Pappa vägrar umgängesavtal

Ja, mitt ombud är en advokat. 

Men det känns ändå som så svårt att få hjälp i tingsrätten då vi tillslut alltid kommer överens, även om det är på bekostnad av att jag är den som ger mig. 

Och när jag pratar med familjerätten och min advokat så är det ju så att man som förälder alltid måste se till barnens bästa och vara flexibel utefter barnens behov, vilket är precis vad jag vill göra! Men han vägrar gå med på någonting där han inte får bestämma, även om det är barnens egen önskan.

Hur ska jag  då göra när jag faktiskt inte alls vill förhindra barnen någonting som har med umgänge eller boende med deras pappa att göra.

Jag slits mellan vad som är bäst för dem, de mår inte bra av detta ständiga bråk och att han bestämmer vad de får prata om hemma hos honom eller att min man inte får närvara på skolavslutningar fast att barnen vill det mm.

Men är det ändå rätt att fortsätta kämpa för 50% rättvisa i allt, även om det inte är det bästa för barnen? 

Det avtal jag och min advokat skrev till barnens pappa, och som han vägrar skriva på, reglerar just precis varannan vecka, storhelger, 2+2 veckor på sommare osv. Men han vill lägga till en massa annat som att mion man inte får närvara på avslutingar eller att jag ska lova att aldrig vilja ha barnen skrivna hos mig, eller att barnen INTE ska ha egna kläder utan "mamma kläder" och "pappa kläder". Han vill ha "kompensations dagar" då år som jag får storhelger på hans veckor osv osv. 

Tyvärr vet jag att allt detta baseras åp just svartsjuk och bitterher och just kontrollbehov från hans sida. Vilket är rent befängt med tanke på att han själv är omgift med en ny liten bebis i familjen...

Jag har i alla år sedan skilmässan gått med på det mesta av hans krav för att barnen inte ska drabbas (som att bli hämtade av honom mitt på julafton fast att det är min tur att ha dem då osv). Jag slits fortfarande med känslan att jag inte vill vara den förälderna som tar allt till tingsrätten, min innersta önskan vore bara att vi kunde komma överens och slippa alla hot och bråk! 

Tack för alla stöd och tips och råd.

Min jurist skickade igår ett nytt förslag på avtal med några små förändringar, men dock långt ifrån alla de krav han hade. Detta för att försöka få honom att förstå att vi verkligen behöver denna hjälp för att kunna sammarbeta och för att visa att jag gör allt jag kan från min sida för att få detta att fungera. 

Jag vet att han kommer fortsätta vägra detta avtal och jag kommer inte ge mig denna gång. Jag vill bara vara säker påatt jag gjort altl jag kan för att försöka den "mjuka" vägen! Jag tror att han tror att jag aldrig skulle "våga" gå till tingsrätten för att han vet att jag är en snäll och omtänksam person och han vet precis vilka knappar han kna trycka på. Att få mig orolig för barnen och deras bästa och att de ev ska bli drabbade är hans teknik till att få mig att gå med på hans vilja! Men nu har han försatt alla sina chanser och jag har i nästan 5 år stått tillbaka för barnens skull, men jag inser nu att det inte är för barnens bästa längre!

Som sagt, jag uppskattar alla era ord oerhört mycket, tack!  

I det brev som min jurist skrev till barnens pappa formulerade hon att då vårt samarbete inte fungerar så vill jag ha boendet och umgänget fastställt genom ett, av socialnämnden, godkänt avtal. Om vi inte når en överenskommelse är tyvärr lösningen att dra detta inför domstol.

  

Idag har jag via min jurist nu fått ytterligare ett svar där han tydligt förmedlar att han vägrar gå med på ett avtal där han inte får ALLA sin krav tillgodosedda. Han använder sig av formuleringar med ord som att avtalet är "korkat" "absurt" "skrattretande" mm. Detta trots att det är ett helt jämlikt avtal som vad jag förstår är precis vad en en ev tingstätt ändå skulle faställa.

 

Hej igen!

Nu har det gått några dagar och barnens pappa har "plötsligt" svarat med ett helt nytt avtal. Avtalet är utformat med liknande grundprincip som det tidigare avtalet från min jurist, dock med väldigt röriga och förenklade formuleringar. I vårt avtal var alld formulerat ur barnens synvinkel, att "barnen har rätt till umgänge med xxx osv". I detta nya avtal från pappan så har han samma gundmening, men med ord som att "pappa har rätt till den och den högtiden osv".

