Får han gör så?

Vad är det du vill att han skall berätta för dig? Är det om olyckor hänt eller bara vad de gör till vardags, vad de äter för mat, när de lägger dottern, om de gör utflykter? Är det du som ringer och ber att få prata med barnet eller vet du säkert att barnet ber om att få ringa dig men får nej? Min bonus, när hon var i den åldern, gick så mkt upp i "nuet" att hon glömde att hon ville ringa. Inte att hon glömde sin andra förälder, men hon tänkte inte så mkt på det helt enkelt - likadant när hon var hos den andra föräldern. En period funkade det att ringa, men sen blev hon orolig av att prata med den förälder hon för närvarande inte var hos, fick dåligt samvete. Nu funkar det igen sen kanske två år tillbaka, men nu är hon närmare tonåring än barn. Du säger att pappan resonerar fel, men ger inget riktigt konkret "bevis" på det. Varför vill du veta och VAD vill du veta?

Självklart är man förälder på heltid, men det betyder inte konstant insyn eller kontakt. OM barnet mår bra av det.. Men som flera sagt tidigare så gör inte alla barn det i alla perioder. Ett tag funkade det inte att mamma pratade med bonus när vi var hos oss, inte åt andra hållet heller. Under samma period grät hon när hon sa hejdå, oavsett om det var till oss eller sin mamma. Hon var inne i en känslig period helt enkelt. Efter ett tag släppte det och både hon, vi och mamman kan ringa "bara för att prata". Det är också en självklarhet att man berättar om det händer ngt allvarligt (även extra kul saker är bra att berätta då barnet på det sätter "får lov" att prata om roliga saker det gör hos den andra föräldern. Så funkar det för oss och vi är nöjda med det allihop. Däremot förstår jag att det KAN bli ett problem. Om man i övrigt har samarbetssvårigheter så kan det vara jobbigt att känna sig övervakad som förälder, vilket leder till att det tyvärr blir jobbigt för barnet oxå.

Men hur vet du att hon faktiskt frågar efter att ringa när hon väl är hos pappan?
Ofta glömmer man sånt - speciellt ett barn som inte fyllt fyra än..
de går upp i det som händer just nu..

Skulle vilja veta vad det faktiskt är du efterfrågar för kontakt och info?
Än så länge har du varit väldigt svävande och bara tryckt på att pappan gör fel - men inte konkret vad du vill.
Att ha kontakt under veckorna för vardagssituationet räcker inte. Att du saknar dottern räcker inte. Att dottern är ledsen när hon åker räcker inte det heller - det var alltid min bonus i den åldern, ledsen över avskedet - sen var det bara bra.
Jag vet det gör ont i dig och att du blir ledsen, men är DOTTERN verkligen ledsen under veckorna med pappa? Skulle hon må bättre av att du och pappan pratade? För det verkar som om det egentligen är honom du vill prata med, inte barnet....

Så det du menar är att du vill att han informerar dig om ALLT? Det VAR så jag uppfattade det så isåfall svävar du nej, men då det verkade lite väl kontrollerande så tänkte jag att jag missuppfattat dig. Det spelar faktiskt ingen roll att du VILL veta vad dottern gör hos sin pappa, även om ni har ett barn ihop har ni gått skilda vägar och har ingen rätt att veta något om den andres vardagsliv. Så för att svara på din fråga, vilket jag kan göra nu när jag förstått ditt syfte - att bli informerad om allt som dottern och pappan gör på pappans vecka, JA, han kan göra så. Förstår faktiskt honom om han tagit avstånd för all kontakt om det är vad du kräver. Han måste känna att du vill kontrollera, att du inte litar på honom och att du inte släppt att ni inte är en familj längre. Jag vet att det låter hårt, men det är antagligen så du uppfattats av honom - oavsett om det varit ditt syfte eller inte...

Svar i fetstil..

Ts skrev inget om att mamman frågar barnet.... Om mamman frågar pappan så är det inget verkligt problem. Om hon däremot inte respekterar ett nej så är det ett problem.
Nej, det skrev TS inget om,  det inlägg du svarade på, och som jag sedan svarade på är inte skrivet av TS. Sen så skrev jag skrev OM det är så, inte att det VAR så..
Och jo, om den ena föräldern fortsätter upprepade gånger att fortsätta fråga efter extra tid - så är det ett problem.

Varför ska mamman inte kunna ha barnets kläder och saker där barnet är och där barnet behöver dem? Är det ett återkommande problem att t.ex inte leksaker skickas tillbaka bör pappan köpa egna saker så att barnet inte behöver vara utan hos mamman.
Självklart , då är det bättre att ha leksaker och kläder separerade. Funkar det inte så är det bättre att ta bort orsaken till konflikten.

