Killar, hjälp mig!

(sorry för sålig stavning.. Hoppas det är förståligt ändå)

Ingen...?

Nu är ju inte jag kille men har en fråga...vill ha sexlust?? Eller varför är det så känsligt för honom att prata om det?

Han vill vilja ha sex, men blir skitstressad när det "närmar" sig.. Och när vi pratar om det får han superångest och tycker bara att det är jobbigt. Hans manlighet är "krossad" på sätt och vis och så hans självförtroende är kasst. Vet inte om jag ska prata om det med honom lr om det bara spär på pressen och verkar negativt bara..

Har ni testat att bara hångla?
Alltså att verkligen ta det stegvis och så?

Vad händer om ni har gjort klart redan från början att det INTE kommer leda till penetration och så kanske ni kan massera varandra nakna eller så?...för att få tillbaka lusten utan krav.

JAG tycker du ska ta upp dina tankar, det är ju för kärleks skull du gör det. Han måste ju börja i nån ände om ni ska kunna ha ett sexliv.

Alltså, vi börjar pussas lite, men han lixom "stänger" av när han märker hur mcyekt jag vill.. Han tar inte på mig på DET sättet. Tror han är rädd att leda in mig på ngt som han inte kan eller vill fortsätta på.

Frågan är om sånna här känslor, som sexlust, kan/bör komma av sig självt, att han en kväll rätt som det är känner att NU vill jag och ta initiativ, eller måste man jobba upp lusten igen? Han har nån gång uttryckt att han tycker det är sååå ohett att "tvinga" fram sex,..

Men om ni stänger av kravet på penetration, och tillfredsställelse? Ta det stegvis, så ni börjar någonstans. Finns det tex någon möjlighet att han kan tänka sig att smeka dig med sina händer bara? Eller är det totalt hellåst?

Har ni sökt hjälp hos en sexolog för att komma vidare. Det är ju ett problem att du vill ha närhet och i förlngningen sex och inte han vill.

Men om han smeker dig eller utför oralsex?? Eller vad är hans problem? Lusten eller att han inte får stånd??

Om han ätit antidepressiva mediciner kan det vara problemet. De kan stånga av sexlust också efter avslutad behandlig.

Han problem är att han blir stressad över hela sex-grejen. Vi är nära varandra och pussas och kramas. Han har sagt till mig att han inte vet varför han känner såhär. Tror det har att göra med att det gått så lång tid av avhållsamhet att vi tappat bort varadra, blir "konstigt" att ta initiativ till sex. Han ser mig som en "kompis" mer än älskare just nu tror jag. Och det är just det jag vill ändra på. Dock visar han att han tänker tankar på det, han lägger sin han på mitt lår när vi sitter i soffan, kysser mig i nacken, säger hur gott jag luktar, pillar i mitt hår, sånna saker. Några gånger har vi hånglat i sömnen typ, när vi båda är lite småborta, och det har varit supermysigt.

Jag vet inte om det skulle funkar att lägga upp en "plan", typ som att, vi hånglar och smeker varann men inget sex. Han är väldigt känslig och romantiskt faktiskt, och vill att sånt här ska komma naturligt och att det bara känns fejkat om man tvingar sigtill det och "pratar" dig fram till sex. Funkar det?

Jag är ingen expert på det här. Men vad jag läst mig till och fått höra här och där så är det ju en spärr man måste komma över på något sätt.

Kommer dte inte naturligt av olika anledningar så måste man ju hjälpa det på traven.

Ni behöver ju inte prata er fram till sex. Men för att ta bort stressen så börja med att vara intima och var överens om att ni iNTE kommer knulla eller vad som nu pressar. Utforska varandras kroppar igen. Och hitta glädjen i det.

Jag skulle rekommendera att ta tid på er, alltså just för att bli av med stressen. Och söka hjälp hos en sexolog för det här.

Lusten kommer INTE bara komma tillbaka, den behöver ibland en knuff. När det är en låsning såhär kommer han inte bara vakna en dag och känna jag är kåt.

Tack för ditt svar.. Jag håller med dig och tror du har rätt. Jag har själv till och från inte haft nån lust och känt mig pressad där det enda som "hjälp" har varit att just ta bort all press. Men vet inte om killar funkar annorlunda, tror inte det. Hoppas att det bara är den där knuffen som behövs :)