Umgänge spädbarn ?

Hej jag varit i din sits. Du ska vara mjuk men börja gå tuffare fram allt som tiden går. Om hon är otrevlig stäm henne i rätten och begär vårdnad, och umgängsschema hemma hos dig och vänta inte med det utan gör det så snart som möjligt, redan imorgon. Vårdnad måste du ha i alla fall det hoppas jag du hade vett att fixa, annars kan du få en mycket lång och diger resa framför dig.
 

familjerätten kan inget göra. dom kan ju inte tvinga mamman att bjuda hem dig till sig. hon vill väl inte ha dig där. det är hennes hem och hennes val vem som kommer in.
familjerätten är ett ställe man går till för att komma överrens och samarbeta. hon kanske känner sig hotad av att vara hemma med dig och bebisen själv. vill ha nån annan som kan finnas i närheten. av samma anledning kanske hon inte vill gå hem till dig. 

sen så ska du nog vara försiktig att bråka under amningen, du vill väl inte att mamman ska bli stressad och mjölken sina. men att diskutera med medlare på fr kan ju vara bra för er båda.   

§11sen
  

forstättning på nr 13.

byt ut cafe till nån öppna förskola eller babyställe.  

[quote=67920220][quote-nick]Tonårsmorsan skrev 2012-12-12 14:20:48 följande:[/quote-nick]

Jag blir faktiskt helt mörkrädd när jag läser om att galna militanta feminister faktiskt lyckats inbilla män att de har rätten att slita spädbarn frän barnets mödrar bara för att det är politiskt korrekt ur statsfeminismens synvinkel. Inser du inte själv hur vansinnigt det är? Gud ske lov har inte så många andra militant feministiska ideer fått genomslag men just när det gäller barn så verkar det ha spårat ur helt i Sverige. Barn har olika behov beroende på ålder. Det är verkligen inte barnets bästa att redan som spädbarn bollas mellan olika vuxna. Mamman har verkligen ingen skyldighet att släppa in dig i hennes hem. Hon mår dåligt av att träffa dig antagligen eftersom hon älskat dig och hoppats på en familj med dig. Självklart måste hon få sörja och ta sig igenom krisen att det inte blev så. Alla borde veta att en graviditet och förlossning är väldigt krävande och att mammor ofta drabbas av depressioner i samband med det. Det är därför det är pappans uppgoift att i 1:a hand stätta sin fru under spädbarns åren. Inte konkurrera med henne eller kräva att hon ska anpassa sig efter honom. Samma hänsyn borde självklart gälla om föräldrarna är separerade. Jag tycker det är hemskt att så många män verkar tycka att kvinnor bara är surrogat-mammor och att dom ska ha rätt till "sitt" barn utan att över huvudtaget behöva ta ansvar och hänsyn till mamman. Du kommer säkert bli en viktig person i ditt barns liv när barnet blir lite äldre. Förr var praxis att pappor fick vänta tills barnet kunde prata dvs var ca 3 år innan man började med umgänge.  Det där är ju rätt absurt. Jag som lever med mitt barns pappa, och har gjort det hela tiden, har inte haft några problem att från barnet var nyfött lämna över det till pappan för att sova, duscha och så småningom åka till affären, träna o.s.v. Mellan amningar. Så jag som primär anknytningsperson bollade alltså över mitt barn till pappan. Helt utan dåligt samvete, och barnet mådde inte det minsta illa... Varför skulle inte detsamma gälla för separerade föräldrar? Varför skulle mamman må ohyggligt dåligt över att (om hon ammar) lämna ett nymatat barn till pappan för en timmas promenad. Eller låta honom sitta med barnet hemma i soffan medan hon själv lagar mat, tar en dusch eller liknande. Då finns hon ju tillhands, ifall det skulle behövas men får möjlighet att göra litet annat och bli avlastad själv. Det är väl den bästa lösningen. Hon har faktiskt känt sig tillräckligt trygg med honom för att vara tillsammans med honom, vare sig det nu var för en natt eller för en längre tid... Jag tycker helt klart att du ska sträva efter att få träffa barnet en stund varje dag, och rekommenderar också att om du inte får gemensam vårdnad ska du direkt stämma henne för att få det. Tyvärr kommer det antagligen ändå ta så pass lång tid att de flesta föräldradagarna antagligen är förbrukade då, men i alla fall. Det sänder en signal att du menar allvar om att finnas där för ditt barn!

