Nattning för en treåring
Vår son klättrade ur sin själsäng i förrgår och vi beslöt oss för att det var dags att börja sova i vanlig säng!
Igår på kvällen gick det bra, vi var in till han nångång och sa till han från soffan att det var dags att sova..
Ikväll var det inte alls så lätt, han sprang upp hela tiden, satte sig och lekte på sitt rum, tände och släkte lampan, sprang ut och skrattade och lekte...
Tillslut satte jag mig på sängen hos han, jag bara satt där sa inget alls....
Det tog tre minuter så sov han...
Till saken hör att vi har redan provat tidigare, Vi gav honom sitt nya rum med möblemang och sånt på tvåårs dagen... Första natten gick det bra sen vart det egentligen bara värre och värre för varje vecka som gick, jag stod ut i ett halvår med tvåtimmars nattning Jag fick uttstå slag och sparkar och nypningar, gråt skrik och skratt...
Tillslut, ett halvår senare gav jag upp kampen.... Jag trodde att det skulle få mig att känna att jag hade misslyckats det var därför jag drog ut på det alldeles för länge... Dock kände jag mig allt annat än misslyckat, mer befriad!
Jag trodde att det skulle vara jättejobbigt för sonen att plötsligt vara tillbaka i själsängen, men nr han var nere i skåne med sin pappa så hade farmor inget bättre allternativ och det gick strålande! Det var som att grabben kände trygghet och ett lugn, han somnade jättelätt, det var då jag bestämde mig för att sluta plåga oss båda...
Detta var i augusti, nu har han som sagt lärt sig att klättra ur sängen och det finns ingen återvändo...
Tips, råd och kloka ord mottages!!
Är det fel att låta han somna själv, att bråka om att han ska lägga sig eller ska jag ligga inne hos han även om det tar två timmar!!
Tacksam för alla svar! =)
