Föder snart vår ängladotter - hur kommer livet kännas sen?

Hoppas allt går bra. Vill ge dig en kram.

vad jobbigt t.s..finns inget man kan saga for att hjalpa dig ma battre..det var inte menat att du skulle fa detta barnet, men ge inte upp..din tid kommer..kram

För sex månader sen föddes min ängladotter. Ta vara på tiden när hon kommit ut. Ta mycket bilder. Låt barnen träffa henne. Ta familje bild (ångrar att vi aldrig tog en bild på oss alla tillsammans). Ta vara på den korta tid ni får ihop. Sen gråt gråt gråt. Livet kommer aldrig bli detsamma. Men ta det minut för minut.
Och massa med kramar

Beklagar =(((  Våran änglapojke föddes för lite mer än 2 månader sen nu.Jag säger som msmalin ta vara på tiden och ta massor med foton osv.Vi fick även 2 små tavlor med vår ängels hand och fotavtryck som personalen ordnade.

Sorgen lär man sig att leva med.Inte för att man vill , men man har ju inget annat val.När jag var i situationen som du är i just nu, då trodde jag inte jag själv skulle klara av detta.Jag visste inte hur jag skulle orka gå vidare.Men som sagt det var för lite mer än 2 månader sedan nu.Å jag inser att vi människor klarar mer än vad vi tror då vi måste.

Sorgen och saknaden kommer alltid finnas där.Vissa dagar är väldigt jobbiga medans andra är lite bättre.Men riktigt
hel blir man nog aldrig igen.Att förlora sitt barn är det värsta man kan vara med om.

Massa kramar!!!    

Hoppas allt går bra! Precis som Linda skrivit här ovan så lär man sig leva med sorgen. Själv tvingades jag avbryta min graviditet i somras när man upptäckte att barnet hade trisomi 13. Jag fick föda fram en liten pytte-bebis. Dagarna efteråt var det väldigt mycket upp och ner. Först kände jag mig bara enormt lättad att det var över men andra eller tredje dagen efter avbrytandet bröt jag ihop och fick åka och träffa kuratorn igen. Det hjälpte faktiskt lite att höra att jag reagerade helt normalt.
Vi åkte iväg på semester bara ett par veckor efteråt, jag, mannen och vår dotter. För mig kändes det väldigt skönt. För första gången kunde jag släppa allt "ältande" i mitt huvud och njuta av den familj jag faktiskt har. Det är svårt att råda dig om ni ska boka en resa eller inte... det är ju säkert individuellt hur man känner. Men för mig var det det bästa vi kunde göra just då.
Ta all hjälp ni kan få av vänner, familj och kurator! Kram!

Beklagar sorgen. Min son dog under förlossningen för snart 10 månader sen. Det finns inget annat att göra i början än att ta en dag i taget. Det blir lättare att andas även om man inte tror det. Hoppas ni tog vara på tiden efter hon kommit ut som msmalin skrev. Jag gjorde inte det och får ångra det bittert resten av livet.

Jag har läst att många reser bort efter sin förlust. Gör det, om det känns rätt! Ni kan inte göra några fel. Stor kram! 

2 år sen min änglason föddes. Håller med tidigare inlägga att skynda inte hem, mys,pussa, ta foton, be nära och kära komma o träffa eran ängel.

såhär 2 år och en lillasyster senare känns allt bra, dock jobbigt när hans födelsedag närmar sej.
Men tro det eller ej, men livet går vidare.
Att bli gravid igen för mej vad en självklarhet, fast rädd var jag hela graviditeten. Men nu är hon snart 14 månader och man kan inte pussa nog på henne!

Beklagar sorgen och önskar dig all lycka till i framtiden!

Tack för att ni tagit er tid att stötta mig i denna svåra situation! Hon är nu född (v.31) och vi kom hem från sjukhuset igår. Jag förstår att man inte har något annat val än att fixa det här, blir nästan provocerad av kompisar som säger "jag skulle aldrig ha klarat av det" även om jag såklart förstår att de bara vill väl. Vi tar, som flera av er säger, en dag i taget, men fy vad tungt det är. Vi hade en avskedsceremoni för henne och hennes syster och halvbror fick se henne. Det kändes väldigt tungt att lämna förlossningen med en blomma och ett handavtryck, men utan bebis. Har ni andra som varit med om detta och försökt bli gravida igen, lyckats med det? Tog det lång tid i så fall? Vi kämpade ett år för att få till den här graviditeten och vi blir ju inte direkt yngre... Hur har i så fall nästa graviditet gått för er? Kram

Jag och min man bestämde oss ganska direkt att vi ville ha ett småsyskon till vår ängel. Barnet kommer ju aldrig kunna ersätta det barn vi förlorat.
Vi bestämde oss för att ta en resa hela familjen och sätta igång direkt efter resan.

Jag väntar nu en liten som är beräknad att födas samma månad som vår ängel. Bara en vecka innan vår Olivia föddes.
Det är mycket ångest men oxå glädje. Så blandade känslor.

Man får ta det lugnt och gå framåt i den takt man känner sig redo. Det blir lättare. Även om sorgen sitter kvar för alltid lär man sig hantera den man går först på autopilot. Tills man en dag upptäcker att man faktiskt lever än (fast med ett stort håll i hjärtat)

Kramas mycket och ta hand om varandra i denna svåra stund.
Jag vet inte heller om du hittat att det finns en grupp för oss på fb.

Ja det finns ju spädbarnsfondens oxå. Vi har inte kommit så långt än.

Jag trodde oxå sorgen skulle bli lättare om jag blev gravid igen. I mitt fall blev det inte så. Även om jag är överlycklig att jag är gravid.
Jag var oxå osäker på om jag ens kunde bli gravid igen (eftersom jag gjorde en stor buk operation när jag väntade min ängel och var i v16)