Men hur svårt eller jobbigt kan det vara att vara tomte egentligen? Vilken skitsak att bråka om. Eller strunta i tomte om nu ingen vill.
Vad säger din man om det här? Naturligtvis ska ni inte ha något firande hos er om ni inte vill, men då kanske ni inte kan förvänta er att bli bjudna på firande hos den heller?
Och det kanske är lika bra, om ni ändå inte har trevligt? Jag tycker inte att man behöver fira med hela tjocka släkten, verkligen inte.
När jag var liten körde vi på knytis, alla tog med sig något.
När vi firar med familjen brukar värdparet stå för maten, men då är det alltid hos någon förälder.
Nu för tiden firar vi gärna själva, dock.
Men strunta i tomte då, så gjorde vi när jag var liten, och även nu när sonen är liten. En enda gång har vi haft tomte.
Firar ni på vars ett håll under julafton? Eller är detta firandet det enda ni har?
Jag tycker inte att ni ska fira med dem när ni uppenbarligen mest tycker att det är jobbigt. Fira själva, träffa vänner eller din familj eller ta det bara lugnt. Julen ska inte handla om stress och ångest och bråk.
Men sätt ner foten för sjutton!
Farmor och farfar kan de väl träffa vid en annan tidpunkt?
Säg bara att "vi kommer tyvärr inte vara hemma på juldagen, det har blivit bestämt så att vi stannar hos mina föräldrar lite extra".
Jag skulle aldrig låta någon annan bestämma över mitt liv på det sättet, aldrig!