Hur kommer man klara av att ta sig i genom första julen som ens ängel skulle ha fått uppleva? har ångest så fort någon nämner att de snart är jul.... har inte alls samma glädje som jag brukar över jul... eller månaden förre jul när man ska ut och leta julklappar till alla nära och kära... hur tar man sig vidare? någon som vet?
Ta en dag i taget kram
Åh, jag skulle vilja krama dig. Säger som mion, ta en dag i sänder
Kan inte sätta mig in i hur du mår men det måste kännas fruktansvärt svårt:(
Allt annat känns förmodligen vädigt ytligt och oväsentligt just nu.
Var rädd om dig och strunta i vardagens krav om du kan. Hoppas det kan lätta så småningom och att du kan se framåt igen.Kram igen
Förra julen var den första utan vår dotter . Det var tufft för vi ville vara hemma men blev överkörda och hela min mans släkt firade hos mina svärföräldrar fast de visste att vi ville vara hemma för så har vi gjort i sex års tid. Jag fick gå ut i köket och gråta flera gånger och det kom folk hela tiden som skulle fråga hur det var. Hade hellre gömt mig i mitt sovrum en kvart och gråtit ordentligt av den smärta jag kände inombords. Fr.o.m. I år tänker jag aldrig mer göra vad andra önskar. Vill med komma så kommer de hem till oss. Vill de inte väljer de bort att fira jul med oss och då kan vi vara utan dom. Man måste göra det som känns rätt för en själv. Man kan ha knytkalas. Dvs att man skriver upp vilken man som ska göras och delegerar ut det bland släkten så alla tar med sig något. Det är ni som ska må så bra det går denna julen och det är otroligt svårt att fira utan sitt barn för det är första gången för alltid som det är utan sitt älskade barn.
julen för mig är viktig och jag älskar den för att höra all ljuvlig musik och umgås med nära och kära... jag vill ju inte gå miste om denna julen för jag känner att man måste ändå klara av att fira den fast våran ängel inte fick de men det är väldigt jobbigt att inte få ha henne nära... jag ska försöka de bästa av denna julen jag bara kan och försöka tänka positivt men de kommer bli jätte svårt...
Detta blir femte julen utan vår älskade Elias. Första julen firade vi knappt alls. Tog inte fram något pynt, gick inte på julmarknad eller gjorde något annat juligt. Vi avstod från någon stor sammankomst på julafton och undvek allt som innebar förväntansfulla barn och jultomtar. Det kändes rätt för oss då.
Jag har alltid älskat julen och brukar vira in mer eller mindre hela lägenheten i glitter och baka och pyssla så det står härliga till. Det året kunde jag inte förmå mig och jag är glad att jag inte ens försökte. Mitt råd till dig är att inte pressa dig själv för mycket. Du kan inte tvinga fram en glädje över julen som inte finns. Det kommer fler jular och sakta men säkert återkommer den glädje över högtiden man en gång kände. I år firar Elias lillasyster sin andra jul och först i år känner jag samma äkta förväntan som jag gjorde innan vi förlorade Elias.
Ta det lugnt. Känn efter. Hur mycket orkar du? Hur mycket vill du? Vad är rätt just för dig? Man måste inte klara av att fira den första julen utan sin ängel. Det räcker så bra med att bara ta sig igenom den.
Stor Kram!
Vi har ju redan fyra syskon till vår döda dotter. Vi måste för deras skull göra vårt bästa även om vi inte orkar. De vill ju fira jul och vi kan inte strunta i de barnen vi har kvar. För de behöver sin mamma och pappa och de behöver ha sina rutiner och traditioner.
Åh jag undrar detsamma. Det är våran första jul också. Jag vet inte hur jag ska orka med allt. Nu har vi andra barn kvar i livet och någonstans måste vi tänka på dem. En varm kram till dig. Om du vill kan du läsa min verklighet här: http://minbebis.com/blogg/helena76/
jag beklagar alla som är i sorg... det är verkligen inte lätt att mista sin ängel över huvudtaget och de tar verkligen på ens krafter och jag förstår att man inte ska hasta sig igenom saker heller... men vi ska försöka att fira jul så gott vi kan och jag försöker se glädjen med familjerna.. men visst de är jobbigt att se alla andra och alla barns glädje i ögonen och veta vad dom vill ha i julklapp av tomten... herregud de kommer bli tufft men som flera har skrivit så är de andra barn i ens liv som man måste göra de bästa för... och jag ska försöka man får väl gå undan om de blir för jobbigt antar jag och gråta ut en stund och försöka igen..
Det viktigaste är att man måste få gå ifrån om man inte orkar bara för att kanske gråta en stund och att ingen följer efter. Se till att ha en backup. Jag kommer ju vara värdinna detta året och min svägerska får vara min backup om jag måste gråta en skvätt! Då får hon se till att tex maten står på bordet, det blir avdukat osv. Inte för att jag tror att det kommer bli så men man vet aldrig.
Åh jag undrar detsamma. Det är våran första jul också. Jag vet inte hur jag ska orka med allt. Nu har vi andra barn kvar i livet och någonstans måste vi tänka på dem. En varm kram till dig. Om du vill kan du läsa min verklighet här: minbebis.com/blogg/helena76/
Kommer att bära med mig er i mina tankar. Hoppas ni finner ro med tiden, förstår att det kommer att ta tid men att ni en dag kan tänka på Julia på ett lättare sätt. Att ni kan kunna le åt saker som hon sa och gjorde. Var rädda om varandra. Sänder kramar i massor
Aimee68: Tack fina!