Hur klarar man att leva ensam utan att bryta ihop?

Att ha någon att prata med är viktigt. Tills du hittar någon för du väl skriva här så länge.

Motionerar du något?

Hittar dig själv gör du genom att göra en massa saker och prata med folk. 

Var inte rädd för att avsluta en relation. Det blir ju faktiskt början på något nytt. Så var inte rädd för framtiden.

Vad var det som hände i er relation som gjorde ni ville avsluta den? 

Den motion som jag trivs med är att jag går ut och går - något som jag och N. alltid har gjort tillsammans. Det kommer att kännas konstigt att göra det ensam nu.

Eftersom vi var vänner innan vi blev tillsammans har jag enbart gemensamma kompisar med N. Det är jobbigt just nu eftersom våra kompisar har svårt att relatera till den situation som nu har uppstått. Jag hoppas att det blir bättre när jag väl har flyttat men just nu har jag ingen som direkt vill prata om allt som händer.

Jag och N. vill olika saker med livet helt enkelt. Vårt förhållande har stannat av och man kan nog säga att vi är mer vänner än ett par just nu. Jag vill bilda familj och innan dess vill jag ut och resa, hitta på saker, men N. är nöjd med livet och vill inte ändra någonting, samtidigt är jag snart 30 och känner att jag kan inte bara gå och hoppas på att han ska ändra sig så därför har vi tagit beslutet att jag flyttar så att vi båda får tänka vad vi vill med framtiden.

hårt men sant, man lär sig. Låter som att du verkligen behöver lära dig att stå på egna ben! Tror att det kan vara väldigt nyttigt för dig att bo ensam

Det låter som du är målmedveten. Du har förmågan att prata om behov och känslor i en relation. Jag tror att du kommer klara dig väldigt bra. Jag blir inte förvånad om du kommer uppskatta ditt nya liv rätt snart. Som det är nu så oroar du dig i onödan.

Visst är det skillnad nu när du är singel. Saker och ting känns annorlunda. Men du, Jag tror att du oroar dig i onödan. 

Ja, jag hoppas att jag kommer att uppskatta mitt nya liv men jag har svårt att se att det kommer bli bra. Jag behöver närhet och ömhet och är livrädd för hur jag blir när jag inte får det varje dag.

Var inte så negativ nu och tro att det kommer bli hemskt framöver. Var lite optimistisk och se fram emot lite nytt och spännande som kan dyka upp. Du behöver tro att det kan komma roliga saker till dig i framtiden.

När jag separerade med min sambo sen 6år och fick leta nytt boende, hade knappt ngr vänner kvar då han var centrum i min värld, trodde jag att jag skulle vara miserabel resten av mitt liv. Hur skulle jag klara mig? Sova ensam på nätterna? Ingen som är där när man kommer hem och frågar hur dagen varit? ingen som kramar om när man är ledsen? Ingen att prata om mina innersta känslor, ngn som förstod mig bara genom min blick?

Guess what? 2 år senare är jag lyckligare än någonsin(och singel)! Det går att inte bara överleva en separation, utan även LEVA livet fullt ut efteråt. Kärlek kan fås på många sätt.... och nya vänner.. tro mig...även det kan du få. Gäller bara att ha ett öppet sinne för nya människor och ta chanser som kommer!

Inspiration och råd som kanske kan styrka dig: www.lovestandards.se     

Tänk på alla människor som överlever krig och lever under omänskliga förhållanden, tänk på alla singlar!
Människan är starkare än man tror! Du bär på mer styrka än du tror!

Lycka till nu och bara kämpa , det kommer gå bra!    

Ansluter till den här tråden.

Tror att våra problem, som jag knappt visste fanns, kommer att leda till att min man lämnar mig. Hela min värld håller på att rasa samman och jag vet knappt hur jag ska bete mig på dagarna. Försöker hålla skenet uppe, har inte pratat med så många om det än, och gör mycket saker med barnen, men hjärnan går inte att stänga av.

Om han lämnar så kommer hela det liv vi har byggt upp raseras. Vi kommer båda tvingas flytta och barnen kommer att få sluta med sin fritidsaktivitet (tar mycket ork, tid och pengar. Och plats).

Jag får sådana panikkänslor bara jag tänker på det. Vet knappt hur jag ska fungera längre. Äter minimalt, sover i princip ingenting, går omkring som en robot och vet inte hur jag ska bete mig.

Skönt att kunna läsa lite pepp i den här tråden. Till saken hör den att jag har inte så många vänner. Har stor familj i ochförsig men inte så mycket mer. Är inte så jättesocial, trivs ganska bra hemma med barnen och så. Vi har varit tillsammans i mer än halva mitt liv och jag vet inte hur jag skulle fungera utan honom.

Du behöver kanske ha en egen tråd som tar upp just möjligheten att reparera relationen.
Ja det kommer att rasa men samtidigt kan du bygga upp något nytt.