HUr hantera min man under separation?

Varför detta tråkig svar! Kan man inte få lite pepp en fredageftermiddag? Jo jag vet att jag måste gå vidare och allt det där men och det kommer jag att göra i sinom tid men jag är inte riktigt där än. Jag har fortfarande lite hopp kvar.
Jag vill vara hans vän men ibland känns det som att jag gör det lite för enkelt för honom om jag är det. Jag vill ju straffa honom oxå för det han har gjort - hans svek och otrohet. Man är ju inte mer än mänsklig.

Det är så svårt att sluta att älska nnågon sådär bara efter att någon annan tagit beslutet och jag inte fått varit med. Vi har varit ett par i 20 år och under den tiden kämpat mycket för att få en familj (IVF etc).
Men nu är han på egen hand - jag får väl se vad jag orkar med. Ibalnd är jag som vanligt - trevlig och småpratar om allt och inget och ibland är jag tvärsur. Han flyttar ut i decemeber. 1 januari bor han ngn annan stans - inte med mig och barnen. Jag har lämnat ett ultimatum. Jag orkar inte mer även om jag vill ha honom hemma.
Det är kanske slut - jag vet det - men det är svårt att vänja sig vid. Hans sk "vänninna" som han var otrogen med mailade honom härmodagen och skrev "massor  pussar och kramar" som hälsning. Han svarade dock väldigt spartanskt men jag vet att hon finns där om han vill. Han behöver inte vara ensam en kväll om han inte känner för det. Och han är min man - men jag äger inte honom - jag vet. Jag trodde bara att det skulle vara så men verkligheten blev en annan.Han har redan mentalt flyttat och jag måste inse det  men det är svårt efter 20 år tillsammans.
Puss och kram, trevlig helg på er alla. Nu ska jag gå hem till min familj - det som är kvar av den.

Hej igen!
Skönt att skriva av sig ibland. Jag tar till mig av råden och inser att jag inte vinner något på att vara tvär och sur. Jag försöker att vara som vanligt men deklarerar att detta inte är min vilja (separation etc) utan helt hans eget beslut. Jag kommer inte att skriva på skilsmässohandlingarna när dom väl kommer. Det är mer en principsak från min sida att markera - jag vet att det inte har någon formell betydelse.
Det ska bli skönt att få bo själv efter ett väldigt jobbigt år med mycket ångest och sorg. Man måste få sörja men snart är det dags att sluta gråta över någon som inte är värd det. Att börja tänka nytt. Börja leva igen. 
Det kommer att komma tuffa perioder det vet jag (när han flyttar, när han börjar träffa ngn ny, när barnen kanske mår dåligt...) men jag känner mig ganska stark nu.
Tack för ert stöd därute!