Umgänge spädbarn ?

Vad du än gör, ge inte upp för att mamman sätter sig på tvären. 

Att hon mår dåligt av att träffa dig är ett problem HON får handskas med och ska inte gå ut över dig. I så fall får hon väl lämna barnet en timme hos dig och sen hämta det igen.

Men om du ger dig nu och faller efter för hennes nycker och hennes vilja att bestämma, då kommer du mest troligt att få ett helvete sen och då har det dessutom sett ut som att du inte brytt dig om ditt barn.

 

Om du träffar barnet varje dag blir du också en primär anknytningsperson, så jag skulle säga varje dag!

Jag blir faktiskt helt mörkrädd när jag läser om att galna militanta feminister faktiskt lyckats inbilla män att de har rätten att slita spädbarn frän barnets mödrar bara för att det är politiskt korrekt ur statsfeminismens synvinkel. Inser du inte själv hur vansinnigt det är? Gud ske lov har inte så många andra militant feministiska ideer fått genomslag men just när det gäller barn så verkar det ha spårat ur helt i Sverige.

Barn har olika behov beroende på ålder. Det är verkligen inte barnets bästa att redan som spädbarn bollas mellan olika vuxna. Mamman har verkligen ingen skyldighet att släppa in dig i hennes hem. Hon mår dåligt av att träffa dig antagligen eftersom hon älskat dig och hoppats på en familj med dig. Självklart måste hon få sörja och ta sig igenom krisen att det inte blev så.

Alla borde veta att en graviditet och förlossning är väldigt krävande och att mammor ofta drabbas av depressioner i samband med det. Det är därför det är pappans uppgoift att i 1:a hand stätta sin fru under spädbarns åren. Inte konkurrera med henne eller kräva att hon ska anpassa sig efter honom. Samma hänsyn borde självklart gälla om föräldrarna är separerade.

Jag tycker det är hemskt att så många män verkar tycka att kvinnor bara är surrogat-mammor och att dom ska ha rätt till "sitt" barn utan att över huvudtaget behöva ta ansvar och hänsyn till mamman.

Du kommer säkert bli en viktig person i ditt barns liv när barnet blir lite äldre. Förr var praxis att pappor fick vänta tills barnet kunde prata dvs var ca 3 år innan man började med umgänge. 

Oj, raderar inlägget jag svarade på så att bara mitt inlägg är med... Det där är ju rätt absurt. Jag som lever med mitt barns pappa, och har gjort det hela tiden, har inte haft några problem att från barnet var nyfött lämna över det till pappan för att sova, duscha och så småningom åka till affären, träna o.s.v. Mellan amningar. Så jag som primär anknytningsperson bollade alltså över mitt barn till pappan. Helt utan dåligt samvete, och barnet mådde inte det minsta illa... Varför skulle inte detsamma gälla för separerade föräldrar? Varför skulle mamman må ohyggligt dåligt över att (om hon ammar) lämna ett nymatat barn till pappan för en timmas promenad. Eller låta honom sitta med barnet hemma i soffan medan hon själv lagar mat, tar en dusch eller liknande. Då finns hon ju tillhands, ifall det skulle behövas men får möjlighet att göra litet annat och bli avlastad själv. Det är väl den bästa lösningen. Hon har faktiskt känt sig tillräckligt trygg med honom för att vara tillsammans med honom, vare sig det nu var för en natt eller för en längre tid... Jag tycker helt klart att du ska sträva efter att få träffa barnet en stund varje dag, och rekommenderar också att om du inte får gemensam vårdnad ska du direkt stämma henne för att få det. Tyvärr kommer det antagligen ändå ta så pass lång tid att de flesta föräldradagarna antagligen är förbrukade då, men i alla fall. Det sänder en signal att du menar allvar om att finnas där för ditt barn!

Nu har jag varit och pratat med soc på den ort som har hand om ärendet....... där får jag ingen somhelst gehör....
Den kvinnan kör bara på mammans linje, de va jättebra att träffas två timmar i veckan på ett kafé, hon såg inga problem alls med det..... jag ska ha is i magen och vänta på att barnet blir större.....
Jag tycker att det är beklagligt att det låter olika beroende på vilket sockontor man ringer och frågar......
De dom gör igentligen är ju att beröva mitt barn umgänge till båda sina föräldrar pga att mamman tjorvar för att få som hon vill.....

Jag påtalade återigen att det bara är mamman som har problem med att träffas, förutom en gång när det passade henne perfekt, då mådde hon inte dåligt på nåt sätt utan pratade på som vanligt.... så jag vet inte hur mkt man ska tro på att hon mår dåligt igentligen...

Funderar på att be att få byta kontaktperson alltså, för det är som att tala med en vägg känner jag...