pappor...

Är barnet planerat? Är ni tillsammans?
Jag tänker att det kanske inte är så konstigt om han inte är så närvarande om det inte var ett barn han planerat. Dessutom är 17 år ganska ungt och att bli pappa är en väldigt stor sak, han kanske helt enkelt inte känner sig mogen...

nej hon va inte de. men vi bestämde tillsammans att hon skulle födas och han sa hela tiden att han skulle finnas, hjälpa till, alltså va en pappa. nej, inte längre. 
 nej, jag tror inte de. men då tycker jag inte man låtsas som de heller :/ tror helt enkelt att de mest varit hans mamma som velat allt och velat komma hit så han gjort som hon vill... 

Ja, han kanske försöker vara alla till lags och det låter ju bra att säga att "hon är allt för mig", men det brukar märkas ganska tydligt om det verkligen stämmer.
Nu vet jag inte alls hur han är som person, men om du vill att din dotter ska få växa upp med honom som pappa så kanske du helt enkelt får vänta tills han mognat och känner sig redo. Det kan ju ta tid, men det kanske är värt det?

som han hittils betett sig så vill jag helst kasta honom åt helvete men han har inte gjort något för att inte få träffa våran (min) dotter. då de bara är omogena skit saker han hela tiden hållt på med som att LJUGA. är otroligt less på de. han kan till och med ljuga om att han är kissnödig, skit irriterade. speciellt när han vet att jag får reda på de.. vet inte riktigt hur jag ska vänta? ska jag bara låta han göra som han vill? då är de ju mer hans mamma som bestämmer hur de blir, när han ska träffa henne. och då kommer hon oxå och ska träffa henne...

Jag tänkte mer att om du vill att din dotter ska få en bra relation med honom och så småningom få växa upp till viss del med honom, så kanske det bästa är att bara låta honom vara tills han själv känner att han vill träffas och spendera tid med sin dotter.

Vad vill du? Vill du inte att hans mamma ska träffa henne?

jo, de hade jag tänkt men då kommer allt vara på hans villkor. när han vill träffa henne, hur mycket ansvar han vill ha? känns så osäkert om han bara har henne som en "symbol". varje gång han är här tar han typ 1989647599532337669780 kort på henne och skickar till folk och lägger upp på fb. ( jag lägger oxå upp bilder men i mindre skala och jag träffar ju henne varje dag så jag ha ju tid) mena på att jag tycker han ska ta vara på tiden med henne då dom träffas så sällan... eller? känns bara som att hon är en "status-symbol" för honom.ha de oxå att göra med att han inte är mogen?

 jo, klart hon ska få träffa sitt barnbarn, men hon vill mer än sin son... och har lite (läs, MYCKET) seperationsångest, så mår jätte dåligt när jag inte får hålla, mata, byta på hela dagen. gör bara de tråkiga, värmer mat. så på kvällen bryter jag ihop och gråter när dom åkt.  

Det kanske inte är så lätt att som sjuttonåring veta hur man ska hantera att man har blivit pappa när man har så lite med sitt barn att göra. Dvs det vore lättare att vänja sig vid rollen som pappa om han bodde med henne. Jag skulle gissa att han inte vet hur han ska göra. För er allas skull så tror jag att det är värt att hjälpa honom på traven. Nu är det inte säkert att du är mogen nog (No offense, verkligen för det kräver rätt mycket i din situation och jag tycker det verkar som att de allra flesta aldrig blir stora nog för det) att vara den som lotsar honom rätt, men kanske dina föräldrar kan snacka med honom eller med hans föräldrar eller vad vet jag.

alla vuxna jag pratat med om detta säger bara, ge honom en chans. som när han skulle byta blöja låste han in sig på toa med henne och tog jääätte lång tid. då jag tänkte högt och undra hur de gick så sa hans mamma att han klara de själv. nästa gång jag ska byta blöja så är de bajs och kiss överallt samt att blöjan hon har på sig sitter inte rätt... tycker ju där att hans mamma kanske skulle ha kollat hur de går för honom så han lär sig...

