Om någon kräks offentligt?

Ja jag skulle få panik och min rena instinkt skulle vara fly, SPRING!!
Och det hade jag gjort.
Eller kanske inte sprungit, men jag hade lämnat mina varor på plats och skyndat hem (hållit andan tills jag kommit ur affären).
Jag hade haft fullt upp med att kontrollera mina tankar och hindra mig själv från att börja skaka och riva mig själv i ansiktet och halsen.Tankarna hade varit orealistiska och fåniga, men känts superviktiga vid tillfället. Ungefär:
"Vad hade han/hon tagit i?" "har jag tagit i samma sak?" "Går det magsjuka nu?" "Har jag gott bakom han/hon och andats hans/hennes utandningsluft?" "Har jag nuddat mig själv i ansiktet?" osv.

Väl hemma hade jag inte öppnat dörrar med mina händer, tvättat händerna grundligt, slängt kläder i tvätten, duschat noga, tvättat av alla handtag för säkerhets skull. Och sen skulle jag bli sittandes hela dagen och försöka kontrollera mina tankar och försöka tänka rationellt.

Det hade även dröjt veckor, om inte månader innan jag hade handlat där. Finns det en annan affär, hade jag aldrig gått tillbaka dit där personen kräktes.

Och ja, jag är en sjukligt stor emetofobiker (och får psykologhjälp)!

Anonym (benen på ryggen!) skrev 2012-12-16 21:20:34 följande:

Jag hade reagerat EXAKT likadant!

Känner igen tankarna "har jag gått bakom och andats in utandningsluft?", "vilka grejer har han/hon tagit i?" osv. Precis så tänker jag också! Det låter ju helt sjukt, men det är verkligen så tankarna går om man är emetofob ju!

Jag hade heller aldrig gått tillbaka till det stället om jag kunnat undvika. Skulle förknippa det med händelsen och få fruktansvärd ångest!

Har tyvärr upplevt flera såna där situationer. Man som spydde rakt ut i tunnelbanan en morgon, alltså inne i vagnen där jag satt.
Annan man som stod och spydde ut över spåret på Gamla Stans t-bana, också dagtid så knappast full.

Är alltid livrädd för att nån ska spy inne på mataffären, bussen och liknande ställen som kan vara svåra att ta sig ut från snabbt och som har isolerad miljö!

Man tror alltid man är ensam och att det inte finns någon annan som tänker/känner som en själv. Jag blir förvånad varje gång jag läser att nån är som jag. och lite skönt är det på samma gång :).

Det är tack vare min psykolog som gör att jag är såpass "rationell" som jag är. Skulle det inträffa att nån kräks rakt uti en affär skulle det vara jätteviktigt för mitt hanterande av fobin att gå dit igen och göra miljön "avdramatiserad". Även om jag hade haft sjuk ångest hela tiden.

Om någon kräks offentligt?

INNEHÅLL