• Iam

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    TS. 

    Hade jag varit dig (eller du varit mig kanske är mer rätt) så hade jag tagit tillfället i akt när sönerna är på besök.
    Då hade jag samlat hela skaran av osäkra och pinsamma pojkspolingar (söner som fader) och förklarat att du är uppfostrad i att respektera dina medmänniskor och det är vad som gäller i ditt hem. Den som inte kan visa ALLA i familjen respekt kan gå ut genom dörren och komma tillbaka när han vuxit upp och lärt sig hur man beter sig.
    Om det sen visar sig att alla reser på sig och går.. ja då är det inte mer än att inse att dom inte är värdiga ditt sällskap någon av dom.

    Sen förstår jag inte att du som ändå har kommit en bit på livsstegen inte har högre krav på en man än så här? Respekt och empati för den man lever med borde vara självklara egenskaper.

    Kan berätta om en historia som en bekant till mig var med om.
    Han hade varit gift i nära 30 år och hade tre vuxna söner när han träffade sin ungdomskärlek och det tände till igen. Han hade dock inte det sunda förnuftet att skilja sig, utan var otrogen bakom ryggen på sin fru. Detta kom upp till ytan till slut och han skiljde sig och började leva med sin älskarinna.
    Alla tre söner vände honom ryggen och vägrade prata med honom......
    ....
    Tills den äldsta av sönerna själv blev kär i en annan och skiljde sig från sin fru.
    Då fanns helt plötsligt förståelsen där och pappa MED numera sambo dög igen. 

    Vissa behöver uppenbarligen själv erkänna sin egen mänsklighet för att acceptera den hos andra... Tyvärr. 
    Och i den skaran ser vi uppenbarligen en del kommentatorer i denna tråden.

    Mellan mig och min sambo finns bara ett löfte... OM vi skulle bli kära i någon annan så gör vi slut innan vi agerar. Det är allt man kan lova varandra och det är det enda löfte man på ärligt sätt kan hedra... Och det har ju faktiskt din sambo gjort mot sitt ex om jag förstår det rätt.  

  • Iam
    Barbro skrev 2012-12-10 23:38:47 följande:
    Iam - det låter så enkelt att bara samla alla och säga sanningen. Men det tror jag inte många klarat i detta läge. Det har varit en lång process att alls få ungarna att komma till oss. Jag tycker det är sambons ansvar att se till att hand ungar uppför sig acceptabelt mot mig. Skulle jag ta tag i det tror jag det vore helt kört sen. Jag har inte träffat ungarna så mycket förut, allt är trevande. Kanske skulle funka att säga ifrån ordentligt om vi kände varann någorlunda, men inte när det är så här känsligt. Till saken hör också att jag både i skolan och på arbetsplats varit utsatt för mobbing. Så antagligen reagerar jag starkare på detta än jag skulle gjort utan denna erfarenhet. Sambon är jättesur för att jag drog mig undan när jag inte orkade mer. Det är det största problemet, att jag först nu ser hur svårt han har att se det ur min synvinkel. Bristande empati. Besvikelse. Han är så dubbel, kan vara jättesnäll och trevlig men också riktigt elak när allt inte går hans väg.
    Enkelt tycker jag inte alls att det låter... Och jag har oxå varit utsatt för mobbning i både skola och på arbetsplats.
    Men är det en sak jag lärt mig genom den hårda vägen så är det att om du inte sätter ett högre värde på dig själv, så kommer din omgivning att sätta ett lägre. Och det är precis vad som har hänt här. Du har lärt både sönerna och din sambo att det är ok att behandla dig illa, och sen dessutom tycka att det är ditt fel att du blir ledsen... Hör du inte hur fel det låter? 
    Det är inte barn vi pratar om här, det är vuxna människor som borde ha lärt sig att bete sig med vett. Och om dom nu inte har gjort det så kan ju i alla fall du protestera.
    Om inte annat kan du säga till din sambo att så länge dom beter sig respektlöst så får han träffa dom utanför ert hem, men om dom kan respektera dig så är dom varmt välkomna! Och sen ska det inte vara en diskussion öht.  
    Hade sönerna betett sig så här mot vänner så hade dom inte varit välkomna till vännerna, hade dom betett sig så på arbetsplatsen så hade dom förmodligen aldrig kommit längre än en provanställning.. Så om ingen annan skulle acceptera det beteendet, varför ska du?  
  • Iam
    SweeneyTodd skrev 2012-12-11 11:20:58 följande:
    Det är möjligt, men varför lämnade han inte tidigare i så fall? Varför lämnade han sin fru först när han träffade en annan? TS har en stor roll att äktenskapet förstördes, om inte hela ansvaret. Kort sagt, jag hade också ogillat starkt den kvinna som hade förstört mina föräldrars äktenskap. Det här är ju jävla typiskt FL. Man tänker bara på sig själ,v och vägrar acceptera att ens handlingar kan påverka andra på ett negativt sätt. Egoism.
    Faktum är att man kan inte förstöra ett lyckligt äktenskap/förhållande. 
    Däremot kan känslor för någon annan verka som en katalysator för att ta tag i situationen.
    Det enda ansvar jag anser att TS har är om hon hade gjort något med mannen när han fortfarande var gift, men det gjorde hon enligt utsago inte. Alltså ligger allt ansvar för äktenskapet på dom två människor som gett sig in i det.

