Efter diskbråcksoperation

Jag har genomgått en diskbråcksoperation.
En timme efter det att jag var tillbaka på avdelningen skuttade jag ur sängen och gick ned till kiosken för att köpa en tidning.
Smärtan var borta.
Jag slutade med alla värktabletter efter tre dagar efter att ha ätit maxdosen av allt.
Tre olika smärtstillande.
Det är två år sedan jag gjorde operationen och jag kan känna av ryggen om jag blir förkyld eller lyfter snett.
Här om dagen var jag hos en naprapat , han gav mig tipset att stärka bålen genom att köpa en stor pilatesboll och balansera på den. Det kan du ha istället för kontorsstol sedan :)
Lycka till.

Jag fick fort röntgen och hjälp men sedan tog det ett tag eftersom de trodde att det skulle läka av sig självt men det gjorde det inte sedan tvekade jag inför operationen men det blev ohållbart till slut.
Jag blev sängliggande i stort sett och åt maxdosen på Alvedon , tradolan och någon morfintablett.
Så jag tackade ja till operationen.
Sammanlagt var jag dålig i sju månader.

Kom att tänka på en lite rolig sak, jag var hos en privat ryggläkare först som hade som ett vanligt kontor han sa:
Om det blir så att du kissar på dig, blir inkontinent så kom inte hit!!!!!!!
Då åker du till akuten!
Såg en bild framför mig hur det skulle kunnat se ut :)
Ha ha

Ja det är inget att leka med det där, jag är glad över att jag opererades och att de rensade i ryggen.

Många får ju gå i många år med smärtor som kommer och går, de verkar aldrig försvinna helt av sig självt.

Jag oroade mig lite inför min förlossning hur det skulle gå, det var ju inte skönt att ligga på rygg så pass länge som jag gjorde.Brukar aldrig ligga på rygg efter operationen.

Till slut blev det akut kejsarsnitt men inte pga ryggen.

Blir jag gravid igen kommer jag att be om ett kejsarsnitt, tappade lite känsel på utsidan av höger lår efteråt och vet inte om det berodde på epiduralen eller den gamla skadan.       

Så är det, har man otur och inte sköter sig kan man få göra en steloperation ! :0
Så nu blir det pilatesboll och bålträning.

Så det finns inte en chans att klara sig undan det menar du?:0
Jag håller tummarna fortfarande, min faster opererades för ca 15 år sedan och hon har inte behövt gjort något mer än, men hon är duktig med träning och så.
Hon är drygt sextio nu.

Då hoppas vi på turen!

Jag tappade förtroendet för sjukgymnasten jag fick som föreslog Situps och plankan i akutskedet sedan var jag inte där mer.
Ryggkirurgen bara skakade på huvudet.
Jag tränade inte så mycket efteråt eftersom jag blev så pass bra på en gång.
Jag gick mycket promenader, droppfoten och svagheten i hälen försvann mer och mer.
Nu hade jag friskvårdspeng ifrån jobbet och gick till en naprapat på skoj, där fick jag bättre råd än hos sjukgymnasten.
Övningar och sätt att försiktigt dra ut musklerna i ljumsken så att svanken blir mindre och då minskar belastningen på skadan.
Och som sagt nu ska jag sitta på en pilatesboll och balansera framöver.
Samt göra ett gäng andra övningar.
Naprapaten var noga med att det inte får göra ont i nervbanor när man gör övningarna. Då får man ta en annan liknande övning som passar bättre.