Men att ta massa bilder som han lägger upp på facebook och att han låser in sig på toaletten för att byta blöja låter faktiskt som att han verkligen försöker, även om det kanske blir lite fel. Men hade han inte brytt sig om henne så hade han inte tagit några bilder och han hade väl absolut inte låst in sig för att byta blöjan.
Det kan ju vara så att han tycker det är pinsamt att han inte vet hur man byter en blöja. Prova att byta någon gång när han är med, för att visa. Du behöver ju inte säga något, men gör det långsamt så han hinner se hur han ska göra.
Du kanske kan prata med honom och hans mamma (tillsammans med dina föräldrar) om hur ni ska göra framöver?

hur kan de med att lägga upp bilder betyda att han försöker? :/ jo de där med att byta blöja så tycker ju jag hans mamma skullle ha fråga hur de gick iaf.

får inte plats i badrummet båda... så han får plats att kunna se alltså. men dessutom får jag inte ha henne när dom är här... dom släpper henne inte en sekund.. 

Ja, det låter ju som att han känner sig osäker på hur han ska göra. Han vet väl inte hur man byter en blöja och tycker det känns dumt att fråga. Och det är väl så, att om han får en chans så kommer han att lära sig. Det är inte hela världen om blöjan läcker efter ett byte. Det bästa är om han får tillfälle att märka det och korrigera det utan att känna sig dömd. Du kanske kan lämna honom ensam med sitt barn och sin mamma medan du går och handlar eller lägger i en tvätt eller vad vet jag, en kortare stund där han får möjlighet att ta hand om och knyta an till sitt barn utan att behöva oroa sig för att göra bort sig eller framstå som oduglig.

Det kan du kanske bjuda på om de inte är där så ofta. Sedan kan man ju byta blöja på andra platser än i badrummet.

känns lite hemskt att göra de. hon är trots allt bara en månad. sedan finns de ingenstans så jag kan lämna dom ensam, skulle heller inte göra de när dom är här så sällan, vill faktiskt att han iaf ska veta hur man gör. han vet inte NÅGOT om henne. fråga gör han ju inte. är de alltså min skyldighet att berätta allt?

För många är facebook ett väldigt viktigt verktyg för att dela med sig av sitt liv. Hade han inte brytt sig om barnet så hade han antagligen inte lagt upp några bilder på henne på facebook. För honom är det kanske ett sätt att visa att han är en stolt pappa, medan det kanske är svårare för honom att fråga dig om hur det är med henne osv. Alla har vi olika sätt att visa "uppskattning" på...

Alltså du kan ju vara i ett annat rum ett tag. Ta en dusch eller vila lite. Något sådant.
Jag förstår att det känns knepigt och visst kan man fundera över skyldigheter, men jag tänker att du för din dotters skull vill att de ska ha en bra relation så tidigt som möjligt. Och då kan det vara värt att testa. Men det ska ju heller inte kännas som att du gör våld på dig själv och din dotter. Fast jag tycker nog att du ska försöka göra det du kan för att få det att fungera. Om inte annat för att veta att du har gjort vad du kan. Hur bra relation har du och pappan, pratar ni något? Det låter som att ni skulle behöva snacka mer om vad det innebär och vad n har för förväntningar. Kanske med någon utomstående?

Jag förstår din frustration, men blev själv pappa väldigt ung och kan relatera till hans situation.

Du gick igenom graviditeten, förlossningen och spenderar varje vaken minut med er dotter. Du ligger ljusår före honom! Det kan ta tid som pappa att komma ikapp, och är man dessutom bara en tonårsvalp själv är det en jävligt stor roll att växa in i. Avståndet mellan er gör säkert inte saken enklare heller, han är inte en del av er vardag och papparollen blir kanske därför inte lika lätt att ta till sig.

Det har säkert inte vart lätt för dig heller, menar inte att förminska dina känslor eller att det är fel att vilja se större engagemang av honom. Men 1,5 månad och två träffar är inte speciellt mycket tid och utrymme att bli pappa på.