Nu är det krig

Bland det svåraste att vara familjehem är mammor som Du!
 Man blir motarbetad från föräldrarnas sida hela tiden. Och eftersom barn älskar sina föräldrar över allt annat, så skapar det fruktansvärda inre konflikter hos barnet, att o ena sidan lyssna på sina föräldrars aggrressiva ord om fosterföräldrarna  o andra sidan "vara tvungen" att bo hos dem, för att de egna föräldrarna saknar kompetens att ta hand om de!
Jag tror att du kommer få problem av annat slag, om du fortsätter att "kriga", barnet kan bli omhändertagen enligt LVU, och då har du verkligen missat dina chanser att få hem ditt barn.
 Och förresten, Du låter verkligen inte som en mamma som skall ta hand om ett barn! Språket är under all kritik, jag kan förstå att barnet är placerat i familjehem!!!  
Ibland borde man överväga umgängesrätten, när den skadar barnet! 

Jag menar, att om SOL placeringen eskalerar i "krig" mellan föräldrarna, familjehemmet och socialtjänsten,och detta från förälderns sida, så ökar det risken för ett LVU. Då har socialtjänsten "vårdnaden", och föräldrarnas möjligheter att påverka minskas. Anses det tom. skadligt för barnets välmående, kan umgänget begränsas betydligt. Det kan kanske behövas övervakade besök, vilka kan ev. ske i en annan plats än hemmet.
Om däremot familjehemmet brister i sitt uppdrag är det ju en helt annan sak. Men jag har svårt att tänka mig ett familjehem, där man använder så nersättande ord om biologiska föräldrar, som du använder av familjehemsmamman!! Fy, skäms! 

Till Anonym: LVU, (lagen om vård av unga)"strävar " inte speciellt efter det motsatta! Först och främst är det ju SOL som gäller, en frivillig placering, då föräldrarna inser själva att det är bäst för barnet att en tid, kanske kortvarigt, bo i familjehem. De är kloka föräldrar, som inser barnens bästa! Då har föräldrarna också all rätt till umgänge, har mycket att säga till om hur barnen har det, men, nu kommer det knepiga : Om föräldrarna beter sig som denna mamma, kanske man beslutar om LVU, och det är ett steg längre från hemflytten!  Visar man denhär sortens beteende, så är man nog olämplig som mamma!!!

Nej , nej, rätten hade nog inte fel, men- det finns otroligt många olika orsaker varför SOL omvandlas till LVU, men det sker ytterst sällan  utan att man diskuterar det innan. Bara om det är omedelbar fara för barnets välmående. Och det är rätt, att man jobbar för att barnet skall hem i de flesta fall, men det böir inte lättare föe en förälder, som visar sådana aggrressioner som denhär mamman. Det var så jag menade!

fast nu var det ju så, att mamman visste inte vad för lögner det hade sagts, och till vem!
hea tiden sprids det rykten och skvalras, speciellt i små byar. Och som oftast är faktiskt familjehemmen som det sprids rena rama lögner om. Det är de "försmådda" biologiska föräldrarna som ofta står för dessa uttalanden. Och det är en psykologisk fenomen: Känner man sig misslyckad som förälder, barnen har omhändrtagits av myndigheterna så måste man på något vis  behålla sitt människovärde, och det enda sättet är att tala illa om den andra parten, i dessa fall då Soc och familjehemmet!! "dom skall inte tro att dom är bättre"
Tyvär hakar många på det här och inte ser objektivt på situationen. Men dessa uttalanden  avslöjar enligt mig i alla fall en mindre begåvad person.  

Till dig anonym, nu vet jag inte om det är du som hade frågan från början, att du förklarar krig mot familjehemmet?

Eller är du en "annan" som fått ett barn placerar enligt LVU, och fått hem två andra?
Det allra bästa är nog, att man i din situation lungt och sansat i frågasätter omhändertagandet.
 Jag skulle tro, att det barnet, som blev LVU:ad hade speciella problem?
Kanske det är en tonåring? Då sätter man LVU bara för att det ger en  trygghet som familjehem, att styra över den unga. Kanske hon rymmer till sina biologiska föräldrar, som inte anses som lämpliga, eller rymmer till en pojkvän(Ofta en mycket äldre, missbrukare!!!)     Och är det då en SOL placering kan man inte göra så mycket. Däremot med LVU är man tvungen att ringa Soc. jouren, polisen  osv. för att få tillbaka barnet/den unga.
Oj, det finns så mycket med detta att diskutera, men jag slutar nu.'
Vill bara säga: var rädda om varandra och om era älskade barn! Fortare än du tror är de vuxna och ställer dig till svars för sin barndom!!