Inlägg från: Två döttrar och en son |Visa alla inlägg
  • Två döttrar och en son

    I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.

    Tealhawk skrev 2012-11-19 22:43:46 följande:
    Du kunde inte använt dina få hjärnceller till att hålla dig ifrån att skicka det där inlägget? Ge dig, det är ingen liten baby, det är ett FOSTER. Skulle det födas skulle det inte kunna tänka, inte kunna sortera känslointryck. inte höra, knappt se och inte andas i vår atmosfär. = Icke livsduglig = ingen baby.

    Jag tror inte för mitt liv att TS är glad över att ha hamnat i den här situationen, men hon är mogen nog att förstå sina begränsningar och vad som är bäst att göra. Jag hoppas Socialstyrelsen godkänner hennes fall så hon kan bilda familj på hennes egna villkor.
  • Två döttrar och en son
    vampyria2 skrev 2012-11-20 01:33:25 följande:
    För att få göra en sån pass sen abort så måste man ha speciella skäl, det har tyvärr inte TS troligtvis.
    Men om du nu får igenom den så vill jag råda dig till att ta reda på hur stort och hur pass välutvecklat barnet faktiskt är i vecka 19, annars kommer du inte kunna ta ett rättvist beslut för dig själv.
    Förstår du nu att det faktiskt ser ut som ett barn och har allt ett barn behöver, även att om fyra veckor så över lever femtio procent av alla foster som föds, varför det inte kallas ett barn än är pga att vissa nervtrådarna inte är fullt utväxts än och barnet kan inte känna någon smärta än men det gör det inte till en geleklump eller så för det, annser jag.
    Nja... i vecka 22+0 till 22+6 så överlever endast 10 procent...
    Och i princip alla av dem som lyckas överleva med avancerad intensivvård i den veckan får men för livet.

    Hade barnet bara lämnats i famnen hos sina föräldrar eller lags i en säng hade det dött inom någon dag.
    Det är verkligen inte "naturligt" att så extremt för tidigt födda ska överleva.
  • Två döttrar och en son

    "Färska svenska siffror visar att 85 procent av de barn som föds levande i graviditetsvecka 26+ överlever.
    De väger då i genomsnitt ett kilo.

    Ju tidigare barnet sedan föds desto sämre är chanserna att överleva,
    men hela 82 procent överlever i vecka 25+.
    67 procent i vecka 24+.
    Drygt 50 procent av de som föds i vecka 23 klarar sig.

    Sedan blir det ett hopp i överlevnaden
    eftersom bara knappt var tionde barn som föddes levande i vecka 22 klarade sig under 2004 - 2007.

    Och här verkar det gå en gräns,
    det finns inga säkra uppgifter om att barn födda i vecka 21 har överlevt,
    vare sig i Sverige eller någon annanstans i världen.

    (Detta är sagt av neonatalläkare i år: 2012)

    Den ökade överlevnaden av allt tidigare födda barn
    i kombination med den svenska abortlagstiftningen ställer dock frågan om när ett foster
    egentligen blir en individ, en person, på sin spets.
    Enligt svensk lag kan man, efter dispens från Socialstyrelsen, abortera foster fram till vecka 22
    samtidigt som barn födda i vecka 22 överlever på neonatalavdelningar.
    Ett etiskt dilemma som läkarna hanterar på lite olika sätt.   

    De ultraljudsdateringar som vi gör av barnen har ofta precisionen någon eller några dagar,
    men det kan vara så mycket som en vecka fel och då tycker jag att det är märkligt att vi har ett sådant regelverk. På ena våningen på sjukhuset aborteras foster och på andra våningen intensivvårdar man dem
    och båda sakerna är legitimt i vårt land, säger Mikael Norman.


     - Jag tycker personligen att det är problematiskt att gränserna ligger så nära,
    särskilt som överlevnaden bland 22-veckorsbarnen också har ökat under de senaste två till tre åren,
    säger han.


    Visst är det ett etiskt dilemma, men aborter efter vecka 18 görs alla vid alla tragiska, komplicerade situationer och är alltid föremål för ett dispensförfarande.
    Att sätta dem i motsatsförhållande till att en del barn överlever i vecka 22 är att förenkla problemet,
    säger Mats Blennow.

