Min sambo ger mig sån ångest, jag vet inte om jag orkar mer.

Hur jobbar ni?

Jag får bilden av att du söker en "perfekt" man :/ Alla kan inte vara helt perfekta..  

Du kanske kan fundera över ifall du kan tänka dig att ta huvudansvaret över disken och maten, i "utbyte" mot allt det andra som han gör för dig. Jag tycker att arbetsfördelningen du beskriver ändå verkar ganska rimlig, eftersom han gör mycket annat. Logiken om att du måste laga mat till barnet så kan du lika gärna laga extra är ingen logik. Då kan du lika gärna kontra med att eftersom han måste laga lunch till sig själv så kan han lika gärna laga extra åt dig och barnet.

Jag tror att ni på sikt måste börja prata om att börja se barnet som en del av familjen, dvs även som hans barn. Till en början kan ditt barn = ditt ansvar vara rimligt, men om ni vill fortsätta leva ihop så måste ni förr eller senare börja se er som en familj, så att barnet får en bonuspappa som tar ett bra föräldraansvar. Trots allt ska barnet växa upp i det här hemmet och ni behöver sätta något slags bra föredöme i fråga om jämställdhet i hemmet.

Jag undrar också vad han säger när du pratar om din ångest och att du känner att det blir för mycket krav? Och varför är det så viktigt för honom att det blir diskat varje dag?

Om han vill ha sex på ett sätt dom du inte gillar måste du säga nej.Vad händer om du gör det? Är du rädd för honom?Att ha sex när man inte vill kan ju vara förödande för all lust och skada förmågan att känna lust och upphetsning.I värsta fall låser det sig totalt.

För mig är det självklart att det är tillåtet att inte orka med allt alltid beroende av hur man mår.Jag har aldrig förstått det här med milimeterrättvisa i ett förhållande.Självklart ska ingen lata sig på den andras bekostnad eller ha större möjlighet att utöva sina hobbys.Ibland har kanske du större kapacitet -ibland han.Jag tycker att det låter som du beskriver en kärlek från hans sida som är villkorad till att du fungerar på det sätt HAN vill - inte hur du verkligen är.

Vad jag tycker kanske inte har så mycket med saken att göra - det har dessutom inneburit att jag är singel.Men det var inte min sambos uttalade eller outtalde krav som gjorde att jag inte orkade.Det var mina egna krav.Känslan av att inte räcka till.

Har ni övervägt att bli särbo?      

Tycker det låter som att du är lite känslig och han lite bufflig (dålig kombo). I övrigt låter han som en bra man, hjälper dig med mycket, prioriterar dig m.m.

Får jag föreslår att ni sätter er ner vid en neutral tidpunkt (dvs när ingen av er är emotionellt påverkad eller irriterad) och planerar upp en ny arbetsfördelning, förutsättningslöst?

Jag håller med dig, det låter inte helt rättvist att du sköter 80-90% av allt som måste göras hemma. Att du var stökig från början ska inte överkompenseras med att du ska vara hushållerska.

Jag tror också att han måste komma över det där med att barnet är ditt och att du ska hålla efter barnet. Barnet ingår i paketet med dig och han måste acceptera att barnet ingår och medför lite extra jobb även för honom. Att barnet är ditt är bara en ursäkt från hans sida för att slippa ta sin del av ansvaret för hemmet och familjen. Han har bildat en familj med dig - då måste han ta ansvar för det också.

Sätt er ner och planera upp. Om du tycker att det är rättvist att du lagar lite mer mat, så är det säkert rimligt. Men han har ju uppenbarligen högre krav på städning och disk än vad du har, och då är det bara rimligt att han gör åtminstone hälften.

Jag tycker att oavsett överenskommelse så ligger det på den som inte är nöjd med hur disken/tvätten/städningen är skött att ordna det "sista" om det är så att den andra parten är nöjd eller tillfälligt nöjd med hur det ser ut hemma och inte kräva av den andra parten som inte ser något "problem" just då att ta hand om det.