    Ditt resonemang låter mer som en tjurig barnunge än som en vuxen människa.  
  • Iam
    SweeneyTodd skrev 2012-12-12 21:31:47 följande:
     Klart att man kan förstöra ett äktenskap. Om en person gör så att en gift person ligger med den har man förstör ett äktenskap.
    Jag vet inte hur det är med dig.. 
    Men om jag inte vill ligga.. så är det ingen som kan tvinga mig.. såvida vi inte pratar om våldtäkt.. och jag hoppas verkligen inte att min sambo säger att jag förstört vårt förhållande om jag blir våldtagen.

    Så... vi kanske ska skilja på ömsesidigt sex och våldtäkt.

    Sen kan jag tillägga, precis som jag skrev i kommentaren du citerade, att OM man som singel har sex med någon som inte är singel... så har man ett ansvar för den handlingen. Men det är ju inte aktuellt i den här tråden.  
  • Iam
    fläta skrev 2012-12-13 13:09:21 följande:
    Ja, nu har jag aldrig varit otrogen men om jag skulle vara det (eller på annat sätt bete mig illa mot min livskamrat) så skulle jag inte för ett jävla ögonblick acceptera att mina vuxna ungar lade sig i det, och definitivt inte om de gjorde det genom att uppföra sig som idioter mot den som inte är skyldig i sammanhanget. 

    Mina eventuella misstag är mina och de står jag för själv. Min ex-make och min nuvarande man är båda vuxna och behöver inte försvaras av ungarna. Inte jag heller. De hade fått vara både besvikna och förbannade om de som ville, den rätten har de, men de har fanimig inte rätt att agera ut sina känslor på ett sätt som går ut över en annan person. Hos mig hade försök i den vägen blivit kortlivade, kan jag säga. 

    Jag ser inget fel i att ts man vill ha en tät kontakt med sina ungar, men jag höjer förvånat och tämligen ogillande på ögonbrynet när jag läser om att ungarna tillåts vara otrevliga mot ts.  

    Nu har jag bara läst det första inlägget, men jag skulle vilja ställa frågan: hur har du själv försökt skapa en relation till dessa vuxna människor, ts? När de är i den ålder som de är i behöver ju inte relationen bli mer än den man har med andra släktingar till den partner man lever tillsammans med, men artig och vanligt medmänsklig tycker jag kan vara ett minimikrav och en förväntad nivå att hamna på. 
  • Iam
    Lilje skrev 2012-12-13 17:19:48 följande:
    Tror inte Ess har några biologiska barn, och det kan ju förklara tankesättet.
    Jodå det har hon. 

    Men det är skillnad på små barn och vuxna "barn"
    Jag och min sambo har haft den diskussionen faktiskt.
    Han älskar sina barn över allt annat och det finns inget som skulle få honom att överge dom eller göra dom illa på något sätt.
    MEN om dom i vuxen ålder skulle börja missunna honom lycka och kärlek genom att bete sig illa mot mig så hade det inte alls varit självklart att han väljer sina barn. 
    Faktum är att om dom, helt oprovocerat, även nu i ung ålder får för sig att bete sig illa mot mig så skulle det inte vara så att han tar deras sida bara för att dom är hans barn.
    Han har, efter många år av skuldbeläggande, äntligen insett att så länge han inte skadar någon annan så har han rätt att vara lycklig, och hans lycka i sig kan inte skada någon annan. Då är det deras inställning som skadar dom. 
  • Iam
    PGA skrev 2012-12-13 17:38:24 följande:
    Låter som styvmodern från Askungen det här.

