Oro inför skolstart.

om din lärare inte möter ditt barn så får du hänvisa till läroplanen

Mitt ena barn är så och de ämnen ha är före i har han fått gå i i annan klass för att få stimulans, oftast är de framåt i nåt och bakåt i nåt helt annat och det är fullt normalt och inga konstigheter och rätar ut sig under lågstadieåldern. Men visst bör han kunna få mer individanpassad undervisning om han nu enl lärarna ligger lite före

Nej, det kan du tyvärr inte. Har ni tur får han en lärare som kan ge honom större utmaningar, men tyvärr är det mer undantag än regel. Om jag vore du skulle jag läsa på om särbegåvning och se om det stämmer på din son. Det finns en hel del på mensas hemsida om "gifted children", och så har det varit artikelserier i både sydsvenskan och svd.

Det är nödvändigt att man som förälder läser på och ställer krav på skolan. De flesta lärare har inte hört tala om särbegåvning och den svenska skolan är anpassad efter "medeleleven" med extra stöd åt de som hamnar efter, men inget stöd alls åt den om ligger före. Resultatet blir att särbegåvade får en otroligt jobbig skolgång och blir endera passiva (sitter och drömmer sig bort) eller blir bråkiga och stör. Många bråkiga barn får helt enkelt inte den stimulans de behöver. Och eftersom du själv har erfarenhet av hur det kan vara så vet du ju att det inte är å kul. Jag hade samma erfarenhet i skolan och nu kämpar vi för vår dotter del. Hon har haft en enorm tur och har fått en fantastisk lärare, men många vi har kontakt med har inte samma erfarenheter. Ni måste ta tag i det NU, innan han börjar må dåligt (vi gjorde inte det i tid utan skulle vänta och se, STORT misstag!).

Lycka till, och kom ihåg att ni måste vara tigrar för ert barn! 

Tack så mkt för era svar!

Sasson: Tack! Jag och maken är både med i Mensa och vi var på många sätt beredda på möjligheten att få ett barn med särbegåvning. Sonen har dock utvecklats fullt normalt fram till för ett drygt år sedan och det är först nu vi till fullo inser att han kan mycket mer än vi trott. Eftersom han är vårt första och enda barn har vi inte reagerat förrän vi förstod att han kan läsa kvällstidningar och lösa matteuppgifter i huvudet som många vuxna skulle ha behövt ställa upp på papper. 

Samtidigt känner man hur jantelagen pekar finger åt den som med minsta ord antyder att deras barn har en (markant) högre intelligens än genomsnittet och det är inte utan att det känns lite obekvämt att ta upp det med skolan. Men självklart har du rätt i att vi måste stå upp för vår son och hans rättigheter. Jag är hellre än tjatig morsa än en mamma som sviker mitt barn. 
Det kan säkert vara bra att tala med hans blivande lärare redan innan höstterminen börjar, så att det finns en beredskap. Åter igen - tack!  

Viberg: Inboxa mig så kan vi snacka lite mer :)

Nej, våra barn har inte fått så mycket anpassade uppgifter faktiskt. Ett av barnen misstrivdes i klassen och fick gå upp till storasysters klass för att få lite mer utmaningar, men det var bara 1 fm/vecka. Annars har de mycket "suttit av tiden", de andra i klassen börjar komma ikapp så där i 2-3:an (eftersom våra barn inte fått "jobba på" utan stått still i några år).
Beror nog helt på vilken lärare man får.  

Skolstarten kryper närmare och min oro har blivit allt större. Sonen klarar utan problem kunskapskraven i matematik för tredjeklassare och räknar alla räknesätt i huvudet, tal som 34+17, 320/8 och 7*5 löser han blixtsnabbt utan att använda fingrarna eller tänka efter mer än någon sekund. Han skriver förvisso fortfarande "klumpigt" (har inte optimalt grepp om pennan), men han läser obehindrat och skriver för det mesta rättstavat. Socialt däremot är det ingen tvekan om att han bara är sex år, han kan snarare framstå som yngre än vad han är ibland och till på köpet är han ganska kort, så att hoppa över en klass känns uteslutet.

Vi kommer att ta kontakt med hans blivande lärare inom kort och diskutera hur vi tillsammans kan göra det så bra som möjligt för sonen i skolan, men jag är ändå nervös för att det kommer att bli så att han tröttnar, bara får sitta av tiden och inte får den stimulans han behöver. Han är absolut inte prestationsfixerad, som tur är. Har aldrig upplevt att han blir ledsen om han gör fel, utan han rycker på axlarna och verkar totalt obekymrad och det lugnar mig ändå en aning. Själv har jag lidit av svår prestationsångest under stora delar av mitt liv och därför har vi varit extra noga med att inte pressa honom utan i stället invänta hans intresse för saker. 

