Om någon kräks offentligt?

Blä! Jag vill inte bli smittad.

Ta mig därifrån så jävla fort som möjligt. Jag önskar jag vore den vinterkräksjukimmuna typen som hade kunnat fråga om personen ville ha hjälp, men jag skulle helt enkelt lägga benen på ryggen och fly!

Jag hade typ dött,har extrem emetofobi så jag hade aldrig gått tilbaka till den platsewn igen.

Beror lite på. jag skulle absolut gå fram och hjälpa om det ser ut som att personen behöver hjälp. Alla spyor beror inte på magsjuka.

men spyr personen "vanligt" så skulle jag gå där ifrån.

Jag hade gått därifrån fort som attan. Jag hade tänkt: "Hoppas personen inte smittar mig nu och att det där är jag imorgon". Typ.

Jag skulle fråga personen hur han/hon mår, om dom behöver hjälp och om jag kan kontakta någon som kan komma och ta hand om personen.. Jag skulle nog tänka att de är någon som blivit plötsligt sjuk och inte mår bra. Hade hoppats att jag inte skulle bli smittad..

jag hade fått total panik och gjort mitt bästa för att fly hals över huvud, har en enorm kräkfobi och skulle förmodligen även skrika rakt ut i ren panik!
Sen skulle jag undra hur personen som kräks offentligt är funtad, även om den inte gör det med flit.  

Tyvärr hade jag tänkt på mig själv och lagt benen på ryggen.

Mitt hjärta skulle nog halvt stanna och jag hade genast klivit av bussen eller gått ut från restaurangen eller där jag befann mig. Lider av emetofobi så jag får panik bara jag hör talas om att någon har kräkts

Ja jag skulle få panik och min rena instinkt skulle vara fly, SPRING!!
Och det hade jag gjort.
Eller kanske inte sprungit, men jag hade lämnat mina varor på plats och skyndat hem (hållit andan tills jag kommit ur affären).
Jag hade haft fullt upp med att kontrollera mina tankar och hindra mig själv från att börja skaka och riva mig själv i ansiktet och halsen.Tankarna hade varit orealistiska och  fåniga, men känts superviktiga vid tillfället. Ungefär:
"Vad hade han/hon tagit i?" "har jag tagit i samma sak?" "Går det magsjuka nu?" "Har jag gott bakom han/hon och andats hans/hennes utandningsluft?" "Har jag nuddat mig själv i ansiktet?" osv.

Väl hemma hade jag inte öppnat dörrar med mina händer, tvättat händerna grundligt, slängt kläder i tvätten, duschat noga, tvättat av alla handtag för säkerhets skull. Och sen skulle jag bli sittandes hela dagen och försöka kontrollera mina tankar och försöka tänka rationellt. 

Det hade även dröjt veckor, om inte månader innan jag hade handlat där. Finns det en annan affär, hade jag aldrig gått tillbaka dit där personen kräktes.

Och ja, jag är en sjukligt stor emetofobiker (och får psykologhjälp)!