    Det är du som klampar in i deras liv. Finn din plats kv.... ! 
    Snarare låter det som att du är lika illa uppfostrad som sönerna i Trådstarten. 
    Kan man inte unna sina föräldrar lycka och välgång så anser inte jag att man har rätten att kalla sig son eller dotter.  
  • Iam
    PGA skrev 2012-12-13 17:51:44 följande:
    Det gör de säkert men TS verkar inte vara en person att dela livet med om man vill vara lycklig.
    Och denna åsikt baserar du på..... Vad? 
  • Iam
    Anonym (Urk...) skrev 2012-12-13 18:03:47 följande:

    Fast kom igen, ts låg antagligen med deras pappa medan han ännu va gift med deras mamma. Något måste de i alla fall ha inlett för att han skulle ha lämnat sin fru för en kvinna han endast är vän med känns mindre troligt. Det är inte alls konstigt att de är aviga mot ts då. Jag hade då inte unnat min pappa lycka med kvinnan han bedrog min mamma med de närmsta decennierna. Hade förvisso varit så pass hövlig jag varit tvungen till men jag hade då inte bjudit till ens ett litet gram extra. Hade min pappa först skiljt sig och sedan gått vidare hade situationen varit helt annorlunda. Och vad är detta skitsnack om att älskarinnan inte bär skuld mot den bedragne? Måste man vara släkt eller vänner för att man ska ha moralisk plikt att bete sig omtänksamt och vänligt mot folk? Medverkar man i något som man vet kommer såra en tredje part djupt så är man skyldig. Precis som de som ser på när andra mobbar men håller käft är skyldiga till att det fortsätter. Ramlar din mormor och bryter benen och jag kliver över henne och fortsätter så har jag ingen skuld till att hon blir liggande då eller? Va fan, jag försöker behandla alla som jag själv vill bli behandlad, kända som okända. Det här "jag har ingen personlig relation till henne så att jag villigt hoppade in i en gärning som rasar hela hennes liv är helt ok!!" Går mig att kräkas lite mentalt på mänskligheten..
    Var har jag skrivit att jag inte anser att älskarinnan har något ansvar? Tvärtom har jag skrivit att jag tycker att hon har det, vilket du sett om du läst. 
    Däremot har TS skrivit att mannen inte var otrogen mot sin exfru.
    Att du inte kan skilja på dina känslor och ditt beteende är ju något som får mig att ifrågasätta din mentala mognad... Och det faktum att du inte kan inse att dina föräldrar inte skiljer sig om dom är lyckliga, och att en skiljsmässa därför är ett tecken på att båda eller någon inte var det får även det mig att tvivla på samma mognad.  
  • Iam
    Anonym (Urk...) skrev 2012-12-13 18:23:13 följande:

    Nu var inte allt i mitt inlägg direkt riktat till dig. Men att påstå att sönerna är de som det är fel på om ts nu hoppat i säng med deras pappa bakom deras mammas rygg så tycker jag faktiskt att de reagerar normalt. Detta ska dessutom ha hänt i deras tonår då allt ändå är en storm och känslor svallar. Jag gav exempel på vad jag känner precis som andra her exempel på hur de hade känt. Den som gastar om mental mognad brukar sällan vara speciellt vass själv men efter att ha sett intelligenta i lägg av dig här förut tar jag dina små påhopp som en tillfällig hjärnsmälta. Jag kan förstå sönerna därför att jag säkert hade känt ungefär samma sak själv i deras skor - det är ngt helt normalt att göra en jämförelse för att förklara vad man menar. Ber om ursäkt för att du fick intrycket av att hela mitt inlägg var till dig, hade gjort en tydlig radbrytning som mobilen sket i.
    Men TS har ju redan klargjort att det inte varit någon otrohet. Mannen var helt enkelt man nog att lämna frun INNAN han gav sig in i en relation nog med Ts. Sen dumpade han TS för att ge det ett nytt försök med frugan bara för att försöka reparera skadan med sönerna.. Men det gick inte och till slut gick han tillbaka till TS. 
    Att sönerna reagerar i tonåren.. när det händer, det har jag förståelse för.
    Men att växa upp och bli vuxen och fortfarande bete sig som en skitunge är inte acceptabelt.. Eller borde i alla fall inte vara.

    FLs mobillösning är under all kritik så det är inte så konstigt om en radbrytning inte kom med :( 
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig