Funderar på att polisanmäla

En lång historia, nu sammanfattad till en kort historia..

Jag blev gravid med en kille när vi varit tillsammans 7 månader.. Vi var båda jätte glada, sen börjar allt bara bli helt fel. Jag känner att allt är fel, då han inte behandlat mina tidigare barn med den respekt de ska ha.. Jag ber han hitta en egen lägenhet (han flyttade väl lite halvt in hos mig en tid)  Jag gjorde allt han gjorde inget.. Och jag tröttnade.. När han vägrade lyssna på att jag kunde tänka mig att försöka ha ett förhållande med honom, men som särbos. Nu är allt bara kaos.. Han skickar otaliga sms om att jag måste ta bort barnet... Eller sluta upp med mitt trams och ta han tillbaka.. Hela tiden kommer det meddelanden med samma innehåll.. Jag förklarar och förklarar att jag inte kan ta bort barnet eftersom jag gått för lång tid..
Och inte tusan tänker jag ta någon som beter sig så, som inte ens kan försöka hitta en lägenhet utan anser att jag beter mig som en idiot och borde avguda marken han går på, tillbaka.. ALDRIG, NEVER...
Jag har varit snäll, försökt hjälpa honom, han har fått ha sina saker här.. Och just nu vill jag bara slänga allt på tippen..
Vad kan en polisanmälan leda till?! Mer än att han blir ännu mer förbannad?! Jag vet vare sig ut eller in.. Är det svårt i dagens samhälle att få ensamvårdnad?! Jag litar inte på honom överhuvudtaget...
*ledsen, lite smått höggravid tjej*

En lång historia, nu sammanfattad till en kort historia..

Jag blev gravid med en kille när vi varit tillsammans 7 månader.. Vi var båda jätte glada, sen börjar allt bara bli helt fel. Jag känner att allt är fel, då han inte behandlat mina tidigare barn med den respekt de ska ha.. Jag ber han hitta en egen lägenhet (han flyttade väl lite halvt in hos mig en tid)  Jag gjorde allt han gjorde inget.. Och jag tröttnade.. När han vägrade lyssna på att jag kunde tänka mig att försöka ha ett förhållande med honom, men som särbos. Nu är allt bara kaos.. Han skickar otaliga sms om att jag måste ta bort barnet... Eller sluta upp med mitt trams och ta han tillbaka.. Hela tiden kommer det meddelanden med samma innehåll.. Jag förklarar och förklarar att jag inte kan ta bort barnet eftersom jag gått för lång tid..
Och inte tusan tänker jag ta någon som beter sig så, som inte ens kan försöka hitta en lägenhet utan anser att jag beter mig som en idiot och borde avguda marken han går på, tillbaka.. ALDRIG, NEVER...
Jag har varit snäll, försökt hjälpa honom, han har fått ha sina saker här.. Och just nu vill jag bara slänga allt på tippen..
Vad kan en polisanmälan leda till?! Mer än att han blir ännu mer förbannad?! Jag vet vare sig ut eller in.. Är det svårt i dagens samhälle att få ensamvårdnad?! Jag litar inte på honom överhuvudtaget...
*ledsen, lite smått höggravid tjej*

Inget man vet innan...

Jag kom bra överrens med mina barns mamma fram tills seperationen. Efter det så har hon blivit en annan person. Folk kan förändras eller ändra beteende. 

Hur lång tid ska man ge det innan man kan skaffa barn då?

Så man ska fråga varandra hur bra man kommunicerar innan man skaffar barn. o.O
Ja, i regel kommunicerar man väldigt bra. I mitt fall gjorde vi det i 6 år och det var först efter separationen som det slutade fungera.

Att jag skulle ha vetat att den kommunikation vi hade i förhållandet skulle försvinna utan anledning innan den faktiskt gjorde det är ju lite omöjligt.

I TS fall var de lite snabbt på men man kan inte veta hur en relation ska bli i framtiden.
Du kan känna någon i 40 år och den kan fortfarande överraska dig. 

Inget man vet innan...

Jag kom bra överrens med mina barns mamma fram tills seperationen. Efter det så har hon blivit en annan person. Folk kan förändras eller ändra beteende. 

En lång historia, nu sammanfattad till en kort historia..

Jag blev gravid med en kille när vi varit tillsammans 7 månader.. Vi var båda jätte glada, sen börjar allt bara bli helt fel. Jag känner att allt är fel, då han inte behandlat mina tidigare barn med den respekt de ska ha.. Jag ber han hitta en egen lägenhet (han flyttade väl lite halvt in hos mig en tid)  Jag gjorde allt han gjorde inget.. Och jag tröttnade.. När han vägrade lyssna på att jag kunde tänka mig att försöka ha ett förhållande med honom, men som särbos. Nu är allt bara kaos.. Han skickar otaliga sms om att jag måste ta bort barnet... Eller sluta upp med mitt trams och ta han tillbaka.. Hela tiden kommer det meddelanden med samma innehåll.. Jag förklarar och förklarar att jag inte kan ta bort barnet eftersom jag gått för lång tid..
Och inte tusan tänker jag ta någon som beter sig så, som inte ens kan försöka hitta en lägenhet utan anser att jag beter mig som en idiot och borde avguda marken han går på, tillbaka.. ALDRIG, NEVER...
Jag har varit snäll, försökt hjälpa honom, han har fått ha sina saker här.. Och just nu vill jag bara slänga allt på tippen..
Vad kan en polisanmälan leda till?! Mer än att han blir ännu mer förbannad?! Jag vet vare sig ut eller in.. Är det svårt i dagens samhälle att få ensamvårdnad?! Jag litar inte på honom överhuvudtaget...
*ledsen, lite smått höggravid tjej*