FruBecks skrev 2012-12-03 07:49:43 följande:
Jag kan köpa att det finns saker som ligger medärvt från våra förfäder, helt klart. Men hur kan AW veta att det är VARGEN som barnet fruktar? Hur vet en bebis att det är en VARG som hon/han fruktar?
När jag var liten (det jag kan komma ihåg) så var mörkret helt klart lite läskigt, men jag blev ju lugn och trygg så fort mamma/pappa kom och la sig bredvid mig till jag somnat. Inte tror jag att jag tänkte instinktivt att ligger jag själv här kommer en varg (men däremot kanske spöken från garderoben
En sak som jag funderat på är det är med faror som barnet tydligen fruktar (inte ligga på golvet, inte vara ensam i sitt rum - för då kommer vargen). I övrigt verkar barn ha noll koll på andra faror, fallrisker främst, hur kan de då ha koll på vargen?
Jag tycker allt AW säger låter som en teori hon har kommit på och har haft en jädra tur att den funkar på vissa barn för att de sover hela natten. Men vart finns forskningen bakom denna teori???
Ja du bra fråga. Har du ingen annan?
Nä skämt åsido, jag har ingen aning om AW utan jag berättade bara om min alldeles egna tolkning av "vargen". AW känner jag inte till alls speciellt så hur hon skaffat sig kunskap (mer än erfarenhet) är en gåta för mig.
Får jag vara fräck och släppa gåtan AW och fortsätta snickra på min egna totalt ovetenskapliga teori?
Jag kan nämligen inte hjälpa det men dina frågeställningar fick det att börja snurra i skallen igen av tankar.
Jag tror att just rädslan för "vargen" (mer afrikanska rovdjur jagandes på natten) blev biologiskt nedärvd eftersom det var en större fara än att tex ramla ner i hål i marken eller mer uppenbara faror. Jag menar, man överlever u som halt och lytt men det är ju lite svårare med den saken efter en attack av en flock sabeltandade tigrar. Vad jag kom fram till (
) är att rovdjur=dödsfara och gropar = saknar betydelse och därför kan man gott vara totalt omedveten om dem så länge som det finns en dagisfröken (gamm-tanter som passar barnen)
Är den inte bra min teori?
