I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.
jaja, att vara medmänsklig och vilja rädda de ofödda barnen kallas för högexrem.... vilket samhället lever vi i man blir ju mörkrädd. 
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Tvivlar på att din ansökan går igenom ska vara mycket innan man får ta bort barnet..Typ medicinska skäl osv..
-
Har du ansökt om abort än då? Och tror du själv att du har de skäl som behövs för att avbryta graviditeten nu?
-
skrämmande om hur ni tänker Ang detta lilla liv.det är ett LIV.
-
jo det är ett LIV som ni skiter fullständigt i!!
-
Undrar bara vad du läser för sidor. Vid en snabb googling läser jag från v 16-17 iaf, på samtliga sidor.Tealhawk skrev 2012-11-19 23:01:08 följande:Det är btw runt vecka 24 som fostret börjar uppfatta ljud från utsidan enligt ett antal olika landstings hemsidors information, vilken jag hellre tror på än gravid.se. Nerverna i hjärnan är inte kopplade förrän dess heller för att kunna sortera intrycken för att kunna utröna om det är mammans röst eller magens bullrande som hörs. Så nej, jag skulle inte vilja påstå att ett foster på 18 veckor hör speciellt viktiga grejer.
-
Han har panik nu... Men det kommer att ordna sig!
Ni behöver prata med någon bra kurator.
Har själv varit i exakt samma situation. Min kille hatade mig, försökte tvinga migtill abort och sedan ville han att jag skulle adoptera bort barnet.
Vi separerade i åttonde månaden och han träffade bara sin dotter sporadiskt de tre första åren.
Nu är vår dotter 14 år och sin pappas allt och ögonsten. De har en bra relation.
Jag har en ny man som jag fått en son med.
Det kommer att gå bra för dig också TS
Styrkekramar -
Du har din upplevelse och åsikt men det innebär inte att du kan kräva att andra ska anamma det. Än så länge får man tycka och tänka vad man vill, med eller utan egen erfarenhet om adoption. Är lite skrämmande att man kan önska liver ur sig själv och andra när det faktiskt finns alternativ till aborter, speciellt när man upptäckt en graviditet så sent.Tealhawk skrev 2012-11-19 23:25:00 följande:Att ha en åsikt om adoption utan att veta det minsta lilla om det är enligt mig patetiskt och aningen upprörande. Jag är adopterad och hade jag kunnat välja hade jag utan att tveka valt att min biologiska mamma och alla andra ofrivilliga mammor över kunnat välja abort framför adoption. För det har aldrig handlat om en individ, utan om människors rätt till bestämmande över sina egna liv.
-
Nu är ju saken att barnet här inte var oönskat av mamman, bara av sin pappa
Jag kan tycka att det har blivit väldigt bekvämt för fäder att hänvisa till abort til och med när de inte skyddat sig eller tidigare önskat barn. Är glad att jag blev till innan vi fick laglig abort så att mina föräldrar gjorde det bästa av saken i stället för att tjafsa om abort.
Detta sagt tycker jag inte en tråd i känsliga rummet är rätt ställe för att diskutera etiska frågor runt aborter i allmänhet, var gränsen till liv går etc.
-
Förlossning kommer du att genomgå hursomhaver.Anonym (livrädd) skrev 2012-11-16 08:42:20 följande:Jag vill inte ha det här barnet och tror inte jag kommer ångra mig. Nu känner jag mig helt säker på att jag vill ta bort det och slippa allt det här.
Tyvärr så vill jag inte genomgå en graviditet och förlossning och sedan ge bort barnet. Jag är nog för självisk för det. -
Läste bara de första inläggen och missade att TS ändrat sig.Tealhawk skrev 2012-11-19 23:34:04 följande:Läs hela tråden. I de senare inläggen skriver TS att hon inte heller vill behålla så barnet är oönskat av båda föräldrarna.
Nu tänker jag förövrigt lämna tråden för intelligensnivån är alldeles för låg för min smak.
(I den mån detta är läsbart trots min bristande intellektuella förmåga.) -
Ts, det är en sak att se på film och en helt annan att genomgå det själv. Din systers barn dog av någon orsak, du orsakar barnets död och måste föda ut det. Du kommer inte gå oskadd genom detta och det säger jag inte för skojs skull nu! Du velar en del, ena sekunden ville du behålla och i nästa göra en abort. Paniken rinner genom dig och det enda rådet jag kan ge är att prata med någon. Inte ett utan flera samtal.Anonym (livrädd) skrev 2012-11-19 21:00:04 följande:Jag har sett dokumentärer, filmer, bilder om barn som ligger och självdör och hur de ser ut och allting. Men tyvärr tror jag inte att det är ofta det händer. Jag har sett min systers barn som dog i v.20 så jag vet exakt hur det kommer se ut. Det är ingen idé att ni kommer med en massa skit om att jag är en mördare osv. Det spelar ingen roll vad ni säger.
