Någon mer som funderar på att sluta hoppas?

Hej!

Här har du en till som funderar, eller egentligen bestämt mig för att ge upp. Jag fyllde precis i dagarna 42. Jag hade tänkt sluta vid 40, sedan vid 41 och sist och slutligen vid 42. Nu gjorde vi ett försök den här månaden i alla fall, sista försöket lovar jag nästan påstå. Men fasen vad svårt och sorgligt det är att ge upp.

Vi har en 4-åring och har försökt länge för den graviditeten och nu över ett år. Vi avvaktade lite med att börja försöka eftersom vårt barn föddes 3 månader för tidigt. Jag kommer att få förtidigt - det är säkert - om jag blir gravid igen och vi pallade inte med att spendera månader på neo med en ny bebis med en 0-2-åring hemma. Men de senaste åren har vi försökt aktivt. Vi har haft spermatrassel men nu ser det bra ut (?) enligt test och koll i mikroskop. Men jag tar för givet att mina ägg är kassa och jag vet att jag vid ett test haft lågt AMH-värde.

Fast det är väl helt normalt när man är , då, 41 år.

Måste säga att jag blir grymt imponerad att du blev gravid vid nästan 45 spontant! Hurra! T o m Socialstyrelsen säger ju att "kvinnan är fertil mellan 15 och 44 års ålder". Vid 47 tror jag att din chans är minimal, tyvärr.
Jag vill inte vara taskig men jag tror ju mina egna chanser är minimala vid 42.

Jag upplever dock att jag "känner" i kroppen om jag har bättre eller sämre hormonnivåer och böjade käka d-vitamin här i höst efter en solresa som jag upplevde stärkte upp min cykel. De två senaste menscyklerna har jag haft 14 dagars lutealfas! Vanligtvis har jag bara 12 dagars lutealfas, ibland 10-11.

Så det medförde att vi drog ut på försöken ytterligare en månad, för vi missade äl förra månaden och jag ville testa nu när cykeln blivit längre ... fåfäng förhoppning kanske

Nåja, hur som helst, vad jag ville säga är att jag tror man vänjer sig vid att hoppas och att försöka och att det är lika svårt att "sluta försöka" är lika svårt som att sluta röka, eller nåt. ;)

Men JAG känner att jag måste sluta försöka nu, Vi har försökt av och till i 8-9 år och jag orkar inte längre. Fy fabian. Men vem kunde ana att det skulle vara så svårt att sluta försöka!? 

Herregud vad jag skrev osammanhängande ser jag, ;) jag hoppas du har överseende.

Tack för ditt svar. Även om det är vemodigt att sluta försöka och att man har blivit "gammal" (även om man har regelbunden mens) antar jag att man måste, för det suger verkligen energi från massa annat som man kan göra i stället. Men ändå hoppas man och vågar inte sluta försöka för tänk om man ångrar sig...

Ja, det är klart att min chans är minimal vid 47. Inget konstigt med det. Men det dumma är att jag gjorde en abort när jag var 42 och precis hade träffat min man. Det gick jättelätt att bli gravid, vi försökte ju inte ens, och på den tiden ville jag inte ha barn (jag måste ha varit helt dum i huvudet). I och för sig blev jag gravid precis innan en operation där jag var sövd så jag var orolig för fosterskador. Korkad var jag. Sedan hade jag världens tur och blev gravid precis innan 45 några månader efter att vi hade slutat med preventivmedel. Så jag trodde att jag hade lätt att få barn, men inte nu längre alltså.

Det känns så konstigt. Jag minns hur jag längtade efter mensen när jag var nästan 13 och "alla" redan hade fått och nu verkar min fertila period vara över och jag är snart 50. Det känns liksom inte som jag och det är så sorgligt det hela.

Ja det är sorgligt, verkligen. :(

Och jag inser att vi har lite olika perspektiv. I mittfall var det ju helt omöjligt att bli gravid. Jag hade inte fyllt 33 när vi började försöka och fyllde 37 precis veckorna efter vårt första positiva graviditetstest. Så det är absolut möjligt att jag är för negativ. Så låt för all del inte mina negativa kommentarer sänka dig. Det kan ju gå. :)

Jag är "bara" 42, men har börjat ge upp. 42 känns också som en hög ålder i dessa sammanhang, så jag tror inte chanserna är så stora. Vi har en son som är 4 som vi fick på vårt andra IVF försök. Sedan dess försökt i 3 år själva+ 4 IVF försök.