Han har fortfarande kvar krav som att "endast blodsläktingar har rätt att närvara på skol avslutningar", vi ska upprätta ett klädkonto där vi gemensamt sätter in pengar till ytterkläder, men först från att barnen fyll 12 år osv osv...en hel massa krav som jag anser inte hör hemma i ett sådant här avtal. Jag vill ha ett avtal som ser till barnens bästa och där man kan vara lyhörd efter barnens önskemäl och viljor.

Nu ska min jurist skriva ett nytt avtal (igen) där vi försöker få in en del av barnens pappas forlmuleringar, så att han kanske känner sig lite mer hemma med språket och kan godta det? Dock är jag övertygad om att han inte kommer acceptera att jag inte tar med ALLA hans krav, som är många!

Samtidigt som detta pågår är jag orolig för hur detta påverkar barnen, och även om han mot all förmodan skulle gå med på ett avtal (vilket jag inte tror) så kommer barnen fortfarande då bo hos honom VV och han kommer kunna fortsätta att skuldbelägga dem och gråta och få dem att inte vågra prata om mamma utan att få dåligt samvete mm.

Ska jag bara låta detta pågå så att vi i en ev tingsrätt kan bevisa att vi verkligen gjort ALLT för att försöka komma överens, eller ska jag ringa tex socialnämnden redan nu och påtala att jag är orolig för barnen och att jag vill att en vårdnadsutredning påbörjas?

     

       

Nej, vi har inte varit hos familjerätten tidigare, han vägrar det! Jag har försökt flera flera gånger att gå med på att försöka få hjälp, men han vill inte! Att ta en jurist till hjälp att skriva ett avtal är det enda jag kan göra, utan att begära egen vårdnad på en gång!

Fast barnens pappa vill ha umgänge med sina barn, han skulle aldrig skita i barnen och han skulle aldrig ge upp de rättigheter han anser sig ha! Och mina barn älskar också sin pappa, de skulle inte vilja vara utom honom i sitt liv.

Och pga detta, att jag faktiskt vill att barnen ska må så bra de bara kan, och att deras vilja ska vara den styrande så är jag inte ute efter att "ha barnen för mig själv". Det är väldigt svårt för mig att balensera barnens vilja till att ha pappa i sitt liv, samtidigt som han straffar mig via barnen med allt bråk.

Jag är ändå ganska säker på att deras pappa tror att det han håller på med är i barnens bästa, han inser inte att detta skadar dem och att de mår dåligt över att tvingas välja honom framför sin styvpappa (min man) på tex skolavslutningar, där barnen ju vill att alla ska få komma. Eller att pappa blir ledsen och gråter så fort de pratar om mamma och något kul som de gjort hos mig.  

Jag vet att vårdnad och umgänge inte är samma sak. Det jag helst vill är att jag skulle få egen vårdnad, men att barnenes pappa hade VV och VV högtid och 2 veckor på sommaren mm mm. Eller att han kanske hade ett mindre umgänge med barnen, tex VH tors-sön eller liknande. Då skulle barnen få en mycket lugnare vardag med rutiner och där de fick vara de barn de är istället för att behöva trösta pappa när han gråter och likande. 

Jag har som sagt försökt samarbetssamtal så många gånger nu, men han vägrar. Att ta hjälp av en jurist kändes som den "hårda" men enda möjliga vägen att gå för att kunna få igenom ett avtal öht!   

Nu när han inte verkar ha intsresse av att försöka komma överens ens här, utan kommer med en hel massa totalt orimliga krav, då ser jag detta med att ansöka om egen vårdnad som den enda utvägen?!

Min förhoppning är att familjerätten under en vårdnadsutredning/umgängesutredning skulle se att barnens pappa agerar enbart med ett syfte att "straffa" mig och att han vill bestämma. Att de skulle se att han tar sina behov först, före barnens! 

Men jag undrade nu mest om jag ska "gå händelserna i förväg" och kontakta familjerätten/socialnämnden redan nu. Eller låta allt gå vägen genom min jurist och sedan tingsrätten?