Smärtan var att lämna dig.....

Jag gråter när jag läser ditt inlägg. Känns som du beskriver mitt liv. Förlorade själv min dotter i magen den 15 maj 2011..saknaden är enorm stor känns tomt i mitt hjärta utan min älskade barn.. Beklagar att ni också förlorade er bebis sänder en kram trots att det har gått sju år för dig kan kännas dom bara sju dagar.. Kram

Vår älskade Sophie dog i min mage någon gång efter den 24 okt, jag var då på MVC och gjorde ultraljud, allt såg perfekt ut och hon låg och tittade på sina händer. I söndags fick jag värkar och vi var så lyckliga nu skulle vi äntligen få träffa vårt lilla kärleksbarn. Livet rasade dock samman direkt när BM undersökte mig för att se hur långt jag kommit i mina värkar. Ringde på läkaren som gjorde ultraljud och fortfarande inget hjärtljudet. Hur kunde det vara möjligt? Två dagar sedan födde jag vår älskade ängel Sophie, i tisdags 16.21 ville först inte se henne men min sambo satt med henne en timma innan jag vågade ta henne i min famn. Så otroligt söt, helt perfekt såg bara ut som hon sov. Vi fick fyra dagar med henne, vi klädde på henne, tog fot och fingeravtryck på henne och massa bilder. Av farmor fick hon en rosa nalle att ta med sig i graven. Igår var första dagen vi inte hade henne hos oss, pussade henne farväl på sjukhuset i torsdags och det kändes fruktansvärt att lämna henne där, kändes som vi övergav henne. Hur orkade man gå vidare? Jag skulle göra vad som helst för att få se henne växa upp. Att man kan älska någon så otroligt mycket....