Om någon kräks offentligt?

Sen finns det ju den varianten som jag, som faller ihop när jag spyr. Både för att jag tycker det är fruktansvärt obehagligt och för att jag blir så yr att jag helt enkelt inte kan stå på benen.

Man kan ju hoppas att någon hade förbarmat sig över en om det hände på bussen eller i en affär, men samtidigt, jag kan inte ärligt säga att jag hade klarat av att hjälpa någon i samma situation. Jag hoppas det, eller att jag iaf hade kunnat fråga om jag kan ringa efter någon eller hjälpa till utan att behöva ta i personen.

Om det är smittsamt alltså. Är det åksjuka eller gravidsjuka är jag inte rädd! Det är inte andras spyor som är äckliga utan tanken på att själv spy!