 Det kan ju som i Ert fall bero på  att orken inte finns just då, och istället för att han klagar på är "äckligt" det ser ut så borde han kunna ta hand om det så det hamnar i paritet med hans syn på hur hemmet skall se ut, och självklart det omvända om du har högre krav än honom på något. 

Sen så kanske Er fördelning generellt känns lite skev, men det är väl beroende på hur mycket tid, han lägger i övrigt på att ordna det mer praktiska i ert hem, kring Er familj och bilen. Lägger han ner lika mycket tid på sådant som även känns nödvändigt och relevant i dina ögon som tillsammans med hans del av det han gör i hemmet kommer upp i hur mycket du lägger på matlagning/städning/diskning så måste det väl ändå anses jämt fördelat. 

Hur var fördelningen i hemmet med exet?, och hade du liknande problem i det förhållandet med vem som gjorde vad?    

Ingen är perfekt men man kan göra sitt bästa för att det ska flyta på utan att irritera varandra 
Jag får inte ihop det du säger riktigt, i ena andetaget säger du att du gör allt, allt, allt och han gör ingenting. Han lagar bara mat en gång i veckan eller max 2-3 ggr...
I nästa andetag så bjuder han dig på restauran minst 1 gång i veckan , han hjälper dig med allt han fixar och donar och kan till och med lägga upp sina egna byxor... Om vi då säger att han faktiskt bjuder ut dig en gång/vecka och lagar maten 2 gånger så är det ju bara 4 dagar av 7 som du behöver laga mat? 
Du säger att han tvättar nån gång ibland, och du sköter i regel 90% av allt.
Det kan jag säga är jäkligt få förunnat att ens någonsin få hjälp med tvätt och disk och matlagning....

Däremot så verkar han väldigt pedant vilket kanske inte går ihop med ditt sätt om du är lite stökigare av dig? Nu vet inte jag på vilken nivå det ligger men själv tycker jag att man diskar upp efter maten för det är faktiskt skitäckligt med skitig disk i köket som ligger till nästa dag eller så. Men om det inte handlar om att du är en sjuklig "horder" som strör skit omkring dig så tycker jag att han får ta det som det är eller diska själv. Man kan inte kräva av en annan människa att tvunget ha samma syn på renlighet som en själv om man är pedant.

Du säger att ni nu har semester men annars jobbar lika mycket, det är ju vardagen som är det viktiga hur det ser ut då. Ni har väl inte semester i all oändlighet? När ni jobbar är det ju bara middag och middagsdisk det handlar om. Handen på hjärtat, hur mycket av andra saker gör du? Sådant som är praktiska saker, tvättar bil, skruvar upp saker i hemmet, ställer in TV-n och fixar strulande bredband och datorer. Håller koll på ekonomin och betalar räkningar och  ser till att matvaror inhandlas och körs hem?
Livet handlar inte bara om att dammsuga, diska och tvätta för att vardagen ska gå runt....

Sedan behöver ni nog prata ut om era värderingar ordentligt, det är inte ok att vara elak. För att han ska respektera dig måste du respektera dig själv först. Tillåt inte att han skriker åt dig eller hotar med att lämna dig för en smutsig tallrik. Ställ inte upp på sex som inte känns ok för dig, och markera var din gräns går. 
Ingen människa kan läsa tankar så ni måste ju prata ut.

Väldigt konstruktiva svar, tack allihopa för dom.

Det är nog kanske sant att jag inte tänker på saker som att fixa med bredbandet, laga saker, fixa bilen osv som han uteslutet gör. Angående matlagningen hakar jag upp mig på det eftersom det är det + disk som tar mest tid här hemma. Och han äter så otroligt mycket mat, om man jämnför med mig och sonen. Alltså han äter mer än båda vi två kombinerat. Därför känns det som att jag bara lagar mat och det försvinner mystiskt i nått svart hår, hur mycket jag än lagar! Jag lagar alltså ny mat till lunch varje dag (eftersom resterna mystiskt försvinner), dvs ca 10-11 måltider i veckan, han lagar kanske 1 och vi går ut en gång, och äter lunch på stan eller hos en vän en gång. På detta tillkommer disk 3 gånger per dag (frukost, lunch och middag). Det tar mig 3-4 timmar varje dag nu under semestern. I vardagen har vi fixat egen lunch/tagit rester. Dock med sambons nya jobb kommer medföra att jag gör matsäck till 3 personer varje morgon, fixar frukost till 3 personer varje morgon och middag samma sak. Det är jag dock okej med eftersom han kommer gå hemmifrån 6 på morgonen och komma hem 7 på kvällen. Kanske är det för att jag VET att det kommer bli så efter jul, som jag även känner mig besviken nu. Nu har han ju liksom tid att hjälpa till, och han vet att jag kommer sköta all markservice i veckorna sen.