    - I och med födelsen vaknar barnet från fostersömnen och utvecklar ett mänskligt medvetande.
    Ett foster är inte medvetet eller en person på det sättet.
    Därför är abortgränsen vid 22 veckor ganska bra, det går inte att leva utanför livmodern före den tidpunkten.

     Alla fyra är dock helt eniga om att gränsen nu är nådd och att det varken kommer att vara möjligt
    eller önskvärt att rädda barn som är ännu mer för tidigt födda."

    http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=42527&a=144205&l=sv


       
     
      
        
  • Två döttrar och en son

    "På samma sätt som med lungorna är det extremt för tidigt födda barnets hjärna väldigt omogen.
    Istället för den traditionella veckade valnötsliknande hjärnbarken är hjärnan hos dessa barn ännu helt slät, signalerna går långsamt och nätverken är ännu inte särskilt välutvecklade.


     - Skillnaden mellan det extremt för tidigt födda barnets hjärna och det fullgånga barnets hjärna är större än skillnaden mellan det fullgånga barnets hjärna och den senildementa åldringens hjärna."

    "Det handlar mer om att när vi ser att det finns förutsättningar att det ska bli bra, då satsar vi allt.
    Och då ser vi ju naturligtvis på barnet som en individ, säger hon."

    "I vecka 21 (+) gör de ingenting.
    I vecka 22 (+) börjar de rädda liv.
    Sunderbyn klarar det från vecka 28 (+) 
    så vi hade tur att läkaren lyckades intubera honom, säger Karin Larsson."

    http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.aspx?ArticleID=7285488

    Det är framför allt lungornas mognad som sätter gränsen för det prematura barnets överlevnad.
    Den gränsen ligger i övergången mellan 22:a och 23:e graviditetsveckan. 
    http://www.tryggabarn.nu/start/barns-sjukdomar/ovriga-sjukdomar/for-tidigt-fodd-prematur/

  • Två döttrar och en son

    "– Det har hänt oerhört mycket på väldigt kort tid.
    När jag började som läkarstudent 1990 sa man att gränsen för de barn som kunde räddas var i vecka 28.
    I dag har det gått ned en hel månad, till vecka 24, säger Boubou Hallberg, sektionschef över avdelningen.


    Med det menar han att den som föds i vecka 24 har goda chanser att klara sig,  
    även om det krävs mycket vård och det finns förhöjda risker för funktionshinder.
    Men faktum är att neonatalvården blivit så framgångsrik att man i dag kan rädda en del barn
    födda redan i vecka 23.


    Det har till och med hänt att barn räddats som fötts efter att graviditeten precis passerat vecka 22. 
     Och det är här som framgångarna i svensk neonatalvård har väckt frågor.
    22 veckor och noll dagar är nämligen det som i praxis blivit den övre gränsen för sena aborter,
    de som kräver tillstånd av Socialstyrelsens rättsliga råd.
    Om foster räddas så tidigt, borde de då kunna aborteras med bara en veckas marginal?


    Boubou Hallberg kan förstå att den snäva gränsen mellan liv och död kittlar människors tankar.
    Samtidigt vill han inte ta personlig ställning i frågan.


    – För mig är det inget problem.
    Jag koncentrerar mig på mitt arbete.
    Jag tycker att utmaningen att försöka klara dem som föds i vecka 23 är tillräckligt stor.  
    Nära hälften är dödfödda och vi ser att många utsätts för alltför stort lidande  
    när vi sätter in livsuppehållande åtgärder, säger han.


    Lidande är ett begrepp han återkommer till.
    De minimala barnen i kuvöserna skulle egentligen ha behövt vara kvar i sin mammas mage,
    omgivna av fostervatten, avskärmade från intryck.
    I stället utsätts de för slangar, ljus, elektroder, stick och operationer.
    Det händer under en period då hjärnornas tillväxt sker nästan explosionsartat.
    – Problemet för oss är att på ett säkert sätt kunna ge varje individ ett kvalitetsfullt liv, ett liv värt att leva. Och det ligger ett stort ansvar på oss att avgöra vad det är.
    Ingen vet egentligen, och vi blir mer och mer ödmjuka eftersom fler saker går att utveckla
    än vad vi tidigare trott.
    Men priset får inte bli för högt, säger Boubou Hallberg.


