Knepig situation (långt inlägg)
Hej
Jag har en son som är 6 år. Jag och pappan seppade när han var ca 1,5 år. Jag startade en boende- och umgängestvist eftersom pappan efter separationen hävdade att jag inte kunde ta hand om honom. Han utvecklade det sedan även till en vårdnadsfråga. Det slutade med att han tydligen hade mer problem än jag och fick ge sig. Idag är pojken varannan vecka hos oss.
Vi har stora problem med kommunikationen och pappan gör fortfarande allt han kan för att sätta käppar i hjulen för mig. Han kan inte släppa det här riktigt. Vi är också väldigt olika som personer vilket leder till en enorm omställning varje gång pojken far emellan oss. Hos pappan är de borta nästan hela tiden på diverse sociala tillställningar. Den tid som inte spenderas i bilen spenderas med TV-spel. Pappan stället dessutom inte åldersadekvata krav på pojken. Han har hela tiden en press på sig att vara på ett visst sätt och får i princip agera underhållning på de här sociala tillställningarna. Han ska spexa och göra till sig. Visst, alla barn får ju uppmärksamhet men det här är något helt annat. När han är på t.ex. ett födelsedagskalas här hos mig är han en helt annan grabb. Det är som att trycka på en knapp. Han är så väldigt orolig och spexar och tjorvar och håller på.
Hemma hos oss låtsas han väldigt mycket. Alltså han låtsas att han inte kan saker och när han kommer och ska kramas kommer han med ett sliskigt falskt leende och blinkar och ställer in sig och säger falskt att jag har vackert hår och så. Han beter sig som en vuxen till en vuxen om man ska flörta. Jag har svårt att hantera det här för han säger hela tiden att han älskar mig men bara som ett desperat försök att få uppmärksamhet. Det är som att det inte räcker med den "äkta" uppmärksamheten jag ger honom. Det är som om han håller på med en pjäs och vill ha applåder. Det är så synd. Jag försöker säga att jag tycker bäst om den riktiga han och att han inte behöver låtsas här. Vet inte hur jag ska hantera det riktigt.
Pappan har heller ingen struktur kring sig eller egentliga rutiner och regler.
När han kommer hem till oss är det väldigt lugnt. Jag har en ny karl sen 4 år och fick en till grabb för 4 månader sen. Det har varit jättebra för äldre pojken min att få bli storebror. Han har verkligen vuxit och blivit mer självsäker. Han låtsas inte lika mycket här. Här har han ett riktigt och stabilt hem. Jag har visserligen bitar jag måste jobba med själv eftersom jag lätt blir stressad och så men jag har bra hjälp för det och det blir bättre och bättre. Min nya karl och sonen har jättefin relation. Vi lät det ta tid för dom att lära känna varandra och höll vårt förhållande hemligt i nästan ett år innan vi visade öppet för honom att vi var ihop. Han fick lära känna honom som mammas kompis.
Det enda som är ett egentligt problem här hemma är som sagt att jag lätt blir stressad och att jag p.g.a. min ADHD har lite svårt att ordna ordentliga aktiviteter för hela familjen. Vi bor olämpligt till på tredje våningen mitt i ett samhälle och kommer inte ut med grabben så ofta som jag borde t.ex.
Nu är det såhär att han länge haft problem med att han kissar i sängen. Jag har på olika sätt på egen hand försökt hjälpa honom med det här men kommer ingen vart. Har sen fått höra att han har blöja varje natt hos pappa, trots att han är 6 år. Det är ingen lösning.
Han har dessutom problem med att han stammar. Det är bättre i perioder dock men det försvinner aldrig helt.
Jag ser ett tydligt samband mellan det här och vad han gör hos sin pappa. Förra veckan hade han varit ledig 3 dagar från förskolan för att vara hos en av pappas kompisar några mil härifrån och när han kom till mig i måndags var han som förbytt. Han blir upprörd och gråter för allt. Stamningen är värre än den någonsin varit, han kissar i sängen(som vanligt) och det nästan första han sa var att han ville spela när han kom hem. Han är så stressad och pratar hela tiden om spelandet.
Han har sådan förvriden syn på allt.
Sen är jag ganska säker på att han precis som jag har ADHD. Han tar verkligen tid på sig i allt och glömmer bort det han håller på med och filosoferar och pillar på med något helt oviktigt. Man förstår liksom inte var all tid tar ägen för honom. Idag tog hans fröken mig åt sidan och sa att han tar sån enorm tid på sig att äta lunch. Det är bara en av många grejer som är problem med och jag är rädd att han ska bli mobbad p.g.a. stamningen och kisseriet och för att han är "udda". Eftersom han tar just sån tid på sig och är så mjuk och försiktig. Han hänger liksom inte med i tempot på förskolan. Han är så lik mig.
Han behöver hjälp för det här nu.
Jag och pappan måste försöka samarbeta kring allt det här men det är som om han sopar allt under mattan och p.g.a. vår historia kan vi inte prata på egen hand utan behöver någon sort medlingshjälp och någon annans syn på saken. Jag måste vara ordentligt förberedd inför att ta tag i det här efter jag inför honom blir väldigt liten p.g.a. att han hjärntvättade mig totalt under vårt förhållande. jag måste tänka igenom vad som är viktigt och vad som ska tas upp och vad jag har för mål och avsikt med det. Annars får jag ingenting sagt.
Jag är också rädd att det ska slå tillbaka på pojken eftersom han alltid försöker sabba för mig så fort jag ställer honom mot väggen lite. Han blir kaxig och nedlåtande och använder pojken för att hämnas av någon anledning. Det gick så långt så pojken varken hade inner, eller ytterkläder här eftersojm pappan behöll allt hos sig.
Det kommer hela tiden nya problem och det är dags att vi fixar det så bra som möjligt för grabben. Jag behöver hjälp med det här, att få honom att förstå hur enormt viktigt det är att vi samarbetar. Vår kontakt har blivit bättre men är bara bra så länge vi inte har någor med varandra att göra egentligen. Jag är rädd för hur det här ska slå tillbaka om jag inte är förberedd.
Hur tycker du att jag ska gå tillväga och hur viktigt är det egentligen att vi försöker stämma av våra rutiner och regler och så för att underlätta för grabben?
Jag är verkligen orolig för honom och tänker inte låta det gå nå längre än såhär. Tänker inte pappan hjälpa till med t.ex. kisseriet de veckorna han har honom så ska han åtminstone veta vad jag har tänkt göra.
Jag tänkte först familjerätten som hjälp men kom att tänka på BVC sen. Vad tycker du är ett bra forum att ta upp det här med honom?
Tack
