Liten men stor
Har två barn varav ett barn som man alltid häpnas över. Ett barn som ligger långt före kunskapsmässigt, emotionellt och kroppsligt. Vårt barn kom in i puberteten strax efter 18 mån ålder, har fått bromsmedicin (inplantat i intramuskelärt var 12,e v) sedan 3.3 års ålder. Humöret har blivit bättre men vi märker direkt då det är 4-2v kvar innan nästa dos då det knappt går att ha vårt barn mellan fyra väggar. Vårt barn lyssnar inte på oss alls, är uppkäftig om allt och ingenting, ljuger, är allmänt sur och tvär för att i nästa stund gråta floder om minsta lilla sak.
Hur ska vi göra för att hjälpa vårt barn med alla dessa känslor/hormoner som är i omlopp? Sedan vårt barn flyttades tre klasser upp i skolan i höstas fungerar det mycket bättre hemma, men långt ifrån lugnt. Vårt barn tycker åtminstone skolan är rolig, utmanade och lärorik vilket känns bra. På så vis har utbrotten på hemma plan minskat.
Att ta bort datorn, lördagsgodis och dyligt för att vårt barn inte har skött sig hjälper inte , vi får bara till svar "jag bryr mig inte". Hur ska vi göra för att få vårt barn att förstå att beteendet inte är accepterat?
Om vi gör något extra roligt någon gång hela familjen så räcker det med att komma innanför dörren hemma så är kaoset igång, det är inte roligt, samma sak efter att lördagsgodiset är uppätet då är det som att öronen är försvunna och alla dumheter kommer på en och samma gång =(. Då känns det hopplöst och meningslöst att hitta på roliga saker då man får kaos tillbaka.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-11-23 13:52
Ser att jag glömde skriva att vårt barn nu är 6.3 år, därav rubriken liten men stor.