Är man en dålig förälder för att man är introvert?
Fast... det handlar ju om proportioner känner jag. Jag och min man älskar att bara sitta hemma och ta det lugnt på kvällarna. Jag är just nu mammaledig med vår halvårsgamla son. Två gånger i månaden har jag mammagrupp, ibland åker vi iväg på familjekalas eller någon fikaträff med kompisar till mig, men många dagar sitter vi mest hemma, tar promenader bara vi tre, och har det lugnt. Min sambo jobbar ju förstås en del, ibland kvällar, så de kvällar vi har tillsammans har vi inte dåligt samvete för att vi väljer att ta det lugnt.
Egentiden då man bara är helt ensam blir ju markant mindre efter man fått barn, men det finns inget som säger att man måste vara iväg och träffa folk hela tiden. Det är helt ok att bara vara hemma och softa med familjen. Varken jag eller min man är übersociala, men inte några eremiter heller.
Jag håller verkligen inte med om att en av de viktigaste momenten som förälder skulle vara att lära barnen småprata och socialisera med andra. I alla fall inte om att detta skulle kräva ett större umgänge utanför familjen.