Varför blir barn plötsligt mammiga eller pappiga? Brukar det hänga ihop med någon utvecklingsfas, ålder, händelser osv? Har ni resonerat med dem om det? Har ni sett att det gått över eller svängt åt andra hållet efter ett tag?
Jag syftar nu på barn mellan kanske 1 och 7 år eller så främst.
Hos oss har bara rätt små barn varit mammiga/pappiga och då på den som varit hemma mest.
Storasyskonen har i typ 2-3 årsåldern kunnat vara lite mammiga/pappiga på den som jobbar eftersom det mesta roliga går att göra när den andra föräldern kommer hem om man varit föräldraledig med ett småsyskon som kriker mer eller mindre non-stop.
Men från 3 år har barnen aldrig gjort skildnad på oss. Sen tycker alla 4 barnen bäst om när pappa nattar dem men det är för att han gillar att mysa med dem. Jag gillar att lägga dem och säga godnatt och hålla processen effektiv så det har jag full förståelse för att de, om de får välja, väljer pappan.
Vi har varit hemma lika mycket, går ner lika mycket i tid. Hämtar varannan dag så vi har lika mycket vardag och tid med barnen.