    I stället för den sena abortens etiska dilemman ser han andra.
    Som att vissa forskare internationellt vill satsa på varje foster som föds efter att graviditeten 
    gått in i vecka 22, trots att skadorna och lidandet skulle kunna bli mycket högt.
    I dag dör 93 procent av dem, och de som lever får allvarliga skador.


    – Personligen tycker jag att det är bra att vi har riktlinjer för att inte satsa på foster
    som precis passerat vecka 22.
    Vi ska inte utsätta någon för mer lidande än nödvändigt, säger han.

    De riktlinjer Boubou Hallberg pratar om kommer från Stockholms läns landsting.
    Några nationella riktlinjer finns inte,
    men Socialstyrelsen gör just nu en utredning om säker neonatalogi som handlar om hur man ska
    ta hand om extremt tidigt födda barn.
    På Socialstyrelsen finns även Rättsliga rådet –
    samma råd som ger tillstånd till dem som ansöker om abort efter vecka 18.
    Rättsliga rådet diskuterar och förhåller sig hela tiden till den neonatalologiska forskningen.


    – Sverige har fri abort upp till vecka 18.
    Därefter krävs tillstånd från oss som sitter i Rättsliga rådets abortnämnd.
    Det är inte många som vill göra sena aborter,
    bara omkring en procent av det totala antalet aborter sker efter graviditetsvecka 18.
    År 2010 innebar det nära 500 personer.
    Av dem beviljades 450.


    Ungefär 55 procent av dem gjorde det av medicinska skäl
    – skador på fostret upptäcks ofta vid den rutinkontroll med ultraljud
    som görs i graviditetsvecka 17–18.
    I 45 procent av fallen angavs sociala skäl,
    exempelvis att kvinnan är underårig, hemlös, missbrukare eller har blivit våldtagen.
    Den senare gruppen har alltid varit ungefär lika stor,
    medan gruppen som anger medicinska skäl har vuxit något på sistone.


    Bland dem som anger medicinska skäl kan det finnas foster med sjukdomar som många anser
    går att kombinera med ett bra liv, som Downs syndrom, ryggmärgsskador eller gomspalt.
    Hur resonerar ni där?


    – I de fallen låter vi föräldrarnas upplevelse avgöra.
    Om de vet att barnet har en fosterskada och har fått information om vad den innebär
    och upplever att de inte har kapacitet att ta hand om det skadade barnet,
    så är föräldrarnas upplevelse av otillräcklighet det viktigaste.
    Det föds inte färre barn med Downs syndrom i dag.
    Förresten vore det absurt att lista vilka skador som är okej och vilka som inte är det,
    säger Marc Bygdeman.
    Även om en majoritet av dem som begär att få göra abort efter vecka 18 får bifall, gäller det inte alla.


    – Aborter på livsdugliga foster får alltid avslag eftersom det är förbjudet.
    För oss är diskussionen om liv eller inte ointressant – vi ser till livsduglighet.
    Och vad som är livsdugligt avgörs av i vilken vecka man anser sig kunna rädda foster.
    Där har utvecklingen verkligen gått framåt,
    men nu verkar det som att vi nått en gräns vid vecka 22 plus noll dagar, säger Marc Bygdeman.


    Det betyder att en kvinna som vill göra abort i vecka 22 plus tre dagar inte får det
    – till och med om graviditeten innebär en fara för kvinnans liv.
    Just nu ser Socialstyrelsen inget skäl att göra några förändringar, säger Marc Bygdeman.


    I maj förra året berättade en anonym sjuksköterska från en av landets kvinnokliniker
    för tidningen Dagens Medicin att sent aborterade foster kunde andas och röra sig efter att de kommit ut. »Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö«, sa sköterskan,
    som efterlyste råd från Socialstyrelsen.
    Hon var inte ute efter en strängare abortlag.
    Vad hon ville prata om var det förbud som finns i Sverige att ge aborterade foster, efter vecka 12,
    ett livsavslutande medel.


