Hur klarar man att leva ensam utan att bryta ihop?

Ansluter till den här tråden.

Tror att våra problem, som jag knappt visste fanns, kommer att leda till att min man lämnar mig. Hela min värld håller på att rasa samman och jag vet knappt hur jag ska bete mig på dagarna. Försöker hålla skenet uppe, har inte pratat med så många om det än, och gör mycket saker med barnen, men hjärnan går inte att stänga av.

Om han lämnar så kommer hela det liv vi har byggt upp raseras. Vi kommer båda tvingas flytta och barnen kommer att få sluta med sin fritidsaktivitet (tar mycket ork, tid och pengar. Och plats).

Jag får sådana panikkänslor bara jag tänker på det. Vet knappt hur jag ska fungera längre. Äter minimalt, sover i princip ingenting, går omkring som en robot och vet inte hur jag ska bete mig.

Skönt att kunna läsa lite pepp i den här tråden. Till saken hör den att jag har inte så många vänner. Har stor familj i ochförsig men inte så mycket mer. Är inte så jättesocial, trivs ganska bra hemma med barnen och så. Vi har varit tillsammans i mer än halva mitt liv och jag vet inte hur jag skulle fungera utan honom.