Läste lite i tråden och undrar lite om ni käkat några tillskott när ni provat? Såg att någon provat D-vitaminer...men har ni petat i er något mer vid era försök? När man blivit lite äldre är det nog bra att hjälpa kroppen lite på vägen

Någon som har tips på vilka vitaminer eller tillskott man ska äta då? Munkpeppar o agrimax eller något sådant harj jag funderat på?

Jag vet inte, jag tror att det är väldigt individuelt.  Jag testade Apiforce några månader och märkte ingen skillnad på menscykeln men fick OERHÖRT ont i ryggslutet vid ägglosning som höll i sig en vecka ungefär. Därför slutade jag, det kändes som att ryggen skulle gå av och jag kunde knappt resa mig u sängen på morgonen. Efter två månaders uppehåll testade jag med Apiforce igen, en månad bara, (tog en tablett på kvällen från 1-2 mensdagen till dag 10 ca) och fick precis lika ont. Så aldrig mer Apiforce för mig. Testade även munkpeppar-droppar en månad och det var nog positivt, även om jag inte blev gravid... men jag blev varm, ännu varmare än vanligt, efter äl och det förlängde min lutealfas med två dagar. Den längre lutealfasen höll i sig tre månader till utan munkpeppar. Varför jag är lite tveksam till munkpeppar är att jag upplevde att äl höll i sig en vecka. Äl-flytningar i massor men jag jkund einte bli klok på när äl var, så jag slutade med munkpeppar på dag 11, när jag trodd ejag skulle ha äl och sedan kom den nog inte förrän dag 15 kanske, så lite tror jag att äl kom tack vare att jag slutade med dropparna!? men jag vet inte...

Jag försöker fortfarande sluta försöka, men det är banne mig inte lätt när man försökt så länge. Det blir liksom "Bara ett försök till..." hela tiden... 

Oj...låter inte så kul med Apiforce... Själv har jag kört ett eget "recept" som jag gärna delar med mig av...det verkar ju fungera här iallafall eftersom jag fyllde 42 i början av hösten och nu är mitt i vecka 7. Så innan ni alla här i tråden slutar hoppas så vill jag ni läser mina rader här nedan... För mig har det funkat med Munkpeppar! Innan jag testade pepparn så fick jag höra av den svenska sjukvården att jag nu skulle behöva hormoner för att kunna bli gravid, detta sa även en klinik i Danmark (en av de främsta där). Men då jag läst på nätet att man i den tyska sjukvården ger Munkpeppar som en sista grej att testa innan man går på hormonerna, så tyckte jag att det nu i november 2012 var värt att prova en kur. Vilket jag gjorde och vips sitter jag nu här och är i vecka 7 Jag tog Munkpepparn i varianten droppar (finns ju även som tabletter) då jag läst att de ska vara de mest effektiva och körde full dos tre ggr per dag. Lite pyssel att dricka detta the tre ggr/dag, men det är det ju helt klart värt när man får det resultat man vill! Sedan har jag knaprat D-vitamin (400% daglig dos), Folsyra med B12 och B75, Rosenrot och EPA-glandin. En och annan C-vitaminbrus har också slunkit ner ibland. Sedan har jag varit med om MF tidigare och kör nu därför på 1/4 del Albyl Minior varje dag för att allt ska gå bra den här gången. Kan ju tillägga att jag har vikten under fullständig kontroll och att jag under hösten kraftigt dragit ner på kolhydraterna i kosten (äter inte enligt LCHF, bara dragit ner kolhydraterna). Dessa punkter tror jag också är viktigt att ha med i planeringen. Då jag tidigare haft MF såkör jag nu 1/4 dels tablett Albyl Minior per dag för att förhindra de eventuella små blodproppar i moderkakan som kan vara orsak till MF. Ok, det här är mitt recept på att bli gravid och det funkade i varje fall på mig...så här långt kanske jag måste tillägga. Den som vill får gärna kopiera det... Lycka till!

Sorry att jag upprepade det där om Albyl...hade lite bråttom när jag skrev - är väl lite för ivrig att få informera er