För tidigt att förlova sig?

Vi gjorde det på 1-årsdagen.

Vi hade varit tillsammans i 3 månader när vi förlovade oss men det tog 5 år innan vi gifte oss. Nu har vi varit gifta i hela 3 månader!

Något betyder det allt, annars hade folk inte förlovat sig. Det har ingen juridisk betydelse men väl känslomässig för många.

TS. Har ni pratat om förlovning? Så du vet om ni är på hyfsat samma plan tankemässigt. Det blir ju ingen rolig julklapp för någon av er om han ser förvånad ut och säger nej, menar jag. 

Hur gammal är du TS? 

Vi förlovade oss efter 5 år, gifter oss om ca 2 år. Men en förlovning ger man väl inte bort? Fria kan man göra, men det är väl ett gemensamt beslut.

Om du är 19 år, ni har varit tillsammans 8 månader och bor 70-80 mil ifrån varandra dvs ni bor inte ihop så tycker jag faktiskt att det är en väldigt dålig idé.

Att förlova sig betyder att man lovar att gifta sig med varandra och att lova det till någon man inte ens bor ihop med och vet om man ens står ut under samma tal som är nog inte så bra. Att ni "bara" varit tillsammans 8 månader ser inte jag som problemet utan att ni inte bor ihop.

Jag och min sambo flyttade ihop efter 1 mån (samtidigt som det hände 20 andra kaosartade saker i mitt liv så vi provade kriser på en gång), jag blev gravid efter 9 månader (planerat), förlovade oss efter 13,5 månad och gifter oss nu till våren när vi varit tillsammans 2,5 år. Men som sagt. Ni borde flytta ihop först...

Jag tycker det beror på vad förlovning betyder för er. Betyder det giftermål? Eller mer ett sätt att visa att ni hör ihop?

Jag har varit förlovad två gånger. Första gången var jag 19, och himlastormande kär. Vi var två barn som lekte vuxna, hade flyttat ihop och allting. Det höll ett par år till efter det, vi diskuterade inte att gifta oss direkt (vad jag minns). Jag kan inte säga att jag ångrar det, men det betydde något helt annat än andra gången. En sådan förlovning tycker jag man kan göra när man vill, det visar bara att man är en del av ett par och ringen blir mer som när man bytte halsband i mellanstadiet (vilket var härligt det med). Mysigt och fint, men inget bestående.

Andra gången var jag 28 och hade träffat mannen i mitt liv. Han friade, och förlovningen var en väg fram till giftermålet, inte ett så viktigt i sig själv. Den varade bara i två månader innan vi gifte oss, vilket var den stora grejen. Planerar man giftermål tycker jag det är bra att vänta tills man bott ihop ett tag och känner varandra och verkligen känner att det är vi för resten av livet.

Det finns säkert en massa andra känslor och betydelser, men det viktiga är att båda ser det på samma sätt. Julklapp kanske inte är någon bra idé om man inte är helt säker på att killen vill, det blir svårt att tacka nej på julafton, och tacka nej måste man ha en chans att göra. 

Förlovning innebär traditionellt att någon friat och att den andra sagt ja och att man planerar att gifta sig inom ett år. 

Och man får göra som man vill,  vi lever i ett fritt land.

De flesta väntar 30 år med att gifta sig?

I så fall, och om du vet att han känner likadant, är det bara att köra tycker jag :) Men du kan ju luska lite så du vet att han vill innan. Lycka till! :)

Du skrev att du vill gifta dig om 30 år.  Vad yrar du om nu,  "tills jag är 29"  ?

Nej - ingen behöver gifta sig.

Bor ni så långt från varandra kanske du känner behov av att "ringmärka"   din kille?

Ett modernare sätt att visa det verkar vara att på Facebook skriva "Är i förhållande med Pelle Karlsson".   Då kan inte missförstå och tro att ni bestämt att ni ska gifta er inom något år.