Du får tycka att det är ett hot, men i själva verket är det inte det.
Din åsikt, du kan inte bestämma vad som menas som ett hot eller inte, inte heller hur TS och hennes sambo uppfattar det.
Om ngn säger upprepade gånger att - Gör du inte som jag säger så kommer jag att anmäla - så är det ett hot. Liksom det varit på jobbet tex om chefen sagt att - Gör du inte som jag vill (alltså saker som inte är din skyldighet att göra i arbetet) så avskedar jag dig. Det är ett HOT, även om det rättsligt inte fungerat.

Klart du kan tycka men på mammans tid har pappan inte att göra med vad barnet och mamman gör. Inverkar det däremot på pappans tid med barnet har han rätt till information.
Nu menade jag ju ioförsig att jag ansåg att de gott kunde lämnat den infon till mamman, men jag "tycker" att man kan få lov att veta vart ens barn åker. Inte speciellt mkt mer, men vet man att ens barn är på semetser i turkiet och det är ett bombattentat eller en flygolycka så är det skönt om man kan konstatera att det inte är i staden barnet är, eller flyget det är med..
Jag vet att man inte lagligen måste meddela vad man gör på "sin" vecka, ngt jag tycker är helt rätt - man måste få lov att umgås med barnet utan att ha ngn som kontrollerar vad man gör. Men faktum är att just längre resor anses som en av sakerna man bör upplysa den andre föräldern om.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/58/19/aac497a6.pdf (Se fritid och resor s. 63 )
Och visst är det som jag "tycker", liksom dina argument speglar vad DU tycker...??

Jag skrev att han kan erbjuda det om han nu anser att barnet lider så mycket som ts insinuerar....
Än en gång, det var inte TS som skrev det inlägget. Och där uppfattade vi annorlunda. Jag uppfattar det inte som att barnet lider så mkt - men KOMMER att göra det om mamman tar det till rätten.
Som det är nu så slutar de helt enkelt med all kommunikation eftersom mamman vägrar att uppträda på ett vettigt sätt..

Hur ska samarbetssvårigheter lösas om en inte vill lösa dem?
Det är svårt - men kan man inte komma överens så får man börja med vattentäta skott. Aldrig frångå domen (som finns), aldrig ha personlig kontakt utan ta allt via mail. Aldrig svara i telefon eller sms om den andra parten frångår detta..

Än en gång - inlägget du svarade på, inlägg #67 (du svarade i inlägg #68) är inte skrivet av TS, utan av Anonym (styvmor).
Du svarade på hennes kommentarer, jag svarade på dina. Alltså utgår ingen av oss från TS?

Ja, jag tycker att man kan ge och ta, men du frågade vad man gör om den ena INTE vill samarbeta - jag gav förslag på det.

Ett hot måste inte alltid kunna vara grund till dom för att vara ett hot. Det räcker att du säger till ditt barn - Äter du inte maten köper jag inget lördagsgodis.
Det är i mindre skala och definitivt inte straffbart, men inte desto mindre ett hot.
Säger ngn om du inte gör som jag säger så leder det till denna konsekvensen så är det ett hot, vi kan dividera om detta hur länge som helst... Vi har helt enkelt inte samma syn på saken..

Angående barns slitningar.. Jag citerar inlägget DU svarade på då JAG svarade dig:
Nu har det gått så långt att vi orkar inte med henne längre så vi nonchalerar hennes mail och samtal, blir det rätten så blir det vad de beslutar, vi ger upp nu! Och det för dotterns skull, vi orkar inte se henne slitas mellan två föräldrars konflikter längre!!
Hon skriver uttryckligen att barnets slits mellan dem.
ALLA barn lider inte av en rättegång, men om vi diskuterar ETT fall, så är det det fallet jag hänvisar till.

Jo, man kan ha minimum kommunikation. Båda föräldrarna kan se till barnets intresse utan att prata med varandra annat än genom mail. Man måste inte ens träffas då man kan sköta hämtning/lämning i förskola/skola.
Men visst är det att föredra att man kan prata med varandra, men om den ena parten omöjliggör att kommunikationen fungerar så GÅR det.

Vi har helt enkelt inte samma syn på det hela. Jag tycker förresten det är jättebra att du son förälder kan gå utanför domen, bra när barnets bästa sätts först. Vi har ingen dom, föräldrarna har, även om de hade en uppslitande tvist för några år sedan, gemensamt kommit fram till ett umgängesschema. När dagar behövs bytas kommer de oftast överens utan problem. Aktiviteter gås på gemensamt. Men jag tar inte för givet att alla har ett lika fungerande förhållande till varandra som vi. Därav försöker jag se andra lösningar som funkat för andra.

Säkert är det så - ofta därför man gärna missuppfattar varandra eller har svårt att se vad man menar - man har så olika erfarenheter helt enkelt..
Sen är det väldigt svårt att få in allt man menar i en skriven text..

TS - ursäkta att vi kapade tråden en stund

Tack!!