Hur gör man om man adopterar ett äldre barn?

Du kan ju inte bara ge ett barn som vet vad han/hon heter ett nytt namn. Känner du inte hur dumt det skulle vara? Skulle du vilja att någon döpte om dig?

Ha kvar namnet som tilltalsnamn och kom på en bra förkortning istället.

Men om absolut ingen i Sverige kan stava eller uttala namnet? 

Så spelar det ju ändå så liten roll. Jag har haft vänner med knepiga förnamn. Enda gångerna det överhuvudtaget har märkts är kanske vart tredje år när de har börjat en ny klass, eller första dagen på ett nytt jobb. Sen körs det igång med smeknamnet och så är det bra.
Vid kontakt med t.ex. myndigheter går det ju alltid att stava.

Jag bor utomlands, har ett "konstigt" efternamn om man inte är svensk, men jag tänker inte byta efternamn för det.
Ett unikt namn är ju en fördel ju äldre man blir.

Tänk på vilket jäkla liv det blev när Carola ändrade frisyr på sitt adopterade barn. Att ändra namn är ju ändå större.

Alltså, vi kommer ge vår son ett nytt namn när han får komma hem. 
Han kommer vara ca 3 år då. 

Ja alla gör ju som de vill, men om barnen vet vad de heter tycker iaf jag att det är knepigt att ge de ett nytt namn. Bebisar, mindre betydelse eftersom de inte direkt har en egen identitet än.
Men är barn så pass gamla som tre-fyra kan man ju alltid fråga vad de tycker och få ett någorlunda vettigt svar.

Tänk bara på att lägga fram det på ett bra sätt. Man vill ju inte få de att tycka att deras ursprungliga namn och kultur är sämre på något vis, och att bara byta namn på de kan ju signalera det.

www.mnadopt.org/Factsheets/Naming%20Your%20Adopted%20Child_Guide%20for%20Parents.pdf

Jag garanterar dig att vi kommer vara väldigt pålästa...

Så bra?

Jag har en 4-åring. Att ta ifrån henne hennes namn hade varit ondskefullt. Än värre om hon förlorat sin ursprungsfamilj, sitt land och språk. Jag kan inte komma på någon anledning till varför man skulle göra något så grymt mot ett barn. Är det över året bör man låta namnet vara.

Jag tycker det helt och hållet beror på situationen och namnet. 

Vi vet inte ännu om vår son kommer få ett nytt namn eller behålla sitt gamla när han får komma hem till oss. 
Men just nu lutar det mot att han får ett nytt och får behålla det gamla som andranamn på grund av situationen. 

Vi vill inte gå in på det närmare på internet, men det är en minst sagt speciell situation och vi bedömer att det bästa vore att välja ett helt nytt namn eller ta det namn som han kallas på barnhemmet.

Madeleine Louise: om det gamla namnet för barnet är förknippat med något negativt och hen inte ens kallas för det just nu så förstår jag att det kan finnas skäl att byta. Men inte annars.

Precis, just det jag vill få fram till TS. Det beror helt och hållet på situationen. Om barnet trivs i sitt namn och har en identitet som hör ihop med namnet så borde man inte byta namn. Det är inte att se till barnets bästa

Precis. Så tänker en klok (och påläst) människa.

Som adoptivförälder är man sedan många är skyldig att behålla ett av barnens ursprungsnamn. Om man sedan använder det som tilltalsnamn eller inte beror, som sagt, på situationen. Det finns adopterade barn som inte vill påminnas om tiden före adoptionen. 

Man behöver väl inte BYTA namn! Man kan lägga till ett svenskt namn som man valt och tycker om. Finns väl inget egenvärde i att ha ett tilltalsnamn som ingen människa kan uttala och som ska bokstaveras.

Tror att alla i tråden som skriver om "byta" menar byta tilltalsnamn.

Jag tror att ni kommer att märka när ni träffar barnet om det är en del av barnets identitet eller ej. Endel adopterade barn har ingen aning om sitt riktiga namn, kanske bara varit en i mängden eller alltid haft ett smeknamn, ett smeknamn som adoptivföräldrarna kanske inte får vetskap om och som barnet inte kan förmedla pga av språkbytet.
Andra har en jätte stark anknytning till sitt namn som kanske är det enda som finns kvar från tiden innan.

Jag föreslår att ni väljer ett namn som barnet kommer att få men att barnet själv får bestämma vad som ska vara det vardagliga namnet.

Visst är det viktigt som ni säger - att inte ta ifrån barnet en identitet. En annan viktig aspekt är anknytningen och att ens barn har ett namn som man kan uttala och tycka om är en del av det.

Vi har således en av varje. Sexåringen hade ett namn som fungerar på svenska och behöll sitt namn. Treåringens namn var svårt att uttala och "fult" på svenska. Vi valde ett nytt namn som kan sägas är en försvenskning av ursprungsnamnet och som låg nära uttalsmässigt. I början använde vi namnen parallellt . Låt säga att hon hette Svetlana så gav vi henne namnet Susanna

Det kan säkert verka hårt att byta ut namnet för att det är "fult" men det minsta många adopterat barn vill är att sticka ut mer än man redan gör. Att då heta väldigt annorlunda namn underlättar inte.

Min kompis adopterades som sjuåring. Föräldrarna tog bort det gamla namnet helt och valde ett svenskt istället. Det gamla namnet var min kompis hemlighet och en gång viskade hon det till mig.

Det kändes hemskt på något vis, även fast vi ju accepterade allt som de vuxna gjorde.   

Vi tänkte byta namn på vårt barn, men när vi träffades så kunde vi inte det. Hon var ju det namnet som hon hade fått. Dessutom så hade vi svårt att hitta ett annat passande namn till henne. Har idag ännu inte hittat något passande "svenskt" namn att lägga till. 
Men känns det inte bra med ursprungsnamnet så skulle inte vi tveka till att byta namn.
Tänk på att alla saker och ting barnen har lärt sig heter en sak på deras ursprungsspråk och när de kommer till Sverige kommer alla dessa saker byta namn, så jag tror att barnen tar ett namnbyte lika naturligt som att allt annat byter namn.
Sedan behåller man naturligtvis ursprungsnamnen som andra namn och man kan ju förklara varför man böt tilltalsnamn. Tycker inte att ens hela identitet sitter i sitt namn.