/klarar av.

Det fixar du inte på egen hand. Ingen gör det.

Hoppas att det finns ett nätverk runt tjejen så du ensam slipper ta hela bördan och även så att ni kan ventilera med varann. Allas upplevelser i en sån här tragedi varierar och det du upplever kanske får någon annan att tänka annorlunda runt allt detta och vice versa.

Det här forumet är också ett sätt att ventilera så släpp inte det om du känner att det gör ngn nytta.

Håller tummarna för att det berömda ljuset i tunneln är närmre än det kanske känns idag.

Tack för dina ord. Jo, det här gör fruktansvärt ont i mig. Men vet inte när och om jag kommer känna mig redo för att prata med någon om det. Känns som fokus borde ligga på henne nu. Jag vill stötta och finnas där, bara jag vet hur. På något vis känns det som jag kommer må bättre om jag bara får hjälpa henne..

Nätverk. Just nu är det jag och mamman som vakar på sjukhuset. Det är kämpigt och svårt att få till en dialog. Får för mig att hon är arg på mig och lägger lite skuld på mig för det som skett. Men det är ok, hennes situation som mamma måste vara fruktansvärd. Hon måste känna sig så maktlös. Så det kan jag ta.

Märker att det är väldigt skönt att komma ur sjukhusrummet och ventilera mig här. Ni har många kloka ord till mig som jag uppskattar enormt..Hon har fortfarrande inte vaknat så vi

väntar bara...

Hon kom hit med en överdos i kroppen för att säga hejdå ;(

INNEHÅLL