I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.

jag tänkte dela med mej av min och dotterns resa.jag fick veta att jag var gravid i vecka 21+0 och det var rena chocken! jag fick godkännt att göra en sen abort i vecka 22,men jag ville inte ta bort henne utan jag älskade henne ifrån första stund <3 pga att jag fick hevandeskapsförgiftning och hellp syndrom så var hon tvungen att komma till världen i vecka 23. jag är helt ensamstående och vi klarar oss jätte bra,bara för att pappan inte är med i bilden så behöver det inte bli så jobbigt om alla tror.dottern fick en hel del meen efter hon föddes men är precis som vilken liten tjej som helst idag! allt går att lösa bara man tror på sig själv:) om du undrar något så inboxa mej om du vill:) hoppas du hittar ett val som passar dej

jag måste bara få lägga mej i denna diskution här känner jag! min dotter är född i vecka 23 och hon är precis som alla andra bara att hon är mindre. har du barn själv??

tro mej en vecka 22-23 bebis känner smärt mycket väl,jag har sett det med egna ögon då  min dotter är var en mindre en ½ kilo bebis.tänk vad ni som inte har varit i närheten av en prematur vet såååå mycket,snare nää ni vet inte utan sitter på google och söker! snälla gå på fakta som ni vet är sant istället. en prematur gråter,och skriker vid nålsättningar,intuberingar,extuberingar och alla andra fruktansvärda saker de får gå igenom.dom behöver lika mycket närhet som vilken barn som med att vara i famnen och suga på nappar. jag önskar ingen att behöva gå igenom en resa på neo,och kämpa varje minut för att få med sitt barn hem! min dotter lyfte upp sitt huvud i vecka 24 med respiratorn och allt,det kallas livsvilja..

min dotter är född i vecka 23+2 och är idag 2år och det enda som "skvallrar" om hennes förtidiga födsel är att hon har en knapp på magen och är liten,men annars är hon precis som alla andra <3 hon grät och skrek när hon föddes och hade även sina ögon öppna när hon blev urplockad ur magen.