Oj, raderar inlägget jag svarade på så att bara mitt inlägg är med... Det där är ju rätt absurt. Jag som lever med mitt barns pappa, och har gjort det hela tiden, har inte haft några problem att från barnet var nyfött lämna över det till pappan för att sova, duscha och så småningom åka till affären, träna o.s.v. Mellan amningar. Så jag som primär anknytningsperson bollade alltså över mitt barn till pappan. Helt utan dåligt samvete, och barnet mådde inte det minsta illa... Varför skulle inte detsamma gälla för separerade föräldrar? Varför skulle mamman må ohyggligt dåligt över att (om hon ammar) lämna ett nymatat barn till pappan för en timmas promenad. Eller låta honom sitta med barnet hemma i soffan medan hon själv lagar mat, tar en dusch eller liknande. Då finns hon ju tillhands, ifall det skulle behövas men får möjlighet att göra litet annat och bli avlastad själv. Det är väl den bästa lösningen. Hon har faktiskt känt sig tillräckligt trygg med honom för att vara tillsammans med honom, vare sig det nu var för en natt eller för en längre tid... Jag tycker helt klart att du ska sträva efter att få träffa barnet en stund varje dag, och rekommenderar också att om du inte får gemensam vårdnad ska du direkt stämma henne för att få det. Tyvärr kommer det antagligen ändå ta så pass lång tid att de flesta föräldradagarna antagligen är förbrukade då, men i alla fall. Det sänder en signal att du menar allvar om att finnas där för ditt barn!

Jag är också ensam mamma med ett spädbarn och tillåter umgänge i mitt hem ett par dagar i veckan. Jättebra att få hjälp så jag kan göra hushuållssysslor under tiden men det är jobbigt också eftersom jag har känslor för barnets pappa fortfarande. Förstår mammor som inte vill ha umgänge i sina hem. Ta det lugnt. Har kollat detta med famrätt redan. Du kan inte kräva umgänge i hennes hem lika lite som någon kan kräva att få komma ditt hem om du inte vill det. När barnet är ca ett år eller ännu tidigare kan du börja ha umgänge på egen hand, först några timmar, sedan en halv dag, sedan en hel dag. och slutligen med övernattning. Gå inte till tingsrätten nu. Du förlorar på det! Då ses det som att ni inte kan samarbeta, du måste låta mamman  amma i fred osv.

Längtar -LÄNGTAR- till du får egna barn. Vilka perspektiv du kommer få.

Med amma i fred menar jag att du får tagga ner nu tills hon slutat amma. Det är skitjobbigt att bo ensam med ett spädbarn..du gör det inte bättre genom att stressa med att hota med tingsrätten osv. Du gör det bara värre då. Det kommer inte bli bättre mellan er precis. Mamman verkar ju veta om att du har umgängesrätt i alla fall och måste ju gå med på ett utöka den så småningom. Att amma handlar inte bara om mat, utan även om trygghet och närhet. Ni alla tre tjänar på att få ett tryggt barn som mår bra. Se det i ett 18-års perspektiv. Du kommer ha massor av tid att vara med barnet i framtiden, men ni kan inte dela barnet mitt itu nu eller hur? Pressa henne inte för då kanske hon känner sig trängd och flyttar långt bort från dig eller ngt och då har du mkt större problem.
Säg att du promenerar en 30 min bort med vagnen o babyn och han börjar skrika för fullt. Då tar det 30 min till innan han är hemma igen och kan ammas och har då upplevt stress och ångest och mamman också. Och du också kanske med att halvt springa tillbaka med en skrikande baby. Jobbigt för alla. Vänta tills han börjar med nappflaska. Då kan du mata också. Så mitt råd: tagga ner, ta det lugnt, försök på alla sätt samarbeta annars finns risken att du får mkt större problem i framtiden för ni måste samarbeta om ni ska ha gemensam vårdnad osv. Ha det bra. Nu ska jag amma. :)

glömde tillägga att alla avtal som skrivs hos famrätt sker på helt frivillig grund och även att gå dit överhuvudtaget.