    – Problemet är att vi i dag har en ny abortmetod, 
    där man ger mamman tabletter som sätter i gång processen.
    Det är helt ofarligt för mamman, till skillnad från den tidigare abortmetoden, 
     då man först dödade fostret genom att spruta in koksalt i livmodern,
    ett koksalt som bland annat kunde ge allvarliga njurskador.
    Men den nya metodens tabletter är inte giftiga för fostret.
    Fostret dör genom en störd hormonproduktion och att värkarbetet sätts i gång,
    och ibland dör det väldigt sent i förloppet.
    Vad vårdpersonalen ser är så kallade reflektoriska livstecken, att armar och ben rör sig,
    en suck som liknar andetag kan uppstå.
    Fostret är inte livsdugligt, men det är ändå påfrestande för personalen, säger Marc Bygdeman.
    Han har i många omgångar sett svängningar i opinionen,
    där abortmotståndet dyker upp, liksom de som är emot preventivmedel eller fri sexualitet.


    – Att vi får de barn vi vill ha och undviker dem vi inte vill ha är något människor gjort i alla tider.
    I länder där man förbjuder abort förekommer ändå lika många som där det är tillåtet.
    Vi ska inte glömma att innan Sverige hade fri abort fanns en hel avdelning på Karolinska
    som bara tog hand om komplikationer på grund av aborter som gjorts i lönndom, säger han.


    Men tillbaka till begreppet lidande.
    De aborterade foster som kommer ut med en stunds »reflektoriska« livstecken innan de dör – lider de? Känner de smärta? Nej, säger Boubou Hallberg från neonatalen.
    Han berättar att det finns lugnande ämnen i magen som gör att fostren inte känner något alls i början.
    Det tar ett tag innan det som kallas »arousal« inträder – stunden då man blir medveten.
    På neonatalen läser man då av ansiktsuttrycken som indikerar om barnet känner smärta,
    vilket kan hända eftersom de omedelbart får en slang i sig för syretillförsel.
    Barnen skulle aldrig överleva om de inte befann sig på neonatalavdelningen,
    det gäller även dem födda »sent« med neonatal-mått mätt, i vecka 30.


    Varje vecka dör barn på Karolinska.
    Ibland för att priset – lidandet – beräknas bli för högt.
    Får barnen exempelvis en hjärnblödning eller andra svåra sjukdomar som innebär
    att de aldrig kommer att kunna äta, kommunicera eller röra sig,
    kan läkarna i samråd med föräldrarna besluta om att avsluta intensivvården.
    Det görs i enlighet med socialstyrelsen riktlinjer och Karolinskas egna lokala instruktioner
    om begränsningar av livsuppehållande behandling och vård i livets slutskede.


    – Vi resonerar så här:
    Alla som kommer till oss ska få chansen att visa vilka de är.
    Har de livsgnistan så satsar vi på dem.
    Sedan kan mycket hända på vägen, säger Boubou Hallberg."

    "Birk kommer antagligen att förbli familjens enda barn.


    – Jonas vill ha fler, men han är för rädd vad som kan hända.
    Risken är stor att även nästa barn skulle hamna på neonatalen.
    Vi måste ta hand om det barn vi har,  så jag ska försöka att inte bli gravid igen, säger Tina Toller.


    Om du av misstag skulle bli det, skulle du kunna tänka dig att göra en abort?


    – OM det skulle hända,  så skulle det kunna bli aktuellt med abort, ja.
    För Birks skull."

    http://www.fokus.se/2012/03/pa-liv-och-dod/


     

    Oavsett om det är tillåtet eller inte är antalet aborter i världen lika många.


    Det genomförs omkring 50 miljoner aborter i världen varje år.
    Av dem är 30 miljoner legala och ungefär 20 miljoner illegala.
    40 procent av världens kvinnor bor i länder med fri abort,
    23 procent i länder där abort är tillåtet av
    sociala skäl
    och 37 procent i länder där abort är
    förbjudet, i vissa fall med undantag för våldtäkt och medicinska skäl.

