Ångest!!

Vad är det med andra människor som skrämmer dig?

personligen tror jag att det handlar om rädsla ..typ att jag ska gör bort mig eller att de märker att det ngt fel på mig ..vet inte riktigt!

det fel när jag svarade på ditt inlägg visste inte hur man skulle svara..sorry

Har det hänt någon gång att du gjort bort dig eller har detta dykt upp av andra anledningar?
Vad är det värsta som kan hända? Att du ska råka säga något dumt och folk skrattar?
När jag mår dåligt över något brukar jag ifrågasätta mig själv? Är det nödvändigt att vara rädd för detta? Finns det en faktisk fara eller vad är det värsta som kan hända? Man är ofta så himla bra på att själv bygga upp katastroftankar och överanalysera saker som sedan slutar i ångest. Enda botemedlet är att utsätta sig för det man tycker är jobbigt och inse att det inte är farligt. Det kommer bli succesivt bättre hela tiden, väljer man däremot att undvika det som är jobbigt kommer ångesten bara öka.
Vad sa psykologen åt dig? Tyckte du inte att det hjälpte alls?

Jag tänker inte att folk ska skratta åt mig eller råka säga ngt dumt å nåt det håller och  att det kan inte hända så mkt  jag men ingen ä perfekt som sagt eller ngn annan ...men jag blir bara helt förlamad och lägger mest fokus på att folk ska inte se mig att jag såna problem........det jag skrev från föra inlägget var teori som sagt vet riktigt var det kan bro på. Enligt kbt terapeuten så jag utsätta min som du nämnde (exponering) 
Sen kan det oxå var så att jag varit utsatt för mobbing det och kankse det som har påverkat mig som sagt har ingen konkret teori tycker bara obehagligt att de känslor å tankarna finns...

tack för du försöka hjälpa till..

Ja, förstår att det är jobbigt! Har du någon du kan umgås med utan att känna såhär?

Jag har typ en vän och min sambo men har fler vänner men försöker för det mesta undvika de träff med och försöker hitta på  ngn ursäkt för att skippa träff...Min vän tycker att jag helt fel självbild av mig sj å håller på gräva min egen grav....sambon har gett upp för att hon tycker att de tråkigt att jag känner så för man har svår å tro det när man se min

Hur vet man fått svar på sitt inlägg ska det blinka någonstans

Jag försöker vara så ytlig som möjligt och gillar inte utveckla ngn kompis relation fast jag vill inombords det någonting som håller mig tillbaka....jag får alltid en känsla att jag inte typ tillräcklig  som person och det skapar så stora problem samt hinder  för mig så det inte sant.....

Nu är jag kanske inte rätt person att fråga om det, men jag tror du ska trycka på "Mina trådar" eller "Mina favoriter" till vänster högst upp under Forumsfliken.
Annars är det ju en ny grej nu högst upp, nästan, i mitten av sidan. Den gråa rutan med en mörkare grå ring i där man kan se nya händelser i trådar man är aktiv i.

va roligt att du har vissar empati för andra. Altt började för ca2-3år sen innan dess... så hade jag stort social nätverk väldig nyfiken för människor värdigt social och utåtriktad men sen hände ngnt mitt liv  där jag blev utsatt för systematisk mobbning bland vuxna som pågick under jätte lång vilket jag tog det nypa salt men till slut så började jag må dåligt och kände mig nytrycket....trodde att de göra det skulle göra en negativ effekt på mig  men mot slutet var jag trött på det och byta arbetsplats för skippa allt sånt skit. Ibland brukar jag frågar mig sj om det orsakat det känner just idag dvs mitt månde

Jag förstår va du menar men samtidigt känner att jag ska kunna klara det på egenhand med tips från folk som har varit om nåt liknade eller har erfarenhet etc.

Andra behandlingar utan resultat  har provat men känner att jag vill lösa det självständig!

Den som är stark tar emot hjälp, för då maxar du dina chanser att lyckas med det här.

När man har fått höra klander, kritik och nervärdering tillräckligt länge så börjar man tro på det, och hjärnan börjar tro att det är sant, då börjar man säga det till sig själv.
Och i det läget har man integrerat sig med det som mobbarna gör mot en, då fortsätter man deras arbete, utan att dom ens behöver vara i närheten så går man deras ärenden och gör deras jobb mot sig själv.
Därför är det så viktigt att förstå att om ens självbild inte stämmer överens med vad som tycker om en säger, alltså att om dom som älskar och tycker om dig säger att du är bra, men du själv inte anser det.
Då är det din självbild som är fel. 

Våra hjärnor är smarta, men vi är smartare. 
Om vi gång på gång talar om för oss själva att vi är dåliga på något sätt, eller att vi inte kan saker, eller att vi är odugliga och värdelösa.
Då tror våra hjärnor på det till slut och då börjar hjärnan skicka tillbaka samma meddelande som du gett den kanske i åratal.
Och då har vi felprogrammerat våra hjärnor.
Då gäller det att programmera om dom.

