21 månad och tvåspråkig

Hej,

Barns sätt att lära sig prata är väldigt olika. Det viktigaste i din dotters ålder är att hon förstår. Det är också viktigt att hon känner att hon gör sig förstådd. Små barn är inte så medvetna om uttalet utan härmar lite som de kan. Deras främsta mål är att göra sig förstådda. Som förälder är det då viktigt att uppmuntra det och visa att du har förstått det hon säger (när du gör det). Om du är osäker på vad hon menar kan du gissa och fråga om du har gissat rätt. Det är det som är träning i den åldern. Om man uppmärksammar barn för mycket på deras uttal så kan det bli det de fokuserar på, istället för på själva kommunikationen och då kan de hämmas och kanske inte vågar prata lika mycket innan de vet säkert hur något uttalas. 

Annan träning är att sätta ord på vad din dotter gör, som en speaker-röst. Det kan du även göra för det du själv gör. Du kan uppmärksamma henne på olika saker och benämna dem. Det är väldigt lätt att frestas att fråga barnet vad olika saker heter, men det är ingen bra träning på tal. Det är bättre att själv säga det. Om din dotter tycker att du är tjatig, så kommer hon nog att säga till dig att sluta prata på något vis. Det är också väldigt bra att du läser för din dotter så mycket som möjligt. Låt henne välja bok och bläddra. Små barn brukar fastna för helt andra saker och detaljer än vuxna, som ofta är bundna till att läsa själva historian i boken. Hjälp din dotter att sätta ord på det hon tycker är spännande i böckerna. 

Det är inte helt ovanligt att tvåspråkiga barn avvaktar lite med att prata. De behöver tid på sig att sortera alla ord och meningar i de två olika språkfacken. De behöver också fundera lite på vem som förstår vilka ord och då kan det ibland kännas bäst att mest lyssna på andra, så att man lär sig.

Så länge din dotter förstår som hon ska så behöver du inte oroa dig. Om du tycker att hon fortfarande inte har kommit igång med talet om ett år så tycker jag att du ska prata med en logoped, som kan ge henne och er där hemma lite fler övningar.  

Ja, det låter onekligen som att det går framåt och just att hon förstår treledsinstruktioner är jättebra och som sagt är det det som är det viktiga. Med tanke på kromosomavvikelsen (vilken kromosomavvikelse är det?) kan du också se det som att du istället för att oroa dig fortsätter att ge henne bra språklig stimulans och fortsätter att uppmuntra hennes kommunikation precis som du gör. Eftersom du är så uppmärksam på hennes utveckling kommer du märka direkt om hon skulle behöva någon mer träning. Är det på grund av kromosomavvikelsen som du är orolig för hennes uttal?

Anledningen att jag frågade om kromosomavvikelsen är om den skulle innebära någon fysiologisk skillnad som kunde försvåra för din dotter att uttala, men det låter ju inte så. Det låter som att allt är på rätt väg. 

Lycka till! 

Det är en logisk tanke att hon inte borde ha svagare muskeltonus kring munnen om hon är duktig på att klättra. Kan hon blåsa bubblor?

Du skulle kunna kontakta ett oralmotoriskt centrum och träffa en logoped som arbetar med just oralmotorik. Där kan de titta på din dotterns muskeltonus i ansiktet. Om det behövs ger de då övningar som passar henne.