Ersättning

Jag har i flera år arbetat för Attendo Care Individ och familj, de ger er som jour/familjehem ca 15.000 före skatt i arvode (dvs lön för arbetet) och ytterligare ca 6000 i omkostnadsersättning vilket inte behöver skattas, men man skriver skattereduktionen i deklarationen i efterhand. Omkostnadsersättningen skall täcka de faktiska kostnader det innebär, dvs veckopeng, fritidssysselsättning för den placerade,kläder, busskort mm.
Jag arbetar deltid, och har uppgett detta som en förutsättning och tar alltså endast emot barn/unga med någon form av daglig sysselsättning som fungerar någorlunda (skola) och att de är tillräckligt stora/självgående för att kunna ha egen nyckel, och komma hem själva efter skolan. Jag erbjuder det man normalt har i en familj, tid och närvaro efter 16.00, väckning och frukostsällskap, läxläsning mm på kvällarna o helgerna.
Jag hade inte kunnat ta emot unga hemma alls om jag inte hade kunnat gå ned i arbetstid, så jag anser att det är självklart att man behöver lön för arbetet. Och att man vill jämföra olika uppdragsgivare känns också relevant. Jag är utredd och godkänd även av Per Sonesson, men genom dem kan jag ta emot samma barn men till en lägre ersättning och lägre omkostnadsersättning, för att inte tala om att jag blivit erbjuden av en kommun att "behålla" ett redan placerat barn, men till halva ersättningen...
Jag tycker att det på sätt o vis är snurrigt att det är så olika, att det inte fins några riktlinjer, men precis som att man gärna byter arbetsplats för en högre lön, trots att man trivs, så fungerar det ju så även vad gäller detta jobb.

Om du på grund av placerings svårighetsgrad inte kan arbeta alls, så tror jag att du kan diskutera "arbets-bortfall" med din uppdragsgivare, men annars så är det ju de förhållanden som gäller vid placeringstidpunkten som är de som gäller.

Man brukar inte kalla kontaktfamiljer (som tar emot på helger) för uppväxtplaceringar, det är när ett barn blir långsiktigt familjehemsplacerad utan målsättning för hemflytt som man kallar det uppväxtplacering.
Kontakten med barnets föräldrar är nästan ofrånkomlig hur som helst, och inte alla som är krångliga.
Det behövs ju också ett stort antal familjehem för ensamkommande flyktingbarn. De är oftast i tonåren när de kommer, men du behöver ju inte oroa dig för kontakt med föräldrar.
Jag har haft fyra olika flyktingunga hos mig under åren, det har fungerat jättebra,

Kontaktfamiljer tillsätter man oftast för yngre barn, och är inte så vanligt att man har i tonåren eller då man börjar bli vuxen. För tonåringar är det vanligare med en kontaktperson, det är ju också uppdrag man kan ta, oftast ca 20 timmar per månad (1-2 ggr per vecka) men då är det ju du som enskild som har kontakten i första hand och inte hela familjen.

Det kan vara en bra idé att prova på ett kontaktuppdrag först om man känner sig osäker på om man vill ta ett mer omfattande uppdrag senare.

Börja med att ta kontakt med en uppdragsgivare, antingen en privat eller en kommun, och diskutera vidare. Först skall ju du/ni som familj genomgå en utredning, och då fins tillfällen till fördjupade samtal om detta, och man har ännu inte bundit sig vid att ta emot någon placering. Man kan alltså ångra sig även om man påbörjar en utredning. Oftast så fungerar det ju så att man sedan, efter utredning och godkännande i nämnd, får ett förslag på uppdrag, man får berättat lite för sig om barnet och dess situation, och därefter får man tacka ja eller nej till uppdraget. Så man skall inte behöva ta emot någon som man tror blir för svår för familjen.

Lycka till.