Barn har ingen rätt till integritet - Eller?
www.dn.se/nyheter/sverige/nar-mamma-ringer-och-fragar-brukar-jag-svara-du-vet-var-jag-ar
Jag läste denna artikel med rysningar. Är det verkligen rätt att ens föräldrar har sådan koll?
www.dn.se/nyheter/sverige/nar-mamma-ringer-och-fragar-brukar-jag-svara-du-vet-var-jag-ar
Jag läste denna artikel med rysningar. Är det verkligen rätt att ens föräldrar har sådan koll?
Nej, jag tycker inte det är en bra utveckling. Jag fick lite illamåendekänslor av den artikeln faktiskt.
Samtidigt måste det vara jobbigt att vara en sån person som måste ha stenkoll hela tiden, och som verkar utgå från att det värsta ska hända.
Nej, jag tycker inte det är en bra utveckling. Jag fick lite illamåendekänslor av den artikeln faktiskt.
Samtidigt måste det vara jobbigt att vara en sån person som måste ha stenkoll hela tiden, och som verkar utgå från att det värsta ska hända.
Usch, helt sjukt ju. Skulle tycka det var mycket obehagligt om någon alltid kunde se var jag var och också att jag ska kunna spionera på andra.
Jag har läst en del bloggar om free-range "rörelsen" i USA. Det är inte klokt vilka helt normala saker som de föräldrarna får försvara att de låter sina barn göra. Den utvecklingen vill jag _verkligen_ inte ha i Sverige.
Jo men föräldrar har ju rätt att läsa dagböcker, bloggar och samtalsloggar och sms och diverse annat. Tycker jag ser sådant hela tiden. Snart opererar vi väl in microschip också... *suck*
Jag kan förstå tanken att man vill ha koll för barnens egna säkerhet och det kan säkert lugna en del föräldrar att de kan se att barnen befinner sig där de sagt att de ska vara, men det här tycker jag ändå är att inkräkta på integriteten. Jag skulle inte vilja känna mig övervakad 24 timmar om dygnet, vad ger mig rätten att göra så mot mitt barn? Och ja, mobilen kan bli stulen, borttappad och om något psyko kidnappar barnet så stänger de av eller kastar bort mobilen snarast möjligt. Jag tror man vinner mer på att bygga upp en tillit och förtroende för barnet istället för att övervaka det
Uttrycket kommer från journalisten Leonore Skenazy som lät sin son ta tunnelbanan själv, skrev om det och skapade ramaskri: