Ensam för en natt - Ångest!
Jag har pga tidigare trauman lite separationsångest, min sambo är barnvakt åt sina yngre syskon idag och jag vet inte vad jag ska göra...
Jag klarar mig oftast fint, arbetsdagar är inget problem. Men vetskapen att jag ska sova ensam i natt ger mig fruktansvärd ångest! Tidigare idag planerade jag att göra massa "ensam-grejer" och bara försöka njuta av att ha lägenheten för mig själv, väl hemma känner jag inte för att göra ett skit. Sitter bara här och oroar mig för den ensamma natten...
Samtidigt tänker jag "Men jösses! Jag är ju vuxen! Han kommer hem igen imorgon, en natt är ju ingenting!" och tycker att jag själv är urlöjlig. 10 minuter senare deppar jag ihop igen...
Finns massa saker att göra, jag kan spela tv-spel (tycker det är ganska kul 
), se på filmer min sambo hatar, måla, skriva, städa... listan kan bli hur lång som helst! Men när jag väl sätter mig och ska göra något blir jag ledsen och vill bara gömma mig i sambons famn 
Jag vet att detta inte är normalt, någon som har tips på hur jag kommer ur detta och gör något bra av dagen/kvällen istället? (Att säga åt mig att bara göra något är ingen idé, jag har ju redan försökt med detta!)
Ps. Jag hindrar aldrig min sambo från att åka hemifrån, han är oftast hemma av egen vilja. Han är medveten om att jag är lite ängslig nu, men har inte riktigt sagt hur illa det verkligen är. Jag vill inte ge honom dåligt samvete...
Bör även tillägga att jag är gravid, hormonerna gör mig värre än annars. Jag är inte riktigt såhär ängslig när sambon är borta annars!
(om du har ett trauma bakom dig behöver du givetvis inte berätta om det!)
