• Anonym (Ångest)

    Ensam för en natt - Ångest!

    Jag har pga tidigare trauman lite separationsångest, min sambo är barnvakt åt sina yngre syskon idag och jag vet inte vad jag ska göra...

    Jag klarar mig oftast fint, arbetsdagar är inget problem. Men vetskapen att jag ska sova ensam i natt ger mig fruktansvärd ångest! Tidigare idag planerade jag att göra massa "ensam-grejer" och bara försöka njuta av att ha lägenheten för mig själv, väl hemma känner jag inte för att göra ett skit. Sitter bara här och oroar mig för den ensamma natten...

    Samtidigt tänker jag "Men jösses! Jag är ju vuxen! Han kommer hem igen imorgon, en natt är ju ingenting!" och tycker att jag själv är urlöjlig. 10 minuter senare deppar jag ihop igen...

    Finns massa saker att göra, jag kan spela tv-spel (tycker det är ganska kul Flört), se på filmer min sambo hatar, måla, skriva, städa... listan kan bli hur lång som helst! Men när jag väl sätter mig och ska göra något blir jag ledsen och vill bara gömma mig i sambons famn Gråter

    Jag vet att detta inte är normalt, någon som har tips på hur jag kommer ur detta och gör något bra av dagen/kvällen istället? (Att säga åt mig att bara göra något är ingen idé, jag har ju redan försökt med detta!)

    Ps. Jag hindrar aldrig min sambo från att åka hemifrån, han är oftast hemma av egen vilja. Han är medveten om att jag är lite ängslig nu, men har inte riktigt sagt hur illa det verkligen är. Jag vill inte ge honom dåligt samvete... 
    Bör även tillägga att jag är gravid, hormonerna gör mig värre än annars. Jag är inte riktigt såhär ängslig när sambon är borta annars! 

  • Svar på tråden Ensam för en natt - Ångest!
  • Anonym (Ångest)
    Sasson skrev 2012-10-30 17:51:11 följande:
    Kram! Tänk så bra du kommer må imorgon när du känner att du klarade det! :)
    Jo, imorgon lär jag vara stolt och glad att se sambon.. men tyvärr hjälper det inte så mycket just nu...
    Anonym skrev 2012-10-30 17:51:52 följande:
    Du har ingen väninnan som kan natta över hos dig?
    Tyvärr är jag ganska ensam, har inte många vänner. Men jag frågade min syster, tyvärr hade hon andra planer :(
    Vanilla ice queen skrev 2012-10-30 17:52:43 följande:
    Varför är du rädd för att vara själv? Är du mörkrädd eller vad är fel?
    Jag vet inte, känner mig bara rädd och ensam. Svårt att peka på exakt vad det är som skrämmer mig. Bästa svaret jag kan ge är väl ensamhet.
    Anonym skrev 2012-10-30 17:53:12 följande:
    Är precis likadan, det är skitjobbigt.
    Enda som får det att bli bättre är att genomlida ensamheten och inte dra sig för att vara ensam.
    Tänk vad skönt det hade varit om man kunde UPPSKATTA egen tid och inte bara räkna ner tills han äntligen kommer hem.
    Har inget direkt bra råd till dig förutom att försöka att inte stirra upp dig och passa på att göra saker du tycker är kul. Jag är helt säker på att du kan ringa din sambo om du skulle känna dig ensam och ledsen, och även om man inte utnyttjar det samtalet så känns det tryggt att veta att han faktiskt bara är ett samtal bort.
    Tyvärr kan jag inte det Gråter Han är ute på landet och har ingen täckning på mobilen! Hade jag kunnat ringa som jag ville hade jag nog vart lugnare!


     
  • Niinja

    Samma sak här! Jag är dock mitt uppe i en seperation :( hur klarar man sig?

  • Anonym (Ångest)
    Anonym skrev 2012-10-30 17:55:28 följande:
    Vad gör du om du och sambon separerar och du blir ensam med ett barn? Du måste lära dig klara dig själv.
    Nu skrämmer du upp mig ännu mer! Gråter
    Men skulle detta hända har jag inget annat val än att försöka lära mig leva ensam igen.
    wannaseeyoudisco skrev 2012-10-30 17:57:24 följande:
    Tycker inte heller om att vara ensam hemma. Brukar ha det ganska upptänt och ha diskmaskin/tvättmaskin + tv på så det är lite aktivitet här hemma, får mig att känna mig mindre ensam på något vis :)
    Jodå, diskmaskinen och tv:n är igång. Men det känns fortfarande jobbigt.
    IsDimma skrev 2012-10-30 17:58:01 följande:
    Jo då, bakgrunden till det är detsamma som din, trauma.
    Jag har svårt att sova i långa perioder trots att han är hemma. Och när han inte är det så är det i princip omöjligt.
    Precis samma sak här... Är rädd att det inte blir någon sömn i natt alls Rynkar på näsan

     
  • Anonym (Ångest)
    Niinja skrev 2012-10-30 18:00:20 följande:
    Samma sak här! Jag är dock mitt uppe i en seperation :( hur klarar man sig?
    Gud vad jobbigt Gråter Kram! 
  • Anonym
    Anonym (Ångest) skrev 2012-10-30 18:02:51 följande:
    Nu skrämmer du upp mig ännu mer! Gråter
    Men skulle detta hända har jag inget annat val än att försöka lära mig leva ensam igen.