    – Enligt FN påverkas det faktiska antalet aborter inte så mycket av huruvida abort är tillåtet eller inte, däremot utsätts kvinnorna antingen för stora hälsoproblem eller ekonomiska problem
    när aborter görs illegalt, säger Åsa Regnér, generalsekreterare på RFSU.

    I Sydamerika är lagstiftningen väldigt hård,
    i Nicaragua och Honduras är den värst – där spelar det ingen roll om mammans liv är i fara.
    En del bisarra fall finns, som i Nicaragua där en 12-åring som blivit våldtagen tvingades föda.


    Man räknar med att omkring 350 000 kvinnor i världen dör varje år
    i anslutning till graviditet eller förlossning,
    och nästan hälften av dödsfallen i utvecklingsländerna beror på illegala aborter."

  • Två döttrar och en son
    Sarasv skrev 2012-11-20 12:15:14 följande:
    Barn är den bästa gåvan man kan få i livet. De som behåller barnet ångrar inte sig senare i livet. Inget jobb och inga pengar kan krama en och säga "jag älska dig mamma" . jag har en bekant, en kvinna som är 58 år gammal. Hon blev gravid vid 17. Hennes mamma tog henne och de satt på en buss på väg till en sen abort. Då sparkade babyn i magen. Min bekant ändrade sig och gjorde inte abort. Hon hade ingen pappa till barnet, inget arbete. men allt gick ändå bra. Hennes dotter är en vacker kvinna som har själv barn. 
    Livet är värdefullt. Livet är en gåva. Oavsett hur bra man är utvecklad där inne.  

    Öhhh.... och det tycker alla?

    Du ser verkligen allt i svart och vitt??

    Du kan aldrig tänka dig att det finns väldigt många nyanser och detaljer som avgör väldigt mycket
    i det enskilda fallet...?   
  • Två döttrar och en son
    Lillafrökenfräken skrev 2012-11-20 14:15:38 följande:

    Det finns massvis med människor som ångrar sina barn, som velat göra abort men av olika orsaker inte gjort det. Problemet är att det är skamligt att säga att man ångrar sina barn och därmed så talas det inte om det. Och det finns massvis med barn som dagligen får höra att de inte var önskade, att de inte är älskade etc av sina föräldrar.

    Ja tyvärr är det så....
    Även här i vårt land, men ffa kanske i fattiga länder där det är begränsad tillgång till och upplysning om preventivmedel samtidigt som abort är förbjudet!

    Så många barn som föds in i fattigdom, misär, misshandel, övergrepp, barnarbete, mördas, kastas ut på gatan och blir gatubarn, lämnas bort att tillbringa sin barndom på kärlekslösa barnhem  mm mm mm......... Gråter 

    Tänk så mycket bättre vi alla hade fått det om alla kvinnor själva fick välja om och isåfall när de ville föda barn!
    Om alla barn som väntades och föddes var efterlängtade och kunde få ett gott liv!

    Om hela världens befolkning (som by the way är alldeles för stor!) fick utbildning i och fri tillgång till effektiva preventivmetoder och enkel, snabb och riskfri abort så skulle till största delen dessa grymma livsöden hos barn och kvinnor (ja män drabbas väl med) undvikas.

    Vill vi inte att alla barn ska få ett gott liv?
    Vill vi inte att alla kvinnor ska få bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp?
    Vill vi inte bekämpa fattigdom, misär, överbefolkning och allvarliga miljöproblem?  
     
  • Två döttrar och en son
    Anonym (livrädd) skrev 2012-11-21 19:15:25 följande:
    Detta blir min sista uppdatering här eftersom dom flesta verkar tro sig veta hur jag kommer tycka och tänka och hur jag känner. 

    Jag har haft samtal med kurator ett antal gånger om detta och står fortfarande fast vid mitt. Har idag skickat in ansökan och får veta på fredag. Jag har lämnat pappan eftersom han reagerade som han gjorde och jag vill inte ha en sån person i mitt liv. Jag anser själv att jag har vart väldigt oansvarig  och kommer hädanefter att vara lika noga med preventivmedel som jag vart förut. Jag har kollat upp allting om foster i v.18 - v.22 så jag vet vad jag kommer gå igenom. Men jag vill inte föda fram ett barn som är så oönskat av sina föräldrar. Jag vill älska mina barn från första sekunden jag får veta att jag är gravid. Jag är 100% säker på att det här är rätt val. 