Men jag tror kanske som ni skriver att det är mest mina sjuka krav, samt att jag kanske gör en höna av en fjäder. Han är en underbar sambo och vi är lite olika vilket kan skapa konflikt, men jag har haft en sambo tidigare samt pojkvänner och ingen kommer ens i närheten.

Med mitt ex var den en helt annan situation. Han gjorde ingenting men jag var hemmafru, ofrivilligt ska jag väl säga. Men den mannen gjorde INGENTING för mig i gengäld (förutom att jobba), alltså ingen närhet, vi gick aldrig ut (enbart till McDonalds om det skulle vara så), jag fick ALDRIG presenter på jul/födelsedag/bara för att.

Ska nog försöka tänka på att inte hettsa upp mig och uppskata allt min sambo faktiskt gör för mig.

Han ska ju fasen få äta sig mätt alltid :/ Han är ju en man och behöver kanske mer mat för att bli mätt?

Jag har gjort gjort matlåda till min sambo VARJE vardagskväll i 11 år...  De gör jag med nöje.

Och varför kan han inte göra sin matlåda själv???
TS, Självklart måste ni dela på matlagningen! O han får inte hoppa på dig och tvinga dig till sex och tycka att det är roligt. Det är ett övergrepp. Jag tycker det låter som han har noll respekt för dig. Du ska inte känna dig som en hushållerska, dela på alla sysslor, kolla vilken tid det tar att fixa bil etc och diffa det mot allt vardagsslit, jag lovar det tar inte många minuter....Skrämmande att läsa svaren till TS, det låter som det är helt okej att stå vid spisen bara för att man råkar vara född till kvinna...Dela på alla sysslor är ju helt självklart 2012 oavsett kön. Jag tycker du TS ska lämna den här mannen eftersom han inte respekterar dig.

I ett förhållande kommunicerar man och har respekt för varandra. Att han äter upp dina matlådor, kräver att du lagar mat, diskar och håller ordning efter er allihop känns inte sunt. Det där med hans inställning till sex är ju också bara för mycket! Om din sambo, som du skriver i rubriken, ger dig ångest är det något fel. I ett normalt förhållande delar man lika på matlagning, disk och tvätt. Man kan också kompromissa sig fram till lösningar, är den ena sjuk gör den andre grovgörat. Är du för trött för att diska får han göra det, och tvärtom. Orkar ingen av er göra det som ska göras exakt just nu, så får ni prata om att det kanske är okej att skjuta upp en del saker. Känner du att fördelningen känns orättvis så prata med honom om det! Vad tycker han? Om han inte lyssnar eller inte vill lyssna ska du söka dig vidare. I ett bra förhållande kommunicerar man sig fram till en lösning bägge parter är nöjda med.

Gammalt inlägg men jag måste fråga, hur kan du behöva diska i 3-4 timmar för 3 personer? Vi är 11 st i familjen å även om jag lagar 3 mål om dagen kommer jag inte i närheten av 4 timmar disk? Vi har ingen diskmaskin heller. barnen är mellan 16 och 8 månader. det bor 6 killar och 5 tjejer här.

hoppas ändå ni lyckats lösa problemen ni har haft

Lyckats föda 9 barn men inte lyckats vara trevlig i en över 10 år gammal tråd där TS inte är kvar, inte lyckas läsa TS inlägg korrekt och vill hävda sig själv

awww all the weekendfuckers