Ändå blir jag rädd att vi uppmuntrat läsningen och räknandet för mycket, att det vore bättre om vi hållit tillbaka och försökt få honom intresserad av annat. Men han älskar att läsa och räkna och det känns fel att hindra honom att lära sig när han är så förtjust i det.

Jag tar gärna emot fler erfarenheter och hoppas att det finns positiva sådana, där skolan tagit tillvara på barnens kunskaper och låtit dem fortsätta utvecklas utan att för den sakens skull pressa dem.

Tänk aldrig aldrig  att ni gjort fel i att uppmuntra honom! Det kan aldrig vara annat än bra på något sätt.

Det verkar som om skillnaden är jättestor beroende på vilken skola han kommer gå på.

Vår dotter ligger en del före med svenska och matte och det tycker jag de tagit hand om bra på hennes vanliga kommunala skola. Det gjorde de redan i förskoleklass, iofs, då hon fick andra uppgifter än sina klasskompisar. T.ex. skriva omdömen och beskrivningar av böcker hon läst för att sedan läsa upp dessa inför klassen. I matte har hon samma bok som alla andra plus en problemlösningsbok som hon får fortsätta räkna i efter eget intresse (vilket ofta betyder att hon tar hem den och smygräknar under täcket när hon borde sova - det är svårt ibland att låtsas upprörd för att hon inte sover på nätterna )

Vi har pratat med hennes fröken ungefär varje gång hon kommit hem och sagt att något varit för lätt och de har tagit det på allvar och gett henne mer stimulerande utmaningar vartefter. Kommunikationen med skolan har varit a och o och verkligen fungerat bra.

Prata med hans blivande fröken (samma som han har nu?) och för fram era farhågor. Att sitta och rulla tummarna är/skall inte vara något alternativ ens.

Vår son är åtta och går i ettan. Han kunde läsa och skriva flytande när han började förskoleklassen, och hade det nog jobbigare i nollan än i ettan, han är precis som du beskriver långt framme intellektuellt men har det inte lika lätt med socialt samspel. Hjärnan ligger före den känslomässiga förmågan att hantera det han vet och förstår, helt enkelt. Ettan, med schema, lektioner och mycket mer struktur funkade väldigt mycket bättre. Han får inte så mycket utmaningar i sin klass just nu, hans lärare konstaterade att han läser som en femteklassare vad gäller ordförståelse, utttal och flyt, men han får ändå alldeles för enkla läsläxor. Matten tycker han är roligt för det är lite klurigt, men han KAN ju allt de gör än så länge.

Vi har försökt kompensera det lite hemma. Khan academy, tex, för matten. Vi har bett honom sammanfatta och skriva ner någon kort mening om varje kapitel han läst i sin läsläxa (det tyckte han var svårt men det var nyttigt) men nu har hans lärare sagt att han inte behöver det. Hon som är så bra annars!

Det han ffa behöver är hjälp att bli bättre i det sociala samspelet, och det får han ju med alla grupparbeten de gör - de skriver historier ihop och gör filmer ihop (och det är jättebra, de får öva strukturerat på historieberättande på ett bra sätt, det är inte bara "skriv nåt kul"). Men vi får kompensera hemma, tänker vi, och så länge som han trivs i skolan så är det ändå ok. 

Jag tror att det kan vara en bra idé att prata med läraren (redan i vår, om möjligt), och kolla om det är ok att ni skickar med material. Det _är_ dåligt med material för barn som ligger så mycket över genomsnittet, och med många barn och mycket att göra är det svårt för läraren att lägga massa tid på att hitta lämpliga uppgifter. Genom tex. era kontakter i Mensa kan ni säkert hitta bra material på hans nivå, så att det inte tar en termin av testande och beställningar innan läraren hittar rätt...

Om han har ett par kul problemlösningshäften, lite sudoku, kakuro, osv att ta till på "eget arbete"-stunderna tror jag att det är mindre risk att han tröttnar. Olika "extraböcker" i läsförståelse mm brukar vara lättare att hitta i skolan, men ni kan påtala behovet av att de tar fram några sådana på treans nivå, tex. Lite svårare korsord finns säkert också. Om han börjar få ordning på motoriken kanske en skrivstilsbok är kul.

Hoppas att det går bra för honom!