-
Ts är i v 18-19 nånting. Hon ska ansöka om en sen abort och det ska gå igenom på ytterst svaga skäl. Hur ska hon lösa det om det inte beviljas? Då får hon föda fram det fullgånget oavsett vad hon vill. Eller är det bättre att ta i med sileksvantar och ge henne falska förhoppningar? Är väl fan bättre om hon får reda på alternativ såsom adoption OM aborten inte beviljas!Carrov21 skrev 2012-11-20 00:06:12 följande:Förstår överhuvudtaget inte hur vissa människor är funtade. Hur kan ni sitta här och klanka ner på ts och kalla henne mördare? Det är ett foster, inget barn.
Hon och hennes sambo är inte redo och ingen av dom vill ha barn än. Är det bättre att ett barn som är oönskad föds till världen och få en dålig uppväxt?
Adoptera bort? Hon vill inte ha barn själv, varför ska hon då gå igenom en graviditet för att göra någon annan lycklig och själv må dåligt?
Det handlar ju först och främst om att ts ska må bra, det är hennes val och inte erat.
Jag tycker hon gör rätt i att göra en abort, känner man sig inte redo och inte vill ha barn ska man inte behålla det bara för att. Ska hon tala om för barnet sen att det var oönskad och att hon behöll det bara för att en abort va dåligt val?
Önskar dig alla lycka ts. Och lycka till med jobbet! -
Vill man inte ha barn då skyddar man sig inte kommer lipandes när man är så långt gången för killen inte vill röra vid en för att man är gravid något ni båda har ställt till med jävla barnrumpor börja ta lite jävla ansvar för det ni har ställt till med. Om du gör abort se då till att bli vuxen barn ska inte ha barn i mina ögon är du och din kille ett par barnrumpor som inte är vuxna
-
Tänk så lätt det är att ha åsikter om hur andra ska göra, när man inte själv behöver leva med konsekvenserna.
Lite ödmjukhet inför att man kanske inte sitter inne med alla svaren för alla människor skulle inte skada här.
-
Dig vill jag ge en eloge till för att du skrivit så mycket klokheter i den här tråden och lärt åtminstone mig en hel del nytt.Två döttrar och en son skrev 2012-11-21 19:22:24 följande:Jag tycker du är väldigt stark och verkar veta vad du tar beslut om.
Och självklart är det din kropp, ditt liv och därmed ditt val!
Du har ju också en sund inställning till hur du ska försöka agera om du får ett nej.
Det visar verkligen att du är en klok person.
Jag önskar dig all lycka i ditt liv oavsett hur det blir!
Tack för det.
Och till ts, dig önskar jag allt det bästa. -
Hoppas allt löser sig för dig ts!
-
Okej bra att det gick bra hoppas du lär dig av detta nu skydda dig om du inte vill ha barn abort är inget preventivmedel och det är fasktiskt ett liv man dödar.Anonym (livrädd) skrev 2012-11-28 23:10:29 följande:Min ansökan gick igenom. I lördags fick jag ta första tabletten, på måndag morgon fick vi åka in för att slutföra. På kvällen, ungefär kl 9, kom han ut. Vi fick ligga kvar över natten eftersom det var problem med moderkakan som inte ville komma ut och för att jag var enormt slö och yr efteråt.
Det här är någonting jag absolut inte kommer vela göra om. Även fast jag känner att det var rätt beslut för mig och barnet nu vill jag aldrig mer uppleva att inte ha ett levande barn som kommer ut. Jag vet att många tror att jag kommer ångra mig, men ärligt tror jag inte det. Det känns bra, även om det är jobbigt. Det enda jag ångrar är att jag inte kollade på honom, hade faktiskt gärna velat se hur han såg ut.
Jag kommer ha fortsatt kontakt med kuratorn på KK och jag kommer tänka på honom och jag kommer kanske till och med gråta lite över valet jag gjort. När jag slutat blöda och livet gått tillbaka till det normala kanske jag kommer känna någonting annat än nu, men precis just nu, i skrivandets stund, är jag nöjd över att jag avslutade graviditeten istället för att genomföra den och inte kunna ge mitt barn det liv jag ville kunna ge honom.