Går sönder snart!
Hur gör man? Hur orkar man? Hur går man vidare? Det känns som om jag håller på att gå sönder. Det här är min verklighet: http://minbebis.com/blogg/helena76/
-
-
Svar på tråden Går sönder snart!
-
Fem Steg Av Sorg
1) Förnekelse - "Det är ofattbart", den sörjande försöker att återskapa gemensamheten med den som nu är borta genom att gå tillbaka till ställen man brukade vara tillsammans, man fortsätter att uppträda precis som innan bortfället eller att ha samma rutiner man hade runt omkring gemenskapen. Det kan till och med gå så långt att man fortfarande dukar till den man åt tillsammans med. Kanske gråter man heller inte. Man är i ett chocktillstånd.2) Ilska - "Varför just jag?". Den sörjande vill hämnas på den som är borta eller ur gemenskapen, eller "ge igen" för den sorg som man nu måste ta itu med fastän man inte vill. Man är arg på den som inte längre finns. Man är arg för att man blivit lämnad.
3) Köpslående - Detta inträffar ofta innan bortfallet inträffar. Man försöker att förhandla eller köpslå antingen med den sjuke, eller med högre makter för att det inte skall inträffa, man försöker att på något sätt förhindra att maken eller makan går sin väg om det nu är i skilsmässa eller dödsfall. Man ber, bönar eller önskar att denne skall återkomma eller inte lämna en.
4) Depression - En känsla av frustration, hopplöshet, bitterhet, självömkan, sörjande över personen som nu är borta såväl som de drömmar man hade för framtiden med den som inte längre är närvarande. Man känner att man förlorat kontrollen över det hela, bli frånvarande eller till och med överväga att ta sitt liv.5) Accepterande - det finns en skillnad mellan resignation och att faktiskt acceptera sakernas nya tillstånd. Inte bara gå omkring och bära det i tysthet utan faktiskt ta in det. Den som dog gjorde det inte för att skada dig, den rådde inte för det. Att ta sig igenom smärtan istället för att undvika den är den enda vägen att komma ut på andra sidan av sorgen. Då kan man börja att komma ihåg fina saker man hade tillsammans på ett kärleksfullt sätt och man blir helad av att kunna göra det. Fina minnen, dråpliga situationer, eller hur sakernas tillstånd egentligen förhöll sig och hur man hade en del av det.
Elisbeth Kübler-Ross säger att när vi ska dö, eller när vi upplever en oerhörd förlust, går vi alla igenom fem faser i sorgen.
Vi förnekar det. För förlusten är så otänkbar att den blir helt obegriplig.. Vi blir arga, på alla. Arga på dem som lever och oss själva. Då köpslår vi. Vi ber. Bönar. Vi vill ge allt vi har. Vi erbjuder våra själar i utbyte mot en dag till. En sista. När vi inte lyckats köpslå och vi inte orkar vara arga längre, så drabbas vi av depression/förtvivlan. Tills vi tvingas acceptera att vi gjort allt vi kunnat. Då släpper vi taget, vi släpper taget och börjar kunna. acceptera det.
Jag läste din blogg och beklagar hemskt mycket över din dotter Julia, jag hoppas att du och din familj kan finna glädje och har mycket stöd och så hoppas jag att Julia vilar fridfullt. -
Tusen tack för att du tog dig tid!
-
Har du testat att gå och prata med någon? Vet att saker som "om", "varför", "det var pånågot sätt mitt fel" kan äta upp en. Även om man inte ska känns så så gör många det.
Stor kram och önskar att det fanns något jag kunde säga för att få dig och din familj att må bättre <3 -
Eldsjäl: Har kontakt med kurator. Tack för din omtanke!
-
Din berättelse berörde mig starkt. Det gör ont i varenda cell i kroppen av att läsa din blogg. Det finns inte ord att ge som tröstar. Jag hoppas att din familj så småningom kommer på fötter och kan återgå till dett normalt liv även om det aldrig blir detsamma.
Det gick en kall kår igenom min kropp när jag läste hur din dotter omkom. Vi anlägger precis nu (ja, i december...) en utomhuspool och jag och min sambo tvistar om säkerheten. Vi har två barn och jag vill ha staket (med grind och lås) runt poolen så jag kan fösa ut mina egna och andras ungar när jag inte finns i närheten. Han tycker att det räcker med pool-larm och täcke... vem orkar dra ett täcke för en pool varenda gång man skall gå in på toa/hämta kaffe/osv...
Ta hand om er och ha en varm jul. -
Långben: Vi har både pooltäcke, staket och grind in. Julia var sju år och hon gick in själv för att vänta på mig, trots att hon vet att hon inte får vara där själv. Barnen brukar alltid vara så duktiga på att vänta utanför. Men inte denna gång. Inte denna dag. När vi badar och vi behöver hämta något, då får barnen snällt följa med in. Min man och jag misstänker att hon gått runt kanten, tappat balansen och trillat i. Eller sträckt sig efter en puff. Rättsläkaren sa till mig att i ett sånt läge spelar det ingen roll om man kan simma eller inte. Eftersom hon blev överaskad, om du förstår vad jag menar. Har man då munnen lite öppen....ja då är det "godnatt" redan där. Julia hade mycket vatten i lungorna, vilket han menar att när hon trillade i drog hon ett djupt andetag och då har hon svimmat. Jag själv höll på att drunkna när jag skulle rädda henne och då kan jag simma. Tack fina du för din omtanke och hoppas det löser sig för er med eran pool. Ha en fin jul och var rädda om varandra. Kram från mig!
-
Har ingen erfarenhet av sånt här men jag vill bara skicka en massa styrkekramar till dig. Kikade lite på din "minbebis" sida, oj vad fina saker du skrivit till din lilla unge. Hoppas att du hittar ett sätt att bearbeta det du går igenom och att du kan fortsätta ditt liv med fina minnen av din lilla unge.
-
Miras mamma: Tack fina du!
-
Blev så berörd när jag läste bloggen och er hemska upplevelse.
Hoppas ni snart hittar någon slqgs styrka och stabilitet i livet trotd det fruktansvärda ni är i! -
Ninja05: Tack fina du!