     
    Inte meningen men det är sådant man ändå måste ha i beräkningen när man skaffar barn, att sådant kan hända och hur man då går till väga för barnets bästa.
  • Anonym (Ångest)
    Anonym skrev 2012-10-30 18:03:29 följande:
    Det bästa är väl att försöka ta itu med det bakomliggande traumat så att det inte handikappar dig på detta sätt. Sök en kbt-terapeut och utmana dina känslor! Du kommer att klara det! Det finns också terapi på nätet: 

    www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/tio-ve...

    www.terapisnack.com/topic/terapi-pa-internet

    www.livanda.se/ 
    Tack! Ska kolla in dom sidorna! 
  • Anonym

    Jag tror att du måste försöka "lära dig" att vara ensam och kunna njuta av det.
    Visst, man kan försöka se till att ta dit folk och hitta på saker, men man måste klara av att vara ensam för det kommer fler tillfällen, och visst vill du kunna känna att det är lite skönt att sambon är borta och du får lite ensamtid?

    Sätt på en film innan du ska lägga dig och somna till den, det brukar hjälpa mig lite. Chatta med folk på facebook eller dyl är också rätt bra. Jag har själv inte kommit till det stadiet där jag kan känna "fan vad skönt att han är borta ett tag, nu ska jag bara göra saker jag vill göra", men det är på god väg!

  • Anonym (Ångest)
    Anonym skrev 2012-10-30 18:03:49 följande:
    Inte meningen men det är sådant man ändå måste ha i beräkningen när man skaffar barn, att sådant kan hända och hur man då går till väga för barnets bästa.
    Självklart kommer jag tänka på mitt barns bästa.. men i dagsläget mår vi bra i vår relation och jag vill bara ha råd för att ta mig igenom natten, att bearbeta dessa känslor tar lång tid och jag kommer försöka göra det.

    I denna stund är det väl inte kul att tänka på eventuell separation, när jag redan har separationsångest Gråter Ditt svar var lite som att strö salt i såren, även om det inte var din mening... 
  • FredrikAndersson

    Det farliga är att oroa sig, sätt på en film du vill se- och försök låta allt annat försvinna ett tag. Det kan vara svårt, men det går, sen är så klart det farliga att "känna efter". 

    Men kommer din ångest förändra faktum eller kommer den bara göra det till en pina? Och ja det är jättesvårt att bara njuta när man känner sig ensam osv. Tro mig jag har mer erfarenhet än de flesta, men det är också därför jag vet att den enda som drabbas är du.


    Det tar en minut att falla, en timma att gilla, en dag att älska men en livstid att glömma.
  • Anonym (Ångest)
    Anonym skrev 2012-10-30 18:05:37 följande:
    Jag tror att du måste försöka "lära dig" att vara ensam och kunna njuta av det.
    Visst, man kan försöka se till att ta dit folk och hitta på saker, men man måste klara av att vara ensam för det kommer fler tillfällen, och visst vill du kunna känna att det är lite skönt att sambon är borta och du får lite ensamtid?

    Sätt på en film innan du ska lägga dig och somna till den, det brukar hjälpa mig lite. Chatta med folk på facebook eller dyl är också rätt bra. Jag har själv inte kommit till det stadiet där jag kan känna "fan vad skönt att han är borta ett tag, nu ska jag bara göra saker jag vill göra", men det är på god väg!
    Jo jag försöker.. Men jag vet liksom inte hur jag ska gå tillväga!
    Film är en bra idé, det ska jag försöka med. Chatta på facebook är nog inget för mig, med tanke på att jag typ inte har så mycket vänner alls... De flesta är inte så värst aktiva på fb, och det är inte jag heller.
  • Anonym

    Hur gammal är du ts? Har du aldrig bott själv i studentrum tex? 

  • wannaseeyoudisco

    Du är välkommen att skriva till mig om du känner dig ensam, är också ensam hemma. :/

    Men jag tror det är viktigt att du försöker lära dig hantera känslorna som kommer när du är ensam. Och tänk på att det faktiskt bara är känslor och inget mer, det kommer inte skada dig även om det känns obehagligt! Kram

  • Anonym (Ångest)
    Anonym skrev 2012-10-30 18:13:40 följande:
    Hur gammal är du ts? Har du aldrig bott själv i studentrum tex? 
    Jag är 21, och har haft det lite stökigt i uppväxten... Har ingen ordentlig utbildning ännu. (Hade precis bestämt mig att söka till en yrkesutbildning när jag fick veta att jag var gravid, och kommer söka den sen när barnet börjat dagis. Inga påhopp om att jag ska ha barn och inte är utbildad/har jobb tack! Jag syftar på alla som skriver i tråden, inte bara dig!)
    wannaseeyoudisco skrev 2012-10-30 18:15:22 följande:
    Du är välkommen att skriva till mig om du känner dig ensam, är också ensam hemma. :/

    Men jag tror det är viktigt att du försöker lära dig hantera känslorna som kommer när du är ensam. Och tänk på att det faktiskt bara är känslor och inget mer, det kommer inte skada dig även om det känns obehagligt! Kram
    Kanske om jag vågar.. Vill inte röja min anonymitet just nu!

    Jag försöker, just därför jag ber om råd! Tack för omtanken {#emotions_dlg.flower} 
Svar på tråden Ensam för en natt - Ångest!