Om någon kräks offentligt?

Jag är varken rädd för smittor eller kräks. Däremot tycker jag att blod är riktigt otrevligt. Jag jobbade en sommar på en nöjespark och var då med om en kvinna som plötsligt började må illa och inte hann till någon toalett utan kräktes rakt ut på marken. Hon nästan grät för att det var så pinsamt för henne, men jag hade inga bekymmer med att utan vidare ta hand om henne och sedan städa upp. Inte mysigt direkt, men ingenting som oroade mig det minsta.
Då hade jag betydligt större problem de gånger som folk ramlade eller slog sig på annat sätt och kom blödande och frågade efter plåster. Där hade jag ogärna hjälpt till även om jag hade bitit ihop för servicens skull.
Vi har väl alla någonting som vi har mer eller mindre svårt för. Inget konstigt med det. Men jag hoppas att de flesta ändå kan se att olyckor händer väldigt lätt och att de som gör det med flit genom att inte ta sig hem i tid eller liknande nog är väldigt få. Det är väldigt lätt att bedöma fel och tro att man nog ska hinna hem ändå. Spy offentligt är nog jobbigt utan att folk omkring beter sig illa eller blir arga. Så även om man inte kan eller vill hjälpa till hoppas jag att man sköter det snyggt, man behöver inte orsaka mer obehag än nödvändigt.

 Vad FAN skall jag gå av i farten då eller be dom stanna mitt på spåret eller motorvägen!!?? Varför skall jag stanna hemma för, du kan väl stanna hemma själv då om du har så jävla ont av det!!!

En till emetofob här. Hade blivit skitförbannad och livrädd. Tycker att en vuxen människa känner på sig när det är dags och kan avvika innan olyckan är skedd. Okej i ett hörn typ men inte mitt på torget. En full vuxen borde se till att inte dricka till den gränsen att man spyr. Tycker att det är fruktansvärt oansvarigt. En sjuk vuxen kan ta en taxi hem istf kollektivtrafik. En gravid kan tänka i förebyggande syfte. Vad det än beror på hade jag tappat all respekt för personen i fråga.

jag sa aldrig att det inte var ett verkligt problem och lider med dom som känner så. Men tycker det var dumt och säga att det bara är och vara hemma,gå av bussen eller ta en påse om de möjligheterna inte finns. Visst är man magsjuk så borde man vara hemma. Men jag som gravid kan kanske inte vara hemma fån jobbet, alla får inte sjukskrivning pga illamående och kräkningar. Och ibland kommer det bara över en. Jag vill bara ge en annan vinkel av det och att det kunde bero på andra saker än just magsjuka. Kanske,jag kan förstå de som blir arga på fulla människor men varför bli arg på nåt som man inte vet anledningen till och kanske på en människa som inte kan styra det. Man väljer ju inte själv och kräkas eller så. Faktum är att alla håller det inte inom sig själva. Flera här har sagt att de inte skulle det och jag har själv erfarenhet av att folk inte håller det för sig själva och har även vänner som varit med om samma sak,blivit utskälld utan att få en syl i världen till att förklara varför man mår så dåligt.

Tack, det gör det säkert. Men underlättar ju lite om man slipper bli utskälld och får lite förståelse från folk när man berättar och kanske mer omtanke runt om i samhället.

Sedan är jag väl lite kritisk till alla som anser sig vara fobiker i det här fallet.

Det ÄR jävligt äckligt med andra människor som kräks. Det är vidrigt att se och vara i närheten av, och lukten skall vi ju inte ens prata om.

Jag är själv otroligt "bacillrädd" och har fått utslag på händerna för att jag tvättar dem för mycket, och jag skulle också fly fältet vid kräkning omkring mig, trots att jag själv kräkts offentligt och min son också.

Men att ALLA som i den här tråden skrivit att de lider av fobi verkligen gör det, nja... det har jag lite svårt att tro.

Somliga gör det säkert. 

Jo, jag förstår ju att det är jobbigt. Jag är sådan som isolerar mig så gott det går vid olika epidemier, och har i perioder inte kunnat sitta någon annanstans än längst bak i bussen för att jag varit rädd att någon skall kräkas på mig.

Men jag har inga problem att kräkas själv (mer än vanliga människor, det är ju inte direkt trevligt, om man säger så)

Går det inte att undvika folk i din omgivning som är illamående?

Det gör jag. 

Men hjälp vilka egoister det finns. Jag har varit gravidillamående till och från i 6 veckor och det kan komma väldigt plötsligt från ingenstans att man måste spy då, helt utan förvarning. Om ett enormt illamående plötsligt sköljer över mig i en offentlig miljö, tex på bussen så har jag fått sitta och koncentrera mig ordentligt på att inte kaskadspy rakt ut och sen rusa ut nästa hållplats och spy. Finns dock inga garantier utan man kan råka spy på offentlig plats bland folk. Det kan bla bero på dofter av olika slag. Att må så jävla illa så många veckor hade jag inte önskat min värsta fiende. Jag skiter fullständigt i era fobier som om ni vore offret här och om era ben viker sig och ni håller på att svimma i några sekunder för att någon annan människa mår dåligt och kräks så är det inte er det är synd om er. Önskar att ni fick känna hur det känns att vara konstant illamående i 6veckors tid. Att plötsligt må så illa att man inte vet var man ska ta vägen. Jag har kräkts bakom många buskar och har det funnits någon åskådare så har jag att jag är gravid.
Ni som lider av dessa fjantfobier, gå i terapi eller håll det för er själva. Jag är inte intresserad av att läsa på om er fobi för det gör ingen skillnad för mig och min åsikt om att ni är fjantiga egon, ni får knappast någon empati från mig.