Om någon kräks offentligt?

Jag hade nog inte gått fram, faktiskt.

Jag tycker att det är jävligt obehagligt med spyor - så klart, och skulle inte vilja riskera att bli utsatt. Har dock ingen anledning att vara det eftersom jag inte varit magsjuk i hela mitt liv, men ändå.

Jag har själv kräkts offentligt några gånger. Under min första graviditet innan jag lärde mig hur min kropp fungerade kräktes jag dessutom offentligt UTAN PÅSE, vilket jag skäms för (mest för att jag tycker synd om de som fick städa undan och för att det var pinsamt). 

Under denna graviditeten går jag ingenstans utan kräk-påse.

Det har jag i och för sig för vana att göra annars också, eftersom vår son kräktes i stort sett varje dag hela förra året, pga åksjuka. 

Hade det varit en kvinna i barnafödarålder hade jag utgått från att hon var gravid. Hade det varit sent på kvällen hade jag nog misstänkt fylla, hade det varit på bussen hade jag misstänkt åksjuka, tidigt en lördag- och söndagmorgon hade bakfylla varit en rimlig orsak. Och till sist hade jag väl trott att det var magsjuka eller matförgiftning. 

Några gånger när sonen kräkts har det kommit fram folk med servetter, och det har jag verkligen uppskattat.

Jag har även uppskattat när det kommer fram folk och frågar hur jag mår, när jag kräkts. Två gånger har någon sprungit in på närmaste affär och köpt en flaska vatten åt mig. Det har faktiskt betytt mer än jag trott, att bli lite omhändertagen.

Men de gånger ingen reagerat har jag inte heller brytt mig om det. Jag utgår inte ifrån att någon skall hjälpa mig eller fråga mig hur jag mår, men jag uppskattar att de gör det. Och när jag förklarat att det beror på graviditet har jag till och med blivit erbjuden skjuts hem tre gånger (men avböjt).

Anledningen till att jag är ledsen över att själv inte gå fram är att jag vet ju inte vad det beror på. Om det är någon som kräks lite snabbt och sedan torkar sig om munnen och går vidare, skulle jag ju inte vilja lägga mig i. Men om det är någon som ligger och håller sig för magen och kaskadkräks kan det ju handla om någon livshotande och då önskar man att man kunde hjälpa till. Hade det verkat allvarligt och ingen annan var där hade jag hållt mitt avstånd och ringt polis/ sjukvård och informerat. 

Sedan är jag väl lite kritisk till alla som anser sig vara fobiker i det här fallet.

Det ÄR jävligt äckligt med andra människor som kräks. Det är vidrigt att se och vara i närheten av, och lukten skall vi ju inte ens prata om.

Jag är själv otroligt "bacillrädd" och har fått utslag på händerna för att jag tvättar dem för mycket, och jag skulle också fly fältet vid kräkning omkring mig, trots att jag själv kräkts offentligt och min son också.

Men att ALLA som i den här tråden skrivit att de lider av fobi verkligen gör det, nja... det har jag lite svårt att tro.

Somliga gör det säkert. 

Jo, jag förstår ju att det är jobbigt. Jag är sådan som isolerar mig så gott det går vid olika epidemier, och har i perioder inte kunnat sitta någon annanstans än längst bak i bussen för att jag varit rädd att någon skall kräkas på mig.

Men jag har inga problem att kräkas själv (mer än vanliga människor, det är ju inte direkt trevligt, om man säger så)

Går det inte att undvika folk i din omgivning som är illamående?

Det gör jag. 

Jag håller med om att det är ett problem med att vissa fobier förminskas av omgivningen, och jag tror att en stor anledning till det är alla som självdiagnosticerar sig och kallar sig för "fobiker" bara för att de tycker att någonting är obehagligt.

Jag tror att om folk gång på gång säger att de har fobi för saker som de mest bara är rädda för, så förstör de för de som faktiskt behöver hjälp och stöd och genuint har fobi.

Som de som säger att de har klaustrofobi och inte klarar av hissar, men när man skall upp 300 trappsteg så kan de ändå tänka sig hissen. Tio sådana personer och man tappar lite respekt för "klaustrofobiker" och tar inte person nummer elva på allvar, personen som får en panikattack och svimmar bara av att vara på ett tåg.

Jag tror att man skall akta sig för att häva ur sig egna diagnoser, helt enkelt. 

(Observera att jag INTE riktar det här inlägget till en enskild person i tråden)