Det gör man genom att säga motsatsen till sig själv, att kontinuerligt tjata på sig själv om hur bra man faktiskt är, att se alla dom där bra och kloka sakerna man gör, istället för att dissa dom.
Och bara fokusera på det dåliga man gör, för så gör människor som har låg självkänsla, dom matar den hela tiden, det måste man sluta med.
Man måste peppa sig själv och tala om för sig själv att man klarar av det där man tänker göra och man kommer göra det jäkligt bra. 
Tänk på våra toppidrottsmän, hur tror du dom pratar med sig själva innan dom ska göra en prestation?
Inte säger dom att det här kommer jag inte fixa, dom säger nu jäklar ska jag vinna det här, för jag vet hur bra jag är på det här.
Och det är så vi måste lära oss tänka, ge oss pepp, inte tillåta dåliga tankar, dom ska vi mota bort, för vi vet att dom är inplanterade falska tankar, som vi inte kan lita på. 

Just insikten om att våra tankar om oss själva inte är korrekta, utan felaktiga är viktig.
Vi måste ta den till oss, så att vi kan lita på andras omdömen om oss, (utom dom som vill oss illa, för dom ljuger för skada oss).
Så även om det känns fel, även om man inte kan tro på det så låtsas tro på det, intala dig att det dom säger är sant.
Tro och lita på dom som tycker om dig, för dom är ju inte så dumma att dom vill vara vän, sambo med någon som är korkad och värdelös, dom har valt dig för att du är bra.
Det är viktigt att komma ihåg.

Och det är det som det handlar om, att våga tro på sig själv, även när det känns läskigt, även när man inte riktigt tror, att agera som om.
Fake it until you make it.

För när du gör det, så är det fina i kråksången att när du matar din hjärna med positiva bilder, då tror till slut även din hjärna på det och börjar så småningom skicka positiva signaler till dig.
Din hjärna tror på det du säger till den, var noga med vad du säger till den.

Och så ut och träna på det som är läskigt, en liten, liten bit i taget, det finns inga genvägar där.
Men varför göra det extra svårt, ta emot all hjälp du kan få av vänner, familj och proffs.

Men först måste du bestämma dig, och jag menar verkligen bestämma dig.
Tänker du spöa skiten ur din sociala fobi och din låga självkänsla en gång för alla nu.
När du kan svara otvetydigt, ja för fan på det, då är det dags att börja jobba. :)

Lycka till.

från en som pratar ur egen erfarenhet.                                           

Tack för en intressant reflektion samt  lärorikt att läsa Sandman! Som du nämnde måste veklingen bestämma  mig att sluta vara offer vara..vilket jag verkligen avsky!

Tusen tack för du tog dig och skriva detta långa inlägget..!

Hej Nizo, vet du ditt inlägg sa mig att du har en styrka inom dig och en klokhet.
Mitt första inlägg var lite tufft för det satte fokus och ansvar hos dig och ställde krav på dig. 
Du hade lätt kunnat avfärda mig som kall och elak.
En svag person hade gjort det, för det är lättare att stanna kvar i offerrollen det kräver inte lika mycket från en själv, och där kan man vinna sympatier och bekräftelse utan att behöva anstränga sig.
Det är frestande för en svag person.

Men du föll inte för det, du tog det jag skrev till dig och du är klok nog att inse att det handlar om dig. 
Det är starkt att kunna, du har resurser, kan du se det själv?

Jag vet inte om jag har så mycket mer att komma med, det handlar om uthållighet, det är gruskornet som urholkar stenen.
Jag känner inte dig, och kanske är det här resultat av många års nervärdering och elakheter?
Men det tar tid.

Det enda jag kan säga är att

be om hjälp, var öppen med hur du mår till dom som tycker om dig, så dom vet, för då kan dom hjälpa dig bäst.
Fortsätt döda smådjävlarna som tagit över ditt mående, den där rösten inombords som säger elaka saker, för det är en röst från andra som du själv internaliserat, du fortsätter själv där dom slutade.
Dom föreställningarna, dom elakheterna som du gör/säger till dig själv, måste upphöra och ersättas av snällhet mot dig själv, en tro på dig själv, och om du inte kan känna den så säg det/gör det ändå.

Lär dig om du inite redan kan det att se dom bra sidorna och dom bra sakerna du gör, hylla dig själv för varje litet framsteg, även sånt som för andra är peanuts, om dom är svåra för dig, så har du gjort något stort när du klarat det. Var stolt och glad då över vad du kan, bra jobbat.

Och så utmana dig att göra dom här lite svårare sakerna, jag menar inte att du ska bestiga Mount Everest, inte på en gång iallafall, men något litet som är lite läskigt, lite svårt, men inte för svårt, du ska ha en utmaning men du ska ha en god chans att lyckas.
Så att du får känna vad du kan och hur bra du är, så att du får känna dig stolt och nöjd med dig själv.

Sen är det bara att fortsätta, det tar tid. men det blir lättare och lättare, jag lovar det gör det.
Och första steget är svårast, det är alltid svårast att börja.
Ta hjälp där, ta hjälp hela vägen, vi människor når alltid bäst resultat när vi jobbar ihop med andra.

Och ett riktigt, varmt lycka till, för jag tror på dig.                              

Bra skrivet Enter Sandman!