    Blir jag inte beviljad kommer jag göra allt för att ändra min åsikt och göra allt för barnet, jag kommer inte adoptera bort det och jag kommer inte hata det. Men jag tror inte att jag kommer må bra av att ha ett barn jag inte kan ge allt det förtjänar, jag vet att jag inte kommer må bra av att leva på soc ännu längre och jag vet att jag inte kommer må bra av att hon/han inte får ha sin pappa där. Därför har jag och kuratorn på KK bestämt att vi ska ha fortsatt kontakt ett tag framöver hur det än blir. 

    Detta är helt och hållet mitt beslut, så det är ingen idé att ni försöker ändra åsikt åt mig. Jag VET.  
    Jag tycker du är väldigt stark och verkar veta vad du tar beslut om.
    Och självklart är det din kropp, ditt liv och därmed ditt val!
    Du har ju också en sund inställning till hur du ska försöka agera om du får ett nej.
    Det visar verkligen att du är en klok person.
    Jag önskar dig all lycka i ditt liv oavsett hur det blir!     
  • Två döttrar och en son
    tummeliten skrev 2012-11-22 00:24:27 följande:

    jag måste bara få lägga mej i denna diskution här känner jag! min dotter är född i vecka 23 och hon är precis som alla andra bara att hon är mindre. har du barn själv??
    Om du läser i mina andra inlägg så ser du att neonatalläkare säger att det går en gräns mellan v 22+ och v 23+....
    I vecka 23+ så överlever idag ca hälften av de levande födda.
    Men enligt vad de också säger så är det många av dem som får problem.
    Men i regel vet man ju inte om eller hur förrän långt senare.

    Skillnaden mellan v 22+ och v 23+ är att före 22 fulla veckor är lungbåsorna allt för outvecklade.
    Och hjärnan är känsligare.

    Härligt att höra att din dotter klarade sig!
    Vilken vecka+dag är hon född?
    Hur gammal är hon nu?
    Hoppas att allt ska gå bra för henne!

    Ja jag har tre barn själv.
    Och ett missfall i vecka 12 och en abort i vecka åtta.               
  • Två döttrar och en son
    tummeliten skrev 2012-11-22 00:46:01 följande:

    tro mej en vecka 22-23 bebis känner smärt mycket väl,jag har sett det med egna ögon då  min dotter är var en mindre en ½ kilo bebis.tänk vad ni som inte har varit i närheten av en prematur vet såååå mycket,snare nää ni vet inte utan sitter på google och söker! snälla gå på fakta som ni vet är sant istället. en prematur gråter,och skriker vid nålsättningar,intuberingar,extuberingar och alla andra fruktansvärda saker de får gå igenom.dom behöver lika mycket närhet som vilken barn som med att vara i famnen och suga på nappar. jag önskar ingen att behöva gå igenom en resa på neo,och kämpa varje minut för att få med sitt barn hem! min dotter lyfte upp sitt huvud i vecka 24 med respiratorn och allt,det kallas livsvilja..

    Ledsen att din dotter fick en så svår start.

    Jag har inte påstått att prematura barn inte kan känna smärta.
    Har bara skrivit det läkare sagt.
    Och det gäller foster före 22 veckor. 
     
    En läkare där säger att om ett foster är levande, eller visar reflextoriska livstecken som de kallar det, så lider det inte ändå eftersom de har ett lugnande ämne i magen.... (skulle vara intressant att veta vad detta är.)

    Naturligtvis blir ett mycket prematurt barn väldigt stressat och den omogna hjärnan måste ju reagera kraftigt på all stimulans den blir utsatt för. 

    Jag skickar en länk om vad barnläkare/professor Hugo Lagercranz har skrivit om fostrets och spädbarnets hjärna. 
     
     http://ki.se/content/1/c6/02/65/23/Spadbarnets_hjarna.pdf

     "Det reagerar för ljud och smärta från ungefär 20:e veckan."

      
